Foto: Gabriel Hof

Den internationella fotbollen kommer till Lund när U-17 VM för flickor går av stapeln 5-18 maj i vår, passa på att se det, för det är nog sista gången. Fédération Internationale de Football Association, mer känt som FIFA har nämligen bestämt att U-17 VM nästkommande fem år ska spelas i Marocko för flickor och Qatar för pojkar. ”Make Football Truly Global” är FIFA-presidenten tillika fotbollsvärldens mäktigaste man, Gianni Infantinos, valspråk men det är också fotbollsvärldens sämsta skämt. 

Jag ska vara helt ärlig, vore det inte för att en kompis upplyste mig om att F-17 VM skulle spelas på Klostergårdens IP i år så hade jag nog inte haft koll på det. Min konsumtion av fotboll är stor, nästintill ohälsosam, men jag har det inte i mig att följa ungdomsmästerskap så pass långt ner i åldrarna. Det tror jag inte att jag är ensam om. Intresset för fotbollen som kommer spelas är inte skyhögt, men det är kul att världsfotbollen kommer till Sverige, så jag kommer ändå ta mig dit. Internationella fotbollsmästerskap spelas sällan i Sverige. I närtid har det Europeiska mästerskapet för damer 2013 och U21-EM för herrar 2009 spelats i Sverige. Det finns såklart rimliga förklaringar till detta. Framförallt handlar det om att vi har för få och för små arenor och arenabyggen är dyra projekt som klubbar i Sverige generellt inte har råd med, och något politiskt intresse för att bygga arenor finns inte.

Ett resultat av detta är att stockholmsklubbarna Djurgården och Hammarby och göteborgsklubbarna GAIS, IFK Göteborg och Örgryte delar på Tele2 Arena, respektive Gamla Ullevi. Att dela arena skapar frustration hos supporterbaser, men utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det jättebra. Av de fem lagen är det bara IFK Göteborg som är nära på att kunna sälja slut platserna på sin arena, då de 2023 snittade 16 200 åskådare på Gamla Ullevi som tar in runt 18 000. Både Hammarby och Djurgården har ett högre publiksnitt än IFK Göteborg (22 500 respektive 19 300), men de är båda långt ifrån att fylla Tele2 arenas kapacitet på 30 000. Publiksnittet i svensk fotboll har ökat två säsonger på raken, vilket är jättebra, men vi är en bra bit från att växa ur våra arenor, som redan nu är småskaliga ur en internationell jämförelse. Därför kommer det nog inte bli något senior-VM här, hur mycket man än som svensk kan drömma om det. I Sverige är det inte lönsamt nog att anordna ett VM, men det finns andra länder som använder VM för att förbättra sina rykten genom så kallad ”sports washing”.

Högt spel
Att anordna ett världsmästerskap i fotboll är en enorm ekonomisk affär. Runt tre miljoner människor tar sig till värdnationen för att se världens länder tävla om vem som är bäst i världen. Hela världens ögon både tar sig till och vänder sig emot värdlandet under en månads tid. Turismen ger en enorm möjlighet för landet att tjäna pengar och skyltfönstret innebär att landets kultur får sig ett uppsving. Det enda som krävs är att man smäller upp arenor för flera miljarder och växlar upp sin infrastruktur för att kunna klara en tillströmning på flera miljoner människor under en kort tid. 

