Foto: Elvin Eliasson
Röken lägger sig, Mejeriet bubblar och den simplistiska ögonprydda backdroppen tittar ut över den förväntansfulla publiken. Scenen ägs idag av ingen mindre än, Dina Ögon. Hur kan Sveriges tightaste band spela så löst, ledigt och vara de mest (iallafall utåt) laidback karaktärerna?
Publiken värmdes upp av Majvis Superstar, en uppåtstigande artist från Stockholm som med sin gitarr och röst grep rummet direkt. Med sitt kommande debutalbum om rock och sorg hade Majvis en stor roll under kvällens gång.
Men så småningom så sänks ljuset och, publiken tystnar, ”Mer kick och snare” ropar Cantillo, och sen rullar vi. Genom oaser, över berg och var alert för ficktjuvar. Dina Ögon drar allas ögon mot sig, med deras nya album Människobarn i publikens öron är kvällen redan vunnen med första numret Dålig teve. Anna Ahnlunds magnetiska sång och flöjt flyter fram ur hennes klänning i marmor-blommönster. Hon påminner starkt om en svensk Yoko Ono – men som anammat sånglektionerna till hjärtat. Om du är mer lagd åt det musikaliska kan du lugnt luta dig tillbaka med den kylda drycken i din hand; när partnern Daniel Ögren lägger ut ackorden och riffen finns det inget att klaga på.
”om Norge tycker att Dina Ögon är “som å være i en hytte”, tycker Lund att Dina Ögon är som ett boiler room.”
Att äga ett musikaliskt ID syftar på att vara igenkännbart omedelbart. Låt mig ge exempel: ABBA-rösterna, Claptons gitarr och Timbuktus ”hej hej hallå!”. Låt mig även lägga in Dina Ögon i denna kombination. Få svenska band idag äger samma starka ID som Dina Ögon, den mjuka “Brasilien möter Turkiet” överträffar sig själv gång på gång. Ett vanligt förekommande citat kring detta band är ”alla deras låtar låter likadant”, och nog hörs det “de låter exakt som på skivan!” i publikhavet. Hur kan det vara en negativ kommentar, undrar jag.
Dina Ögon låter musiken tala, rytmiken leda och publiken dansa. Jag måste erkänna att detta är min fjärde gång tillsammans med bandet, och ett genomgående tema vid deras konserter är avsaknad av dans. Men inte hos Mejeriet. Jag blir tacksamt överraskad när publiken gungar och Love Örsan pumpar ut basgångar som får vilken 80-åring som helst att svänga på höfterna. Utöver banter, takt och själslugn förför Christopher Cantillo oss med trummorna (F.ö. undrar jag om inte ODZ tappat bort en medlem?). Efter det obligatoriska “Ni är bäst Lund!” verkar det som att Lund är fött med den brasilianska takten i sig, och om Norge tycker att Dina Ögon är “som å være i en hytte”, tycker Lund att Dina Ögon är som ett boiler room. Alla åldrar går in i lokalen, alla åldrar dansar i lokalen och alla åldrar kräver mer musik i lokalen!
Den minimalistiska ljussättningen i form av pulserande vitt och orange ljus gifter sig perfekt med både de psykedeliska flöjt-, gitarr- och bassolon och skapar även en “Vi-känsla”. Bandet måste ha varit på särskilt gott humör då encoren bjöd på önskestund. Mejeriets glödlampor lyser med svagt sken, publiken är nästan på scen och när vi ropar efter Ficktjuven, Oas, Mormor, Tombola 94 – då lyssnar de.
Det krävs att se dem live för att höra orden man ofta tappar på streamingtjänsterna och det krävs att se bandet live om du vill höra dem dra ut på svängarna – såsom de bara kan. På en Dina Ögon-konsert får du: Standup från rytmsektionen, akrobatik, önskestund, hög ton och klass på sång samt hela världen i ett ljud. Fortfarande är det att bara skrapa på ytan av deras spandextighta musikaliska förmågor. Mejeriet dansar, och en lördag som denna ger jag den bästa gåvan möjligt till mig själv. Mina ögon, jag ger er Dina Ögon.
4.5 av 5 Pano möjliga.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
