Foto: Unsplash.com
Tvivlet är inget trevligt tillstånd, men att vara säker på sin sak är ett absurt sådant.
— Voltaire
En av de fina sakerna med att läsa historiska urkunder är att man får en mer nyanserad och rättvis bild av dåtida människor och deras uppfattningar. Oftast upptäcker man att deras resonemang var mer stringenta, välutvecklade och övertygande än det intryck man får av att endast lyssna på samtida människors förenklade återgivningar.
Så var även fallet när jag läste Thomas Hobbes Leviatan. Till min förvåning ägnades en stor del av boken åt andra ämnen än den politiska filosofi som verket blivit så känd för. Redan på första sidan efter introduktionen skriver Hobbes: “there is no conception in a man’s mind which hath not at first, totally or by parts, been begotten upon the organs of sense”. Med detta menas att allting vi tänker har någon sorts förankring i en sinnesupplevelse. Vi kan förvisso tänka upp nya ting genom att sätta ihop delar av olika saker som vi har upplevt, till exempel genom att kombinera en örn och ett lejon till en grip, men vi kan inte skapa nya idéer ur tomma intet.
För att bli övertygad om detta uppmanar jag dig som läsare att föreställa dig en färg som du inte har sett förut; alltså inte en mörkare eller ljusare nyans av någon färg som du redan är bekant med, utan en helt ny färg.
Gick det inte?
Det är av samma anledning som att folk med deuteranopi (grön färgblindhet) inte kan föreställa sig färgen grön: De har aldrig upplevt det relevanta sinnesintrycket och har således ingen referenspunkt att grunda tanken på. Samma poäng kan illustreras genom att hänvisa till omöjligheten att föreställa sig en fjärde dimension, en ny geometrisk form eller ett föremål som både existerar och inte existerar samtidigt.
Denna insikt har betydande konsekvenser för frågan om Guds varande eller icke-varande. Eftersom vår uppfattning av världen är inhägnad av några få och långt ifrån felfria sinnen måste vi vara öppna för att det kan finnas övernaturliga fenomen som är bortom vår fattningsförmåga. Ett av de fenomenen kan vara Gud, hur man nu än föreställer sig att en sådan skulle vara.
Endast möjligheten att något kan existera är dock i sig inte en bra anledning att anta att det faktiskt gör det, vilket är förklaringen till att jag inte befinner mig i kyrkan just nu. Men argumentet bör, om inget annat, göra oss lite mer ödmjuka och få oss att luta mer mot agnosticismens “jag är inte övertygad om att Gud finns” snarare än ateismens “jag är övertygad om att Gud inte finns.”
Detta tvivelartade förhållningssätt är en sund inställning till alla frågor som vi möter. Eftersom vår tolkning av världen alltid kommer att vara mer eller mindre felaktig måste vi vara öppna för att justera våra världsbilder efter nya intryck och tankesätt. Det är bara när man har en total och okuvlig tro på sin egen sak som man kan svälta ihjäl “klassfiender”, likvidera “rasfiender” eller arrestera italienska vetenskapsmän för att de har fel åsikt om jordens omloppsbana.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Elias Birgersson, Skribent