2010 upplevde jag mitt första världsmästerskap och blev helt kär i landet Sydafrika. Till tonerna av Shakiras ”Waka Waka (This Time for Africa)”, K’naans ”Wavin’ Flag” och skränande vuvuzelas fick jag och miljoner andra barn, våra föräldrar att köpa Panini-samlarkort, fotbollsmagasin och matchtröjor för att få ut så mycket som bara möjligt av mästerskapet. Konsumtionssamhället hatar inte VM, så att säga. Efter mästerskapet har jag fortfarande kvar en varm känsla gentemot Sydafrika, men som med rätt mycket annat som händer långt bort i världen har man en tendens att släppa det och inte tänka på det ju längre tiden går. VM 2010 var en otrolig fest, men de 3,6 miljarderna (dollar) som Sydafrika investerade i mästerskapet har inte gått tillbaka till folket, och samtliga nio superarenor som byggdes eller renoverades inför VM går back och är på tok för stora för vardagligt bruk. Kaizer Chiefs spelar på FNB Stadium Sydafrikas största arena som tar in runt 95 000 åskådare. Ändå snittar Kaizer Chiefs, som kom tvåa i afrikanska CAF Champions League säsongen 2020-21, bara 16 000 åskådare per match. Man satsade alldeles för mycket på VM, och nu står arenorna nästan komiskt tomma. Samma sak hände i Brasilien 2014, där det exempelvis byggdes en arena i Manaus, mitt ute i Amazonas regnskog för 300 miljoner dollar. Arena de Amazônia, som tar in 46 000 åskådare, stod värd för fyra gruppspelsmatcher i VM och några matcher i OS 2016, men numera används den sparsamt och klubblagen som spelar på arenan lyckas inte locka fler än 1000 åskådare. Lidande blir landets befolkning som får en arena istället för skolböcker. 

VM är världens i särklass största event. Många amerikaner tror att det är Super Bowl, men NFL-finalens 115 miljoner tittare kommer närmre Lupefs korpenmatcher än vad det gör VM-finalen, som 5 miljarder människor världen över tittar på. Det är en fest som alla vill vara med på. Arrangörslandet väljs enligt en, på papperet, demokratisk process, men slutna omröstningar och skumt invalda jurymedlemmar har inneburit att VM ofta hamnar i händerna hos auktoritära regimer. De senaste fyra VM tävlingarna har anordnats i Sydafrika, Brasilien, Ryssland och Qatar. Ur en demokratisk synpunkt är både Sydafrika och Brasilien bra mycket högre rankat än både Ryssland och Qatar, men det finns en tydlig trend i att länder med mindre och mindre demokratiska institutioner får anordna turneringen. Är det rimligt? 

Den globala fotbollen kostar liv

I mångt och mycket har FIFA gjort fotbollen mer global än tidigare, men det har skett på bekostnad av otaliga människorättsbrott, inte minst i oljeemiratet Qatar. Det går inte att säga att det lilla landet med en befolkning på 2,6 miljoner, varav 2,3 miljoner migrantarbetare och 300 000 qatariska medborgare, var förberett för ett VM rent infrastrukturmässigt, men likt Sydafrika och Brasilien monterades det upp arenor för att göra landet till världens sporthub i en månad. Qatar har så pass mycket oljepengar att den ekonomiska kostnaden inte spelar speciellt stor roll, men kostnaden sett till människoliv är hisnande. Evenemanget fick tidigt kritik för att arbetsförhållandena för migrantarbetarna var inhumana. Stulna löner, arbete i 40-gradig hetta och brist på yttrandefrihet är bara några av aspekterna. Qatarregimen förnekade länge att några dödsfall förekom under uppbyggnaden av VM-infrastrukturen, men VM-chefen Hassan Al-Thawadi erkände sedan att det rörde sig om 400-500 dödsfall. The Guardian menar att det snarare rör sig om 6 500 döda migrantarbetare. Det är inget som hindrar FIFA presidenten Gianni Infantino från att utropa Qatar-VM 2022 som ”det bästa någonsin”. 

I heard you sold the Amazon

To show the country that you’re from /../

‘Cause i haven’t bought you and i haven’t sold me

But the people are dying to get on TV.

