Jag tillhör en generation som klassas som särskilt lat, obildad och arbetslös. Våra oangenäma drag verkar sprida sig som en sjukdom bland befolkningen, samtidigt som vi förväntas ta fullt ansvar för framtiden. Trots detta förvägras vi inträde i vuxenvärlden. Är det verkligen rätt? Vem bär egentligen ansvaret för att ge framtida generationer de förutsättningar de förtjänar?
Det spelar ingen roll hur många år som går, hur långt man reser eller hur mycket livet förändras. Det finns platser som stannar kvar inom en, som om de byggt ett hem i ens själ. De bär ens barndom, ens familj och ens minnen.
I somras provade jag att med monologens makt försöka övertyga en meningsmotståndare. Det gick sådär. Hade det varit bättre att lyssna enbart? Eller finns det en gyllene medelväg?
De senaste åren har retoriken kring kriminella hårdnat. Men frågan är hur mycket våra politiker faktiskt värnar om den allmänna tryggheten när det är uppenbart att medmänskligheten inte gäller för alla.
I den politiska debatten hörs allt fler röster som menar att Sverige har “gjort sitt” när det kommer till det globala ansvarstagandet – vi har tagit emot flyktingar, prioriterat miljön, haft omfattande bistånd – och att det därför är dags att “sätta Sverige först”. Uppenbarligen har det moraliska ansvarstagandet, likt den smutsiga produktionen av vår livsstil, outsourcats till en global periferi. Kvar står vi med en stor moralisk snuttefilt.
Foto: Unsplash.com Att hitta en lesbisk roman borde inte kräva en kvarts letande och ett Goodreads-konto, men ofta gör det det. Waterstones i Manchester är en bokhandel där man gärna stannar länge. Tre våningar, rum som öppnar sig mot nya rum, breda trappor som leder upp mot fler hyllor. En Läs mer
Foto: Wikimedia Commons Går det att förena patriotism och demokrati, utan att det skapar konflikt? Valdemar Sfeir ger det ett försök. När vi föds är mycket redan bestämt. Vi får inte välja namn, föräldrar, land eller tidsperiod. Men en sak kan vi välja: hur vi förhåller oss till allt detta. Läs mer
Illustration: Randolph Caldecott, via Wikimedia Commons Många unga människor – inte minst pojkar – verkar ha en naturlig fallenhet för militära bragder: de brottas, leker krigslekar och läser böcker om historiens stora härförare. Är detta något som bör uppmuntras eller något som bör motarbetas? Argumentet för att undertrycka dessa tendenser Läs mer
Foto: Mousa Alsheikh Vi lever i en tid där vi ser allt: Krig, sönderbombade hus och människor under rasmassor. I samma stund som det sker når det oss via mobilen. Men oavsett hur snabbt vi scrollar vidare så slutar det inte där. Jag vet att människor måste leva vidare. Men Läs mer
Foto: Unsplash.com Jag dör hellre lite bakfull med några kilos övervikt men med vänner än smal, snygg och ensam. Vi i Gen Z måste komma ut, inte ur garderoben, utan ur hemmet. Fler och fler svenskar söker sig till psykologer, och många av dessa blir kvar i flera år. Samtidigt Läs mer
Foto: Wikimedia Commons I svåra tider söker man gärna distraktioner. Jag försöker återuppliva mitt fotbollsintresse i ett avlägset hörn av världen, och finner att inte ens det är så okomplicerat som jag hade önskat. Religionen är folkets opium, var det någon som sade en gång i tiden. Det var väl Läs mer
Foto: Unsplash.com De amerikanska och israeliska attackerna mot Iran väcker starka känslor, men i allt virvel måste vi komma ihåg att vi inte kan förutsätta ondska och godhet. De allra flesta människor i Sverige och västvärlden fördömer den iranska regimens förtryck. Detta är normalt. Vad som inte borde vara normalt Läs mer