Foto: Alva Danielsson
Jag tillhör en generation som klassas som särskilt lat, obildad och arbetslös. Våra oangenäma drag verkar sprida sig som en sjukdom bland befolkningen, samtidigt som vi förväntas ta fullt ansvar för framtiden. Trots detta förvägras vi inträde i vuxenvärlden. Är det verkligen rätt? Vem bär egentligen ansvaret för att ge framtida generationer de förutsättningar de förtjänar?
I en tid då Pisa-resultaten störtdyker och partiledare inte kan nämna landets grundlagar känns det uppiggande att man lät ”folkbildning” vara temat för årets upplaga av Bokmässan. Jag var där! Och bortsett från alla besökare, det konstanta sorlet som fortfarande ringer i mina öron och det faktum att jag lyckades missa århundradets hissbråk så var det verkligen toppen!
De främsta insikterna jag nått efter mässans fyra dagar fick jag till mig under ett panelsamtal med den – för mig som 22-åring – inte så smickrande titeln ”Varför är Gen Z dåliga på allt?”. Expressens kulturchef Victor Malm modererar samtalet där han och en panel bestående av fyra Gen Z:s försöker gå till botten med om vår generation är så värdelös som den ibland framstår. Premissen är enligt följande: vi har en handstil som enkelt förväxlas med ett dagisbarns, vi har inga jobb, dejtar inte, kan inte läsa och inte heller kan vi festa ordentligt (med undantag för ett gäng lundabor då kanske). Vems fel är det? Bör man skylla på sociala medier? På vår obotliga lathet? Eller på samtiden i sin helhet?
”Det är orättvist att förvänta sig av Generation Z att vi ska bete oss som vuxna när de vuxna envisas med att behandla oss som barn.”
När Malm ber panelisterna beskriva sin egen generation får han höra till svar att det inte går. Det är helt omöjligt att sammanfatta hela vår generation eftersom det inte finns någon monokultur som samlar oss. Algoritmerna och det faktum att vi sedan mellanstadiet har scrollat oss fram till helt personanpassade flöden gör att vi snarare tillhör en eller möjligtvis några av ett oändligt antal subkulturer. Vi vandrar bekvämt runt i våra egna smala åsiktskorridorer med den falska illusionen av att alla i världen håller med oss.
En riktigt tokig kvinna som klämmer sig in på stolen intill min precis till samtalets start adderar lite extra spice till min upplevelse. Hon gör nämligen en poäng av att liverapportera sina åsikter om allt som panelisterna säger under hela det 45 minuter långa seminariet och för henne är det uppenbart: Generation Z är värdelösa! Jag kan inte annat än känna mig utpekad och skyldig vid hennes sida, samtidigt som jag blir besviken på hennes otroligt låga tilltro till alla världens unga vuxna. När vi reser oss för att gå skrockar hon lyckligt över att själv tillhöra Generation X och beklagar sig över hur sorglig min generation är. Jag förstår inte riktigt vad hon vill att jag ska svara? Tack? Förlåt?
Jag tycker att hon är orättvis. För jag märker ju hur den generösa mängden ironi hos panelen flugit rakt över hennes huvud. Både jag och panelen är väl medvetna om att vår generation står inför en del utmaningar, men självklart är det inte riktigt så illa som man kan ge sken av för att få till lite höga skratt. Vart jag än vänder blicken i Lund ser jag engagerade Gen Z:s som kämpar för att göra världen till en trevligare plats och gör vad de kan för att omvandla sitt engagemang till praktik. Men det är inte helt lätt när samhället dömt ut oss som ett gäng värdelösa iPadkids samtidigt som dörrarna till både arbets- och bostadsmarknaden står förseglade. Vi är utelåsta i en barndom förlängd in i evigheten som kan verka chill, men som i själva verket är rätt kvävande. Det är orättvist att förvänta sig av Generation Z att vi ska bete oss som vuxna när de vuxna envisas med att behandla oss som barn.
”Generation Beta lär stå helt utan kognitiv förmåga om de aldrig tvingas tänka en enda tanke själva innan chattis formulerat den åt dem.”
En sak som jag åtminstone hoppas att den tokiga kvinnan tar med sig från seminariet är den uppriktiga oron som till och med den värdelösa panelen yttrar inför AI-utvecklingen. Det var en sak att världen gjorde misstaget att släppa internet fritt när den nya uppfinningen trädde in i alla hem under början av 2000-talet. Men att göra samma misstag igen och låta AI-agenterna härja löst är att skjuta även den efterföljande Generation Alpha i foten. Det är deras generation som just nu presterar historiskt lågt i Pisa-mätningarna och enligt utbildningsminister Mohamsson har vi skärmarna att skylla. Värdelösheten klättrar nedåt på generationsstegen i takt med att uppmärksamhetsspannet når minimala nivåer. Jag funderar på om resultaten hade varit bättre om instruktionerna kunde köras i 2x-speed och man lät Subway Surfer-gubben agera skuttande sällskap vid sidan om?
Vi i den förlorade generationen får helt enkelt hålla tummarna för att någon snart börjar ta oron inför AI på allvar och tvingar kidsen tillbaka till verkligheten. Generation Beta lär stå helt utan kognitiv förmåga om de aldrig tvingas tänka en enda tanke själva innan chattis formulerat den åt dem. Som Gen Z orkar jag givetvis inte göra något åt saken själv och även om jag velat är jag fortsatt utelåst från maktens korridorer. Men om Bokmässan ser till att bjuda upp den tokiga kvinnan på scen till nästa år kanske folket kan få bildas ordentligt. Hon verkade ju ha stenkoll!
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Alva Danielsson, Skribent
