Foto: Wiki Commons
Varje år, samma visa. Det börjar med en vecka som slav under julkalendern, sedan kommer insikten att den faktiskt inte är lika bra som Sunes Jul. Då kickar biljettfrenesin för årets Lucia in – som om vi inte trängdes nog på gatorna och nu också i kyrkorna.
Mellandagarna emellan varje advent, innan de äkta mellandagarna, är den perfekta symboliken för människan. Stressen, filosofin och sökandet efter ett barndomsminne landar i det vi i folkmun kallar “julstämning” – i terapeutens mun “riskzon”. Fler och mer, aldrig lugn i lungorna – det är bara att fråga Faust. Det sista lövet faller och i mitt huvud försöker jag likna det vid snö. Den isande vind biter varenda hårsäck-muskel och jag låtsas som att det är medvind, fastän jag vet att något sådant inte existerar i Lund.
Vi ser mindre av varandra, både socialt och fysiskt, då sjalarna och mössorna gör oss mer lika legenden Elnour Eshag Adam. När solen skymmer, rymmer och bär med fler bekymmer fortare för var dag. Studierna är egentligen desamma som alltid, men vi klagar gärna lite extra (med rätta). Baren känns längre bort än tidigare och det lov vi har intalat oss existerar och låtsas vänta på känns om än längre bort. I denna extrema beskrivna tragedi, vad vänder det hela till en komedi? Ljuset, mina vänner. Ljuset. Följ Jappolas ord: Se upp!
Hela Lund står som samlad trupp: Professorer, grannar, makabra studenter och de vanligtvis gömda barnfamiljerna står kring julgranen blickandes mot dekoren och stjärnan som öppnar sina lysande ögon än en gång. Skenet från TV:n när du plöjer ännu en repris av gamla julkalendrar (Läs: Mysteriet på Greveholm). Stearinet som rinner mer än tårarna, läslampan – ens vän i de svarta, svårsövda nätterna, och själen som skiner när du träffar
den där personen.
För, trots allt jobbigt som alltid snurrar likt sista lövet i era vackra sinnen, får vi inte glömma värmen vi i varandra ingjuter. Se upp, längta, ljusna, landa i nuet, allt är vackert, alla minuter. Solen skiner en sista stund, och duken åker från hals till bord. Nu är det mindre än en vecka till den vackra timmen.
Glad fjärde advent, lundensare, impotenta(,) frälsare och alla ni dekadenta!
Elvin Eliasson
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Elvin Eliasson, Skribent
