Foto: Elvin Eliasson
Tjugofyra lämnade jag min stad, för en flytt till Parantesen
Jag började med TDC och gick med i en ny förening
Sen sa Lundagård att några skulle avgå
Och det betydde Uno, Lena och jag
Jag hade inga krav då
Men Lena hade fått nog så hon
tog ett tåg över bron
Det var nästan alltid svart i tankarna
På bänk i Lundagård
Där jag nästan alltid satt med alumnerna
Under tentasäsongen
Och vi såg på dom unga och dumma
U-Båtar och falaflar i deras armas
Och tänkte ”Skuld och A-kassan väntar på er Fortfarande”
Har gått på knä så många år på SOL, Eden och Lux
Men jag svär att jag hörde Domkyrkan slå
Ringa om att kämpa allt ‘lite till’
Första gången jag drog hit
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E22
Dundra förbi mot Öresund
Natten nationer sprängs,
i vår stad Lund
Vera ville ifrån banorna och långa kranarna
Det var då Vera, nu beställer hon en kanna
Min nya lektor ser mot studenterna
När vi sitter längst bak i Edens Aula
Och ändå kära vän,
När de skrev om oss i tidningen sas det som det var
”Glöm det aldrig studenter, parkbänken är aldrig långt borta –
Men den gamla goda tiden, nej den kommer aldrig tillbaka…”
Men jag svär att varenda arbetsgivare, polis och tentavakt ser på
Längtande efter sånt, natten vi fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
Natten nationer sprängs,
i vår stad Lund
Lund…
–Johnny<3Eva
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
