Illustration: Randolph Caldecott, via Wikimedia Commons
Många unga människor – inte minst pojkar – verkar ha en naturlig fallenhet för militära bragder: de brottas, leker krigslekar och läser böcker om historiens stora härförare. Är detta något som bör uppmuntras eller något som bör motarbetas?
Argumentet för att undertrycka dessa tendenser är tämligen enkelt: vi gillar inte krig. Kriget har varit ett ständigt gissel genom mänsklighetens historia och dessutom har en överdriven uppmuntran av militarism uppenbarligen slagit fel ett otal gånger. Exemplet som ligger närmast till hands är det första världskriget, där en hel generation övertalades att det var nödvändigt och ärofullt att drunkna i gyttjekratrar för att försöka vinna ett krig som egentligen var helt onödigt för båda sidor. En viss skepsis mot militära intressen och ett motstånd mot krigshetsande och sabelskrammel är därmed berättigat.
Men att alltför frenetiskt motverka människors naturliga drifter och intressen är inte heller önskvärt. Som liten fann jag stor lycka i att leka gondorriddare och slåss mot låtsasorcher på slätten eller att samla på mig en armé klonfigurer från Lego Star Wars. Som tonåring utvecklade jag en kärlek för historia och litteratur genom att läsa om Karl XII:s häpnadsväckande fälttåg. Hade det inte varit något av en björntjänst ifall min entusiasm hade bemötts med fördömande och skambeläggande? Att delegitimisera en hel grupp för dess fascinationer kan inte vara det rätta svaret.
I stället kan vi lära barnen att rikta sitt intresse mot något positivt. Lär dem att gamla krigarideal som mod och självuppoffring är goda ting, men endast som medel, inte som självändamål. Det finns ingen inneboende godhet i striden, men det är både rätt och nödvändigt att i nödens stund försvara det man älskar. Med detta som utgångspunkt kan barnens våldsamma intressen tämjas utan att de behöver skämmas för känslor som de inte kan kontrollera.
Kapten Faramir, en ärofull krigare såväl som älskare av freden, sammanfattar det bäst: “[…] jag älskar inte det blanka svärdet för dess skärpas skull, inte pilen för dess snabbhet, inte krigaren för hans bravur. Det jag älskar är bara det de försvarar”.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
