Ett sista möte
Lägerelden. Redaktionen finurlar vidare och byter värmande och djupgående tankar, avbryts enbart av påtåren. Snart lämnar vi rummet – några lämnar staden, några bara tillfälligt, andra för alltid.
Lägerelden. Redaktionen finurlar vidare och byter värmande och djupgående tankar, avbryts enbart av påtåren. Snart lämnar vi rummet – några lämnar staden, några bara tillfälligt, andra för alltid.
När Lydia Sandgren meddelade att hon skulle släppa en ny roman, efter hennes Augustprisnominerade Samlade verk, kändes hösten förgylld. Någon besvikelse blev det inte heller. Artens överlevnad fångar in mig i en värld av konstant förändring, plikter och kärlek – till författarskapet, musiken och framförallt ovissheten.
Finns det verkligen en tendens inom litteraturkritik som bortser det lilla och värderar det stora? Ja, påstår Federico Perelmuter.
Höstterminens andra studentafton lyckades med något essentiellt. Det är nästan så att man vill lära barn och ungdomar om Gustav Fridolins och Simona Mohamssons afton – men inte bara för ämnets skull.
Kanadas relationer med deras största handelspartner den senaste tiden har varit skakiga. I brist på relationer med vita huset kanske Ottawa är villiga att utöka sin relation med andra handelspartners, eller kanske kan de ta det ett steg längre? Kan de till och med gå med i EU?
Allt hon någonsin önskade var att bli älskad, en diktsamling av Sophia Sjögren, 19 år gammal. Smärta och ångest, lycka och frihet. Den handlar om allt det där som livet hör till. Att känna starka känslor, uppleva situationer som man inte vet hur man ska hantera. Att känna sitt hjärta brista, för att sedan för hand plocka ihop bitarna och försöka laga det igen. Vi alla har varit där, men inte alla har känslan eller förmågan att sätta ord på det. Det har Sophia Sjögren.
Ända sedan Bohemian Rhapsody 2019 dominerade Oscarsgalan har biopics, framförallt de om legendariska musiker, varit en av filmindustrins mest framträdande trender. När det till slut var dags för Bob Dylan att porträtteras i en megasatsning med några av dagens största filmstjärnor borde jag ha suttit som på nålar. Vad säger det om mig att jag inte kan njuta ens av denna film? Vad säger det om Hollywood att de inte ens kan göra denna berättelse intressant?
SVT har ett nyhetsreportage om den fallna generationen. Vi har sämre arbetsmoral än förut, bekräftar utvalda intervjuobjekt på stan. Det sjukanmäls från jobbet på ogiltiga grunder (kanske hjärtesorg eller en förkylning), vilket den medelålders mannen som intervjuas minsann aldrig skulle göra. Det är också generationen av universitetsstudenter som inte kan läsa, rapporterade Sydsvenskan i veckan. Kanske är det av skärmtiden som alltid går upp mot 8 timmar? Jämförelsen av då och nu ledde mig in på spåret av skvaller. Vad passar vår förlorade generation mer än det ytliga skvallret?
Sittning efter sittning köps plastbit efter plastbit för att hamna i soptunnan några timmar senare. Denna härliga tradition vi kallar bordspresent må vara det mest onödiga av allt trams studentikos hittat på.
Under november finns det lite att se fram emot. Frånvaron av baler, sol och fest gör att Lunds studenter behöver något som distraherar och piggar upp. Därför har Aline Forsström lagt örat mot marken för att sammanställa Lupefs smaskigaste skvaller just nu. Allt kommer från tredjehandskällor så ni vet att det är trovärdigt!
Har webbveckan väckt din aptit på skvaller? Känner du att skvallret borde utforskas i ett annat medium? Vet du inte vilken film du ska välja till nästa filmkväll? I så fall kommer här fyra filmer, med varierande koppling till skvaller, som du borde se.
Tänk vad två terminer uppe på Ekonomicentrum kan göra med en; det kliar i fingrarna att skriva en feministisk undersökande text. Skvaller är en del av vår vardag och förekommer i många olika former. Det kan vara både roligt och spännande, men också smutsigt och skamligt, särskilt när det gäller kvinnligt skvaller. Men hur kommer det sig att just kvinnors skvaller har fått denna negativa laddning? Svaret är, tyvärr, inte överraskande – sexism.