Nu ska jag berätta en liten historia om hur jag upptäckte ett riktigt guldkorn i form av Nordjobb. I januari satt jag och funderade över hur sommaren skulle spenderas. Det fanns så många alternativ att välja mellan — och plötsligt dök Nordjobb upp i flödet.
Ridån går upp – och jag är lite ambivalent till spexet i början. Spola fram till när applåderna haglar i slutet – och jag önskar att det ska fortsätta lite till. Då vet man att det är ett bra spex.
Det senaste året har flera scenarion visat hur makten i Sverige inte längre anser att de behöver granskas, utan att de vill vara de som granskar. Men vad innebär det egentligen när folkvalda politiker ger sig på enskilda individer, och kulturchefer förkastar aktivism?
Alla har vi en uppfattning om vad krig är. Kanske har vi en mor- eller farförälder som upplevt eller deltagit i ett krig, kanske har vi sett filmer som Okänd soldat eller läst böcker som På västfronten intet nytt, eller lyssnat på musik om Vietnamkriget. Kanske följde vi nyhetsrapporteringen om inbördeskriget i Syrien, eller följer de pågående konflikterna i Ukraina och Levanten. Kanske har vi vänner eller bekanta som flytt en väpnad konflikt från en annan del av världen. Men tanken har nog slagit oss alla på sistone i olika omfattning: Vad händer om det blir krig här?
Det kan inte bara vara jag och de två och en halv andra bekanta som känner det i luften, smaken och under tummen. Som allt annat började spaningen helt nyktert (i danska mått – 0,4 promille) vid Lunds stolthet och skamkalla Kebab- & Falafeltime. En vanlig dag bland vänner ska vi alla bita in i den största trygghet Lund har att erbjuda: billig falafel. Tänk att en sekund kan ändra alla kommande stunder, hur en smak kan sitta kvar som bakisångesten och hur ett förändrat recept kan öppna upp våra ögon. Håll i hatten nu – K&F-Time har sweet chilisås i sin stolthet.
Var är min stora kärlek: blandsåsen?
Det är måndag den 23 september och det är EU-kväll hos studentafton. Temat är teknologi, tullar och tillit. I AF-borgens lilla sal sitter cirka 150 personer tätt intill varandra. Lamporna släcks och videon rullar. Stämningen är ovanligt intim och förväntansfull. Alla vet att det politiska klimatet har genomgått enorma förändringar, och i luften hänger den otåliga frågan: Kommer vi att få några svar ikväll?
Det sägs att en tidning ska vara aktuell och relevant. I denna fredagskrönika gör vi istället tvärtom och fokuserar på något som för vissa kan framstå som ganska avlägset och oviktigt. Den naturliga följdfrågan blir så klart varför man då ens skriver om det. Det enkla svaret: varför inte?
Vi har alla hört talas om Gudrun Schyman. För vår generation var det nog ett av det första politiskt relaterade namnet man lärde sig, likställt med Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf. Vare sig det var genom att driva jämställdhetsfrågan eller bränna tusenlappar har Schyman varit i folkmun länge. Och i onsdags besökte hon Café Aten för att samtala inför en målgrupp som jag nu i efterhand anser var exakt den som behövde adresseras av den forna partiledaren.
Mira Wohlfart Kämpe studerar fred och konflikt vid Lunds universitet, är engagerad i Lupef – och har nyligen blivit ordförande för Amnesty Lund. I ett samtal vid Eden berättar hon om drivkrafterna bakom sitt engagemang, planerna för föreningen och vad det innebär att axla ansvaret för en så viktig rörelse.
Grand Hotels utsirade portar. Tjocka mattor och blanka ytor. Ett förvånansvärt ungt klientel denna torsdagskväll i mars. Det är vad som möter mig på väg till denna Studentafton som ska behandla rollen som public service har i rådande tider. Inledningsvis presenterar sig moderatorn Heidi Avellan och Sveriges Radios VD Cilla Benkö. Salen värms upp med prat om fest och strategimöten innan definitionen av public service tacklas.
Det finns gånger i ens liv som kulturkonsument där riktiga guldkorn dyker upp. Det är omöjligt att tappa fokus på verket. Ett järngrepp sluter sig kring ryggmärgen och man kan bara inte göra annat än att hänga med på resan som skaparna tar en på. Adolescence är den bästa serien jag sett på otroligt länge. Om inte någonsin. Efter att ha sett detta mästerverk återstår det en vecka senare fortfarande många tankar och känslor, och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig.
Onsdagen den 12:e mars besökte Rachel Cusk författarscenen på stadsbiblioteket i Malmö för att samtala om språk, skrivande och sin nya bok Parad. Det var en timme av intellektuella utläggningar, okonventionella tolkningar och varmt publikfniss.