Bild: Fredrika Andersson
En fisk på ryggen, en nylonstrumbyxa på tv-apparaten och Öland på drift från
fastlandet?
Att luras på första april har vi gjort länge, och jag har själv upplevt allt från tvål på tandborsten,
tejp på kranen, till emotionellt upprörande aprilskämt. Idag är aprilskämt en välkänd tradition
i många delar av världen, inte minst i Sverige där media deltagit flitigt i traditionen. Men vad
är egentligen aprilskämtets historia? Och vad är dess framtid?
Aprilskämten dateras tillbaka så tidigt som 1500-talet, men varifrån denna tokiga tradition
kommer ifrån är tämligen oklart. En teori dateras tillbaka till medeltiden då man firade
årsskiftet den 25 mars och ibland varade festligheterna en hel vecka, ända fram till den första
april. Men runt år 1567 meddelade den franska kungen att nyåret skulle firas ett annat datum,
nämligen den första januari. Några traditionsenliga undersåtar blev förargade av denna förändring
och stod bestämt fast vid traditionen att fira det nya året den 25 mars. Dessa trofasta
medborgare hånades för detta, bland annat på första april.
En annan teori är att traditionen kommer från de många karnevaler och festivaler som
anordnades på våren då det förekom mycket skämt och bus av olika slag. Bland annat
festivalen “Hilaria”, vilket är det latinska ordet för glädje, som firades i antika rom där folk
klädde ut sig och hånade varandra för diverse ting. Ytterligare en teori berör
vårdagjämningen som sker varje år i slutet av mars. Under denna tidsperiod så spelar moder
natur ofta oss människor ett spratt med irreguljärt och oförutsägbart väder, något som sker
inte minst i de nordiska länderna. I slutet av mars har det hänt att jag firat vårens ankomst den
ena dagen och sedan sörjt vid synen av blötsnö nästa dag och känt mig grundlurad av moder
natur.
April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill, inte ett ovanligt uttryck att höra
denna dag. Men… Vad har en sill med första april att göra? Jo, minsann! Året var 1508 och den
franska poeten Eloy D’Amerval skrev den troligtvis första referensen till aprilskämtet i
bemärkelsen “poisson d’avril”. För er som inte är bekanta med le francais så betyder då
“poisson” fisk på franska. Under denna tid i Frankrike fäste man utklippta pappersfiskar på
ryggarna på de som stod fast vid att fira nyår i mars. Varför vi i Sverige rimmar ordet april
med just sill är oklart men kanske handlar det om svenskarnas omättliga aptit på sill? Eller för
att detta orsakar det lite finurliga rimmet mellan “sill” och “vill”? Det kan också härleda från
sillens påstådda karaktärsdrag att vara en dum, lättlurad fisk som man kan manipluera till vad
man vill.
Syftet med aprilskämt har alltid varit att harmlöst driva med någon i sin närhet. Däremot har
aprilskämten sett olika ut under historiens gång. Sedan uppkomsten av massmedier har media
och framförallt tidningarna varit med och busat på första april. Den första april 1957 rapporterade
BBC att bönderna i Schweiz upplevde en ovanligt stor ”spagetti crop” till följd av den milda
vintern och man fick se bilder på hur bönder flitigt skördade spagetti från träden. En stående
favorit från svensk media är när Kjell Stensson år 1962 lurade den svenska befolkningen att
man kunde åstadkomma färg på sin tv-apparat genom att trä en nylonstrumpbyxa över tv-skärmen. En stor andel svenskar sträckte sig efter nylonstrumpbyxorna för att testa detta
enkla knep. En personlig favorit är från 1950 då Göteborgs-Posten busade till det och gick ut
med att Öland hade lossnat från havsbotten och var på drift mot fastlandet.
Men nuförtiden ser man inte lika mycket aprilskämt i medier längre och bland annat SVT har
helt slutat med aprilskämt. Förklaringen till detta grundar sig troligtvis i den vanligt
förekommande spridningen av missinformation och ”fake news” som sker på internet. Vissa
medier vill helt enkelt inte riskera att förlora befolkningens förtroende. Men detta tror jag
personligen är helt fel strategi. Enligt mig är syftet med ett aprilskämt att testa någons
förtroende. Om er relation då lever kvar efter att skämtet löpt sin gång, kommer relationen
bara bli starkare. Dessutom anser jag att media bör sprida humor och glädje och vad sprider
mer glädje än ett oönskat, ofarligt, oanat bus!
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter och skämt som uttrycks är skribentens egna.
Fredrika Andersson, Skribent
