Foto: Unsplash.com
Tjena hej Lupef!
Nu ska jag berätta en liten historia om hur jag upptäckte ett riktigt guldkorn i form av Nordjobb. I januari satt jag och funderade över hur sommaren skulle spenderas. Det fanns så många alternativ att välja mellan — och plötsligt dök Nordjobb upp i flödet. Jag visste inte riktigt vad det var, men klickade mig nyfiket in på sidan. Rubriker som ”Säsongsjobb i Norden” och ”Nordjobb förmedlar boende” sålde in konceptet direkt. Jag älskar att vara på språng och att uppleva nya miljöer, så det kändes som en fullträff: en sommar på en ny plats, lön för mödan och boendet fixat, vilken jackpot!
På Nordjobbs hemsida möttes jag av en platsbank fylld av möjligheter. Scrollandet blev ett äventyr i sig: skulle jag jobba på kulturcenter på Island, i en fiskfabrik på Grönland, som projektassistent i Finland, på stughotell i norska fjällen, spela fotboll på Färöarna eller plocka bär på Island? Jag föreställde mig alla upplevelser, människor jag skulle möta och saker jag skulle kunna lära mig i dessa vitt skilda miljöer.
Till slut föll valet på museivärd på Åland. Som statsvetare lockades jag av att kombinera sommarjobb med något som knöt an till mina studier. Att arbeta på ett lokalhistoriskt museum och lära mig om ålänningarnas historiska sätt att överleva genom jakt och fiske kändes både relevant och spännande. Jag skapade en profil, skrev ett personligt brev och skickade in min ansökan. Bara några dagar senare blev jag kontaktad av Nordjobbs lokala representant på Åland. Hon skickade min ansökan vidare till museet, jag kallades snabbt till intervju och vips var sommarens äventyr säkrat.
Kort därefter fick jag ett boendeförslag i inkorgen. Huset kallades “Pepparkakshuset” av grannarna i området, tack vare sin sagolika framtoning. Jag tillbringade sommaren på nedervåningen i en villa i Mariehamn, omgiven av lummig åländsk grönska.
Museet låg ute i Eckerö, en bit från Mariehamn. Byggnaden var ritad för att efterlikna en liten fiskeby och alldeles intill låg riktiga åländska fiskebodar som använts i generationer. Just där hade också Saltkråkan spelats in, vilket gav en extra dimension till platsen. Man kunde nästan höra ekon efter farbror Melker som skrek “pumpaläns!”. Doften av tjära blev snart synonym med mitt jobb — och jag lärde mig mer om Ålands djurliv än jag någonsin kunnat ana. Visste du till exempel att det endast finns en varg på Åland just nu? Ensamvargen. Dess partner fälldes i november förra året och gjorde en rätt celeber entré på museet under sommaren som ledde till att ålänningarna vallfärdade ut till Käringsund för att få ta en selfie med den.
Kollegorna gjorde också starkt intryck. Mitt under Eurovisionplågan “Bara bada bastu” arbetade jag med en österbottning som kände killarna i KAJ personligen. Det var första gången jag hörde riktig österbottniska och jag ska erkänna att det tog en stund för öronen att vänja sig. En annan kollega blev snabbt legendarisk genom sin historia om hur han en gång masserat Bianca Ingrosso när han jobbade på ett fjällhotell — vi förstod aldrig varför han inte alltid använde det som isbrytare för att göra ett starkt första intryck på folk.
Den åländska sommaren var fantastisk. Jag körde förstås på triss i finlandssvenskhet: bubbel, segling och grönt kort i golf. I takt till KAJ:s toner testade jag varenda bastu som gick att hyra – och storfavoriten blev utan tvekan bastuflotten Sauna Marin, döpt efter Finlands tidigare statsminister. Det finns knappt en vandringsled jag inte har avverkat och jag har dessutom snappat upp ålänningarnas bästa knep för att ta sig in i lantdagen (det handlar, såklart, om att fiska röster hos mormor och hennes väninnor). Jag har fått bilen bärgad av en puräkta åländsk bärgare, ätit ålandspannkaka med sviskonkräm (trots att hallonkräm vinner i smaktestet) och lärt mig den hårda vägen att man tar av sig sportklockan innan man klättrar i Getagrottorna, om man
nu vill att displayen ska hållas intakt. Jag vet nu att det klokaste man kan göra är att bunkra så mycket Lonkero man kan bära från Sverigebåten, Finlandsfärjan eller Ålandsbåten – kärt barn har många namn. Och jag kan numera identifiera både mårdhundsbajs och hermelinrumpor, tack vare min nyfunna museiexpertis. Allt tack vare en sommar som blandade äventyr, kultur och natur i en perfekt nordisk cocktail.
Det här var mer än ett sommarjobb. Det var en interkulturell upplevelse som lärde mig lika mycket om Norden som om mig själv som svensk. Att förstå våra nordiska grannar är också att förstå mer om vår egen plats i historien, i samtiden och i framtiden.
Jag kommer att bära med mig min åländska sommar länge. Och kanske det viktigaste av allt: en Nordjobb-upplevelse är inte bara ett äventyr — det är också en unik möjlighet till en kortare internationell vistelse som ger värdefull erfarenhet på CV:t, stärker språkkunskaper och öppnar dörrar på den nordiska arbetsmarknaden.
Om Nordjobb
Nordjobb är ett nordiskt mobilitetsprogram finansierat av Nordiska ministerrådet som förmedlar säsongsjobb, boende och kultur- och fritidsprogram till ungdomar mellan 18 och 30 år i ett annat nordiskt land. Programmet syftar till att öka den nordiska rörligheten, stärka den nordiska språkkännedomen och bidra till en ökad förståelse för de nordiska ländernas kulturer och samhällen, vilket också gynnar arbetsgivare som får tillgång till motiverad och nyfiken arbetskraft.
Är du intresserad och vill veta mer om Nordjobb? Var då med på Karolinas föreläsning om Nordjobb via PolRiks den 9e december kl 17:30. För mer info om anmälan, håll utkik på PolRiks sociala medier!
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Karolina Boyoli – Nordjobbambassadör, Skribent
