“Varje motgång är en kamouflerad framgång och varje framgång är en kamouflerad motgång”, säger Johan Floderus tidigt under kvällen när han berättar om sin tid i Irans mest ökända fängelse. Det sätter tonen för resten av aftonen och man får tidigt en förståelse för hur han väljer att skildra sitt liv.
Om man är medlem i Lupef, är chansen stor att man även är medlem i Samhällsvetarkåren. Båda organisationerna jobbar för samma mål, en god studietid, men trots det väljer ofta folk att engagera sig i den ena eller den andra, och i princip aldrig i båda två. Panorama bestämde sig därför att ta rygg på Samhällsvetarkåren under en dag.
På onsdagskvällen var det dags för Ulf Kristersson att återigen inta scenen för det traditionsenliga årliga besöket alla statsministrar gör på Studentafton, och på plats i publiken satt Panoramas två korrespondenter Vanja Johansson och Alva Forsström. Det blev en minst sagt händelserik kväll, och båda skribenterna lämnade borgen med många tankar.
Jag och 23 andra energiska studenter befinner oss i vackra Budapest, Ungerns huvudstad. Vi har rest hit för att äta langos, titta på fotboll och lära oss mer om denna spännande stad. Det är måndag den 26:e februari och idag står ett mycket intressant besök på agendan. Det är dags för inget mindre än en visit till den svenska ambassaden. Besöket ska dessutom ske bara några enstaka timmar innan Ungerns parlament ska rösta om den svenska Nato-ansökan.
Jag hade turen att få biljett till Macron. Ha ha! Så kände jag innan. Men den som skrattar bäst är den som skrattar sist, och denna gång tror jag inte att det var jag. Över fyra timmar av mitt liv för 45 minuters EU-predikan och tre studentfrågor som jag knappt kommer ihåg. Detta är en liten rapport över kvällen som jag kommer minnas mer för låten Les Champs-Elysées, än att jag såg självaste Emmanuel Macron.
Det måste vara årets mest hänsynslösa blandning av blåst och kyla innan vi kliver in i universitetshusets varma famn. Väl inomhus ringlar vi fram genom det förväntansfulla myllret av pol.kandare, fredsare och alla andra som anlänt till studentafton för att delta i det demokratiska samtalet denna novemberkväll.
Stämningen är uppspelt under universitetshusets välvda tak. Varenda stolsrad är fylld. Kombinationen av högt sorl från publiken, musik och den ivriga förväntan som fyller luften får stämningen att påminna mer om upptakten till en konsert, än till ett föredrag med en militär befälhavare. När klockan slår nitton intar Frida Eriksson, ordförande för studentaftonutskottet, scenen och välkomnar publiken till den 13:e ÖB-aftonen i föreningens historia.
Lupef:s medlemmar var på tårna under onsdagkvällens debatt. På gott och ont fick partier från olika sidor av det politiska spektrat mötas i årets viktigaste frågor.
När jag kom till Lund hade jag nog egentligen aldrig varit särskilt intresserad av att skriva, jag hade inte skrivit en enda krönika eller en endaste liten debattartikel. Det närmaste jag hade kommit var gymnasiesvenskan där jag tvingades skriva, något som resulterade i halvdana bokrecensioner av Kafkas Förvandlingen eller platta historier om allt och inget. Jag trodde hela tiden att jag inte var “lagd” åt det hållet eller, som sportjournalisten Erik Niva sade i sitt sommarprat från 2019, att jag inte var en “penna”.