Mira Wohlfart Kämpe studerar fred och konflikt vid Lunds universitet, är engagerad i Lupef – och har nyligen blivit ordförande för Amnesty Lund. I ett samtal vid Eden berättar hon om drivkrafterna bakom sitt engagemang, planerna för föreningen och vad det innebär att axla ansvaret för en så viktig rörelse.
Grand Hotels utsirade portar. Tjocka mattor och blanka ytor. Ett förvånansvärt ungt klientel denna torsdagskväll i mars. Det är vad som möter mig på väg till denna Studentafton som ska behandla rollen som public service har i rådande tider. Inledningsvis presenterar sig moderatorn Heidi Avellan och Sveriges Radios VD Cilla Benkö. Salen värms upp med prat om fest och strategimöten innan definitionen av public service tacklas.
Det finns gånger i ens liv som kulturkonsument där riktiga guldkorn dyker upp. Det är omöjligt att tappa fokus på verket. Ett järngrepp sluter sig kring ryggmärgen och man kan bara inte göra annat än att hänga med på resan som skaparna tar en på. Adolescence är den bästa serien jag sett på otroligt länge. Om inte någonsin. Efter att ha sett detta mästerverk återstår det en vecka senare fortfarande många tankar och känslor, och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig.
Onsdagen den 12:e mars besökte Rachel Cusk författarscenen på stadsbiblioteket i Malmö för att samtala om språk, skrivande och sin nya bok Parad. Det var en timme av intellektuella utläggningar, okonventionella tolkningar och varmt publikfniss.
Det vanligaste sättet att beskriva tiden är som en färd framåt, en promenad med händelser att blicka bak eller sikta fram mot. Aymara-folket i Bolivia och Peru tänker istället att det är precis tvärtom: vi människor vandrar baklänges
genom livet. Saker som nyligen skett ser vi på nära håll, annat är länge sedan och därför svårare att se och minnas. Framtiden är oss bakom ryggen; vi kan
inte se in i den eller veta hur den kommer att te sig. Jag känner mig dragen till detta synsätt, och under min resa hem under jullovet undrar jag hur mycket man egentligen bör fokusera på dåtiden.
“Varje motgång är en kamouflerad framgång och varje framgång är en kamouflerad motgång”, säger Johan Floderus tidigt under kvällen när han berättar om sin tid i Irans mest ökända fängelse. Det sätter tonen för resten av aftonen och man får tidigt en förståelse för hur han väljer att skildra sitt liv.
Om man är medlem i Lupef, är chansen stor att man även är medlem i Samhällsvetarkåren. Båda organisationerna jobbar för samma mål, en god studietid, men trots det väljer ofta folk att engagera sig i den ena eller den andra, och i princip aldrig i båda två. Panorama bestämde sig därför att ta rygg på Samhällsvetarkåren under en dag.
På onsdagskvällen var det dags för Ulf Kristersson att återigen inta scenen för det traditionsenliga årliga besöket alla statsministrar gör på Studentafton, och på plats i publiken satt Panoramas två korrespondenter Vanja Johansson och Alva Forsström. Det blev en minst sagt händelserik kväll, och båda skribenterna lämnade borgen med många tankar.
Jag och 23 andra energiska studenter befinner oss i vackra Budapest, Ungerns huvudstad. Vi har rest hit för att äta langos, titta på fotboll och lära oss mer om denna spännande stad. Det är måndag den 26:e februari och idag står ett mycket intressant besök på agendan. Det är dags för inget mindre än en visit till den svenska ambassaden. Besöket ska dessutom ske bara några enstaka timmar innan Ungerns parlament ska rösta om den svenska Nato-ansökan.
Jag hade turen att få biljett till Macron. Ha ha! Så kände jag innan. Men den som skrattar bäst är den som skrattar sist, och denna gång tror jag inte att det var jag. Över fyra timmar av mitt liv för 45 minuters EU-predikan och tre studentfrågor som jag knappt kommer ihåg. Detta är en liten rapport över kvällen som jag kommer minnas mer för låten Les Champs-Elysées, än att jag såg självaste Emmanuel Macron.
Det måste vara årets mest hänsynslösa blandning av blåst och kyla innan vi kliver in i universitetshusets varma famn. Väl inomhus ringlar vi fram genom det förväntansfulla myllret av pol.kandare, fredsare och alla andra som anlänt till studentafton för att delta i det demokratiska samtalet denna novemberkväll.
Stämningen är uppspelt under universitetshusets välvda tak. Varenda stolsrad är fylld. Kombinationen av högt sorl från publiken, musik och den ivriga förväntan som fyller luften får stämningen att påminna mer om upptakten till en konsert, än till ett föredrag med en militär befälhavare. När klockan slår nitton intar Frida Eriksson, ordförande för studentaftonutskottet, scenen och välkomnar publiken till den 13:e ÖB-aftonen i föreningens historia.