Kategori: Utdrag papperstidningen

När jag kom till Lund hade jag nog egentligen aldrig varit särskilt intresserad av att skriva, jag hade inte skrivit en enda krönika eller en endaste liten debattartikel. Det närmaste jag hade kommit var gymnasiesvenskan där jag tvingades skriva, något som resulterade i halvdana bokrecensioner av Kafkas Förvandlingen eller platta historier om allt och inget. Jag trodde hela tiden att jag inte var “lagd” åt det hållet eller, som sportjournalisten Erik Niva sade i sitt sommarprat från 2019, att jag inte var en “penna”.

Under 1800-talet snörade kvinnor sina korsetter hårt för att åstadkomma smalast möjliga midja. På 1920-talet skulle kvinnokroppen vara tunn, rak och pojkaktig för att under 50-talet bli kurvigare och yppigare. Det har alltid funnits skönhetsideal och kvinnor har sminkat, pudrat, snörat och klätt sin kropp för att på olika sätt klämma in den i rådande ideal. I nutid har 90-talet smala långbenta supermodeller blivit till stora rumpor och timglasformer med Kim Kardashian i spetsen. Nu är det dags för ett nytt ideal igen. Clean Girl har letat sig in i min instagramalgoritm.

25/2. Jag kollar ut över människorna omkring mig i rummet. Kvinnor i 60-årsåldern. Japanska utbytesstudenter. En entusiastisk gubbe utan skor. En grupp kollegor från universitetet som ska träna tillsammans på lunchen. Jag drabbas av deras vilja att dansa zumba tillsammans. Det finns något mycket skört i att ställa sig i en spegelsal och dansa tillsammans med främlingar mitt på ljusa dagen. Mest kärlek känner jag för männen, de utgör en minoritet i salen. De tar ut svängarna. De är orädda. Jag slås av att jag står i en svettig sal på Gerdahallen och i Ukraina flyr människor undan ryska bomber. Tanken på det ukrainska folket smyger på mig hela tiden. Allt jag gör har fått en konstig bismak efter nyheten om Rysslands invasion.

Nästan alla tjejer jag känner är sköna tjejer. De gillar fina Sofia Wood – middagar och resor till Berlin. Sköna tjejer med lagom mycket smink som inte bryr sig när deras killar kommer hem sent och aspackade. Den sköna tjejen bör inte förväxlas med pick-me-tjejen. De sköna tjejerna är feminina och har inget behov av att vara en av killarna. De har däremot ett behov av att inte vara en psykopatisk tjej.

I slutet av 2021 var det runt 3,4 miljoner gifta i Sverige och en klar procentuell majoritet av befolkningen levde i samboskap (SCB, 2021). På andra sidan av den statistiken visas avslutet på denna samlevnad; skilsmässor och separationer. Nästan vartannat par i Sverige skiljer sig och Sverige är bland de länder med den högsta skilsmässofrekvensen i Europa, med en separationsfrekvensen för sambos som är ännu högre (Eurostat).

Den 14 april publicerades det en kulturkrönika på DN med titeln “Det finns egentligen bara ett skäl till att alla stör sig på Lena Dunham,” skriven av Saga Cavallin. Där driver hon tesen att grundorsaken till allt hat och sågningar av Dunham, samt allt hon skapat sedan succéserien Girls, är att hon är ful. Alltså inte ful på ett snyggt eller modernt sätt, utan ful. Punkt. Cavallin menar att Dunhams alldagliga utseende, och faktumet att hon inte gör något som ens skulle kunna likna ett försök att försköna hennes yttre, är anledning nog till den kritikstorm som blossas upp varje gång kvinnan tar ett andetag i det offentliga rummet.

Klockan är 16:30 den första maj. Det börjar kanske bli dags att lämna sängen. Jag har just fått ett mess från en vän jag var med på valborg: ”hur mår du idag haha?” Svar: ”inte gått upp än… själv?” ”jag mår prima, som en kung!!” Oironiskt. Jävla 02or. Jag vänder på mig och fortsätter kolla youtube.

Ingen kan väl ha missat den pågående konflikten som utkämpas mellan Ryssland och Ukraina. För att rättfärdiga den ryska invasionen, eller som ryska staten och medier målar upp det som “militära operationen”, så anklagade Putin ukrainska samhället och regering för att domineras av neo-nazism. Han åberopar samarbetet som förekom under tyskockuperade Ukraina, där enligt en antisemitisk konspirationsteori menar på att det inte var judarna som var offret under Nazisttyskland utan att det var kristna ryssar som var de sanna offren.

Jag är nitton år, snart tjugo. När jag säger detta till folk, skulle jag vilja bli bemött på samma sätt som någon som säger att de går igenom en skilsmässa. Man får gärna lägga huvudet på sned, vrida ner mungiporna och säga “Usch, va jobbigt.” Men det gör ingen. “Det är den bästa tiden i ditt liv!” Säger de istället. Studenttiden. Innan man behöver bekymra sig för triviala saker som att betala räkningar och att plocka upp barnen från skolan, när man fortfarande kan bränna halva månadens CSN på nationer och Systembolaget utan att någon höjer på ögonbrynen. I vissa medelålders ögon kan man till och med se hur de gnistrar till lite när de reflekterar tillbaka på deras egen ungdomstid. Vad kul, för dem.

Det är sällan jag blir arg, i grunden är jag nog helt enkelt oilsket lagd. Men om det är något som för mig bort från mitt lugna normaltillstånd så är det när folks lathet går ut över andra. Praktexemplet är personer som inte tar tillbaka kundvagnarna till kundvagnsskjulen, eller folk som inte tar med sina popcornkartonger ut från biosalongen för att ”det finns folk som jobbar med att ta undan dem”. Vad fan är det för attityd? Obegripligt empatilöst.

Är mitt uppe i min egentid när jag råkar läsa en artikel om att det är viktigt att vara själv. Det känns vidrigt och jag avbryter egentiden illa kvickt. Hela grejen med att man ska lära sig vara själv känns ogenomtänkt och knäpp. Jag vill inte alls det. Klart jag vill träffa mina kompisar?

Jag tror att det som jag saknar mest med att bo i Lund är bristen på hav. Istället omfamnas vår universitetsstad av stora fält och gröna slätter. Tar man sig utanför studentbostäder och kyrkor möts man av något som ser ut som en av Windows standardbakgrunder. Vill man ha vatten får man söka sig till LTH och Sjön-sjön.