Foto: Wikimedia Commons
De senaste åren har retoriken kring kriminella hårdnat. Men frågan är hur mycket våra politiker faktiskt värnar om den allmänna tryggheten när det är uppenbart att medmänskligheten inte gäller för alla.
Att inställningen till kriminella förändrats i takt med att invandringen från regioner som sydvästasien ökat i Sverige är ingen slump. För politiker är det ett ypperligt tillfälle att paketera en avhumaniserande rasism som lag och ordning. Det har Sveriges och Europas politiker visat gång på gång. Men vad händer när vi slutar prata om människor som människor?
Kriminalitet har i stort har alltid varit oönskat. Det ställer till med problem och lagen finns givetvis där av en anledning. Men lagen är inte helig, och ända sedan bilden av att alla kriminella är icke-europeiska invandrare etsat sig fast– och vice versa – har det blivit normaliserat att prata om dem som smuts.
För några veckor sedan gick Sandra Laur, politiker för kristdemokratiska Ismaa i Litauen, ut i motstånd till att landet skulle ta emot svenska fångar, och bad Sverige att ta hand om sitt eget ”skräp”. Man kan tycka vad man vill om de hyrda anstaltsplatserna, men Laurs uttalande speglar en avhumaniserande retorik som blivit allt mer normaliserad i Europa.
På en av Moderaternas valaffischer står det ”brottslingar ska sitta inne så att du kan vara ute”, och jag tänker genast på Ulf Kristerssons regeringskollega Ebba Busch, som 2021 dömdes för grovt förtal. Gäller deras budskap inte henne? Givetvis inte, eftersom Ebba inte är en brottsling i Moderaternas ögon. En brottsling är ju brun och bryter!
Den selektiva retoriken och attityden är hårresande. Hur kan Moderaterna påstå sig värna om trygghet i förhållande till kriminalitet och införa lagändringar som bristande vandel mot invandrare, när deras samarbetsparti – Sverigedemokraterna – har dömts för dubbelt så många brott som övriga partier, de senaste tio åren? Det finns ett svar: djupt rotad rasism.
Sambandet mellan en ökad konservativ ideologi och fixering vid en homogen samhällskropp är tydlig. Under kolonialismens stortid målades offrena upp som primitiva och ointelligenta, idag målar vi upp muslimer som barbariska och förtryckande. På så vis normaliserar makthavare avhumanisering, och agerandet anses legitimt – eftersom invandrare, kriminella och muslimer tillhör en och samma grupp ur deras perspektiv. Sverigedemokraterna vill ha ett land rent från icke-etniska svenskar, och Tidö säger knappast emot.
Det är tydligt att kraven för människor skiljer sig från höger. Det visar inte minst införandet av bristande vandel; är du inte född här och har begått ett fel? Då är du inte välkommen. Sveriges mest kriminella parti däremot, de får gärna sitta i regering.
Samtidigt som gränsen för vem som räknas som fullvärdig människa med rättigheter förskjuts förändras också vad vi tillåter staten att göra. Se bara på hur åldern för fängelsestraff sjunkit till barn som knappt börjat högstadiet, trots att flera tunga remissinstanser gått emot.
När medmänsklighet är villkorat till laglydighet och etnicitet står vår demokrati och jämlikhet på spel. Det är Europas växande högerextremism ett bevis på. I ett humant samhälle måste det finnas tolerans och utrymme för mänskliga marginaler – det gör inte att du slutar vara människa. Man kan värna om brottsoffer, stifta rättvisa lagar och fortfarande hålla medmänskligheten i schack – det är trygghet på riktigt.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
