bokmässan

Jag tillhör en generation som klassas som särskilt lat, obildad och arbetslös. Våra oangenäma drag verkar sprida sig som en sjukdom bland befolkningen, samtidigt som vi förväntas ta fullt ansvar för framtiden. Trots detta förvägras vi inträde i vuxenvärlden. Är det verkligen rätt? Vem bär egentligen ansvaret för att ge framtida generationer de förutsättningar de förtjänar?