Adolescence: En Skrämmande Skildring av det Manliga Ursinnets Konsekvenser

Det finns gånger i ens liv som kulturkonsument där riktiga guldkorn dyker upp. Det är omöjligt att tappa fokus på verket. Ett järngrepp sluter sig kring ryggmärgen och man kan bara inte göra annat än att hänga med på resan som skaparna tar en på. Adolescence är den bästa serien jag sett på otroligt länge. Om inte någonsin. Efter att ha sett detta mästerverk återstår det en vecka senare fortfarande många tankar och känslor, och jag är helt enkelt tvungen att skriva av mig.

Våga vandra baklänges genom livet

Det vanligaste sättet att beskriva tiden är som en färd framåt, en promenad med händelser att blicka bak eller sikta fram mot. Aymara-folket i Bolivia och Peru tänker istället att det är precis tvärtom: vi människor vandrar baklänges
genom livet. Saker som nyligen skett ser vi på nära håll, annat är länge sedan och därför svårare att se och minnas. Framtiden är oss bakom ryggen; vi kan
inte se in i den eller veta hur den kommer att te sig. Jag känner mig dragen till detta synsätt, och under min resa hem under jullovet undrar jag hur mycket man egentligen bör fokusera på dåtiden.

På plats i Nato-händelsernas centrum

Jag och 23 andra energiska studenter befinner oss i vackra Budapest, Ungerns huvudstad. Vi har rest hit för att äta langos, titta på fotboll och lära oss mer om denna spännande stad. Det är måndag den 26:e februari och idag står ett mycket intressant besök på agendan. Det är dags för inget mindre än en visit till den svenska ambassaden. Besöket ska dessutom ske bara några enstaka timmar innan Ungerns parlament ska rösta om den svenska Nato-ansökan.

”Jag fick en biljett till Macron”: En rapport inifrån 

Jag hade turen att få biljett till Macron. Ha ha! Så kände jag innan. Men den som skrattar bäst är den som skrattar sist, och denna gång tror jag inte att det var jag. Över fyra timmar av mitt liv för 45 minuters EU-predikan och tre studentfrågor som jag knappt kommer ihåg. Detta är en liten rapport över kvällen som jag kommer minnas mer för låten Les Champs-Elysées, än att jag såg självaste Emmanuel Macron.

Studentafton med Micael Bydén

Stämningen är uppspelt under universitetshusets välvda tak. Varenda stolsrad är fylld. Kombinationen av högt sorl från publiken, musik och den ivriga förväntan som fyller luften får stämningen att påminna mer om upptakten till en konsert, än till ett föredrag med en militär befälhavare. När klockan slår nitton intar Frida Eriksson, ordförande för studentaftonutskottet, scenen och välkomnar publiken till den 13:e ÖB-aftonen i föreningens historia.

Slutet på en lång vänskap

När jag kom till Lund hade jag nog egentligen aldrig varit särskilt intresserad av att skriva, jag hade inte skrivit en enda krönika eller en endaste liten debattartikel. Det närmaste jag hade kommit var gymnasiesvenskan där jag tvingades skriva, något som resulterade i halvdana bokrecensioner av Kafkas Förvandlingen eller platta historier om allt och inget. Jag trodde hela tiden att jag inte var “lagd” åt det hållet eller, som sportjournalisten Erik Niva sade i sitt sommarprat från 2019, att jag inte var en “penna”.