Foto: Elvin Eliasson
I helgen satte Toddyspexarna upp spexet Brutus, Panoramas Elvin Eliasson ger sin recension av pjäsen som bjöd på både skratt, teknikstrul och kängor.
Borgen, Stora salen, Urpremiär – typ… Trots den egentliga urpremiären kvällen innan utlovas detta som urpremiären ikväll. Kanske var det det tekniska strulet vilket gjorde dubbelkvarten till nästan trippel som försatte Toddy i en annan tideräkning. Snabbt nog vevade dirigenten igång publiken i takt med både -pinne och -känsla. Bortsett från smått fel i veckoplaneringen drog Toddyspexarna igång med deras alldeles nyskrivna spex Brutus!
Sceneri: 50 f.Kr, Rom, hos doktorn.
Caesar får negativa besked av doktorn vilket, för alla som inte är medicinare, är positivt. I sann spexanda levereras syrligt-cyniska ironiska repliker med goda mellanrum – och när handlingen och huvudpersonen väl presenteras i Vestas tempel i Rom kommer Toddys första problem, det tisslas och tasslas runt mig: Vart är ljudteknikern?
Vestalerna sjunger och det hörs stundvis något om Ebba Busch, en kateter möjligtvis och högst troligen läkarskämt då övre medelålders läkare fnissar i lokalen. Men vad sjunger de? Först trodde jag att den 2% ölen som såldes påverkade öronen, eller kanske var det dagens bravader? Men nej, nog låter det för högt, gällt och (för er gitarrister där ute) var inte overdriven lite väl stark? Dialogerna fungerar väl, men jag är säker på att det är musiken Toddy förlitar sig mest på i detta verk. Det är allt från Elton John, Super Mario, The Beatles till mer humornära Monty Python och Galenskaparna. Utöver det ska även dekoren få sitt stora tack för himmelska call centers, korintiska kolonner, bibliotek och senatsbyggnader.
”Vi kom, vi såg, Toddy segade”
Just som det blåa mobilljuset börjar synas runt om i lokalen kommer Toddys räddning, ordvitsar från gudar. Jupiter och Neptunus gör entré med grov skånska i deras alldeles egna call center, och vips efter uppklarning huruvida man bränner upp eller ner bibliotek sänds Brutus ut på sitt äventyr mot Alexandria där det skall “B-b-b-bränna bibliotek” i sann Bennie and the Jets-anda. Än en gång hörs inte riktigt deras sång utöver refrängen (som tur nog är så pass bra att ingen verkar bry sig). Härnäst gör spexets näst bästa karaktär intåg, Morran! Nej, jag menar bibliotekarien Bibbi… Den mest intensiva och högljudda av alla på scen ger givetvis otaliga skratt och applåder – framförallt när denna karaktär är blaska personifierat och mer än gärna nämner vissa lådbilar. För den oinsatte rekommenderar jag att söka på The world wide web efter “Toddyspexarna + Ystad”. Kanske är det ett vinnande koncept att låna 80% av en redan folkkär figur, men ger det spexet ny vind under vingarna så går det väl an! Dessutom verkar Toddy tagit en sida ur Caesars bok 100 erövringar innan du dör och insett att anfall är bästa försvaret, det fick Lundagårds skribenter att kanske se på spexet med snällare ögon.
Nu till andra sidan av myntet. Spexet genomsyras av en mild trötthet – undantagsvis gudarna och Bibbi. Det går givetvis att skylla på publikens okunskap om vad som komma skall. Ett idel öra kan vara ens vän, men skratt är alltid suverän. Orkestern tycks alltid vara några BPM under vad publiken önskat, det hela hade kunnat lägga på ett kol. Men frukta icke, efter pausen i akt III tar partyveteranen Ronny ton och likaså läggs publiken rätt in i Toddys medicinska undersökningshandskar. Det hela kalaset räddas då ljudteknikern äntligen anlänt lagom till paus-drycken nådda botten och då klockan ringt sin tredje gång.
Avslutningsvis tar Toddy hem det med bättrat ljud, sprit på scen, flerstämmig allsångvänlig säkerhetssång, fyrverkerier och en känga till den moderna geopolitiken (Trump, såklart). Dess antydan till Galenskaparna (Husvagn) och Monty Python (Senator Testiclus, romar-gärningar) samt spexmusik à la Hasse & Tage ger Brutus en viss charm. Brutus har en stark röd tråd, fantastisk dekor, karaktärer som driver både handlingen och med samtiden, bonnläpps-pågar (och -gudar) samt repliker som ekar i hjärnkontoret ännu; så jag förlåter ljudet, takten och det mycket lånade.
Bara för det kommer även jag låna när jag säger: ”Vi kom, vi såg, Toddy segade”
Men vad är en kniv mot de andra 22?
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Elvin Eliasson, Skribent