Declan McKenna i låten Brazil

Vad blev då resultatet av VM i Qatar 2022? Lionel Messi, ledde sitt Argentina till ett VM-guld som cementerade den lille argentinaren som den bästa fotbollsspelaren genom tiderna. Det var det första VM:et i Mellanöstern och Marocko blev det första afrikanska landet som tagit sig till semifinal i mästerskapets historia. Framgång i VM betyder otroligt mycket för ett land. Framförallt handlar det om att människorna från landet, eller den del av världen som det går bra för får något att glädja sig åt tillsammans, som land. Det kan låta banalt och konstigt, men det finns till och med data på att ett VM-guld kan innebära en ökning av ett lands BNP med upp till 0,25%. Alltså är det ur ett utvecklingsekonomiskt perspektiv positivt att utvecklingsekonomier som Argentina (ish) och Marocko får den här uppsvingen på bekostnad av Qatars oljepengar. Det hade varit en win-win om det inte varit för de tusentals migrantarbetarna som miste livet. De fem superarenorna med totalt över 380 000 sittplatser (fler sittplatser än vad det finns qatariska medborgare) står dock kvar och inväntar fem P-17 VM framöver. 

Ska samtliga internationella idrottsevenemang spelas i länder som har en fungerande infrastruktur som kan arrangera stora evenemang, utan att det görs på bekostnad av grundläggande mänskliga rättigheter? Då är jag nog rädd att all sport framöver kommer spelas i USA, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Italien eller Australien. Fina jävla västvärlden, tänker ni. Klart allt ska spelas där. Det är lättast och man vinstmaximera genom att nyttja sina stordriftsfördelar med redan befintliga jättearenor som fylls vecka in och vecka ut. Så kan vi såklart inte ha det. Fotboll är ”the worlds game” och i det har FIFA-presidenten Infantino faktiskt en poäng i sin slogan ”Make Football Truly Global”. Problemet är bara att hans idé av att göra fotbollen global hittills har lett till att Ryssland, som i två år (eller 10 beroende på hur man ser på det) bedrivit ett invasionskrig mot Ukraina och Qatar, med redan beskrivna brott mot mänskliga rättigheter, har fått arrangera mästerskapet. Det är någon form av globalism, absolut, men det är ett skämt sett till allt vad mänskliga rättigheter innebär. 

Kommande VM

De två kommande VM-turneringarna för herrar kommer arrangeras i två olika konstellationer. År 2026 går turneringen av stapeln i USA, Kanada och Mexiko och 2030 är det Spanien, Portugal, Marocko, Paraguay och Argentina som delar på värdskapet. Mycket tyder på att det är ett sätt att täcka så många världsdelar som möjligt så att Saudiarabien ska kunna få VM 2034, vilket de också kommer få då det inte finns några andra länder som hunnit ansöka om arrangörsskap efter en fuling av FIFA. Det är givetvis också ett skämt, ett ganska illa dolt sådant. Uppdelade mästerskap gör det möjligt för att mindre länder, som Paraguay och Marocko får vara med och arrangera ett mästerskap utan att det förhoppningsvis förstör deras ekonomier, likt Sydafrika och Brasilien. 

Att Sverige arrangerar VM för 17-åriga flickor för vad som kanske är sista gången behöver nog inte vara såhär invecklat. ”It’s not that deep”, som min kompis brukar säga till mig när jag överreagerar över något. Men den stora debatten är viktig. Jag sätter mig på den höga hästen och säger att det är fel att bryta mot mänskliga rättigheter (ni kan tacka mig i DM), men det går samtidigt inte att bara arrangera VM i rika västländer. Qatar-VM innebar att VM kom till Mellanöstern och att viktiga problem med mänskliga rättigheter kom till ytan som kanske hade svepts under mattan annars. Det försvarar dock inte mängden dödsfall och antalet förbrytelser som kom som ett direkt resultat av turneringen. Att fotbollens mäktigaste man (beroende på hur man ser på det, kan vara qatariern Nasser Al-Khelaifi också) Gianni Infantino hyllar Qatar-VM som ”det bästa någonsin” är ett skämt som bara inte får vara sant, men tyvärr är det det. Det du och jag kan göra åt det är att ta oss till Klostergården den 5-18 maj och heja på det svenska landslaget fyllt av framtida stjärnor. 


Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Gabriel Hof, Skribent

Kategorier: Webbvecka