Foto: Lina John, Wikicommons
Lina Jonn var en av de första kvinnliga porträttfotograferna i Sverige: Tack vare en stor nyfikenhet och driv lyckades hon, som kvinna i slutet av 1800-talet, utbilda sig utomlands och öppna en egen fotoateljé. Min morfar, Linas barnbarn, skrev en bok om fotografen Lina Jonn. Där skildras hennes yrkesliv, Lund mitt i förändring, samt en stark och kärleksfull familj.
Olof G Tandberg, min morfar, var utlandssekreterare vid Kungliga vetenskapsakademien och författare. Han var engagerad i frågor rörande etniska minoriteter och skrev flera böcker om ämnet. Morfar gick bort tidigare detta år, vilket såklart har skapat sorg och eftertanke. Det var i och med detta som tidigare i veckan mitt intresse väcktes för en av min morfars böcker, boken om Lina Jonn. Jag bläddrar igenom boken och plötsligt, ett porträtt av Lina och hennes syster Erika. Hon har min morfars ögon.
Lina Jonn levde ett liv ovanligt för en kvinna på 1800-talet. Hon var det sjätte barnet i en skara på sju. Vid deras pappas plötsliga bortgång blev den äldsta sonen Jonas ansvarig för pappans företag och familjens ekonomi. Trots detta lyckades systrarna Lina och Erika utbilda sig utomlands, vilket i sig var ovanligt för deras tid. Familjen hade inte överdrivet god ekonomi, och kvinnors utbildning prioriterades sällan. Det var den starka sammanhållningen i den stora familjen som gav upphov till deras möjligheter, boken min morfar skrivit är fylld av livliga och kärleksfulla brev syskonen emellan.
Tack vare det starka bandet syskonen emellan kunde Lina, med studier i tyska och franska i Lund i bagaget, ge sig iväg till Schweiz till en flickpension. Där fortsatte hon sina studier i språk. Lina arbetar som 19-åring i England som lärarinna och fortsätter sina språkstudier själv. Hemlängtan tog henne tillbaka till Lund igen, men hon for tillbaka till Schweiz en gång till för att utbilda sig inom målning innan det bar hem igen.
Lina hade planer på att vara lärare i språk och målning, när hon tipsas av sin bror Paul att söka arbete hos hans bekant Per Brandt som startat en fotoatelje i Helsingborg. Porträtt- och ateljefotgraf var nya yrken, och därför inte lika starkt begränsat till män. Lina frågar och Brandt tackar ja, och Lina får med sig hennes systrar Hanna och Maria som hjälper till och blir assistenter i ateljen. Lina blir själv kompanjon till Brandt. Fotostudion går bra, men Lina vill mer. Samarbetet bryts och med ekonomisk hjälp av syskonen Jonas och Maria kan Lina hyra en lokal i Lund.
Så kommer det sig att Lina öppnar sin egen fotoateljé på Bangatan 6 i Lund 1891. Det är som sagt Maria som finansiellt bidrar till ateljen och blir därmed delägare. Hela familjen hjälper dock till, från inredningsråd till retuscheringhjälp. Porträttfotograferingen går utmärkt och Linas studio etablerar sig bland Lunds befolkning. Lina Jonn var detaljerad i sitt arbete och dokumenterade utförligt sina metoder för fotograferingen, något som går att hitta i dagböcker. Utöver porträtten i ateljén var Lina Jonn ute på gatorna för att avbilda staden och dess växande studentliv.
Lund under den andra hälften av 1800-talet var nämligen en stad i förändring. Urbaniseringen och industrialiseringen var det som intresserade Linas pappa, Jöns, som såg sin chans att flytta familjen till staden. Lunds invånarantal ökade exponentiellt under Linas uppväxt, från 3000 till över 15000 på några år. De små röda envåningshusen i tegel vi alla känner igen runt om i staden är ett exempel på hur man snabbt försökte mätta den stora efterfrågan på boende. Även universitetet började växa till sig. Biskop Gottfrid Billing beskrev studenterna på universitetet som flitiga och intresserade av politik, men anmärkte på deras bristande humor. Morfar citerar Lina Jonns efterträdare, Per Bagge, som beskriver vår stad, “Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir klok på: sluten, ogenomtränglig: vänlig, men icke med öppna armar: allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen”
Lina visade sitt intresse för Lund genom de många bilder hon tog för att skildra staden. 1893 tar Lina ett porträtt på kung Oscar II som besökte universitetet, ett porträtt som blev väldigt omtalat och uppskattat. Fotot sprids landet runt och Lina blir välkänd, hennes rykte som fotograf stiger. Lina, Maria och Per Bagge dokumenterade högtider, studentfiranden och första maj-demonstrationer. De fotade de arbetande på Lunds Bryggeri, arbetet inne i de nya fabrikerna och tog många foton av Lunds stadsvy.
Morfars fascination för sin farmor och hans hängivna arbete med att samla och dokumentera familjens brev har varit avgörande för att Lina Jonn idag erkänns som den fotografiska pionjär hon var. Lina Jonn gick bort endast 35 år gammal av hjärtsvikt i samband med födseln av sin son John Tandberg, morfars pappa, 1896. Linas syster Maria tog över ateljen men behöll dess namn, som sen såldes till Per Bagge. Sonen John växte upp här nere i Lund, på Stora Tomegatan, omhändertagen av sina mostrar, i linje med familjens starka tradition av sammanhållning. Varken han eller morfar fick lära känna Lina, ändå levde hon kvar i dem båda. Båda männen hade en kärlek för Lund. Morfar hade hennes ögon.
Linas bilder skildrar ett Lund som inte längre finns, men som oförnekligen känns igen. Morfars bok skildrar en släkt som inte längre finns kvar, men spåren av dem finns där än. Huset på Stora Tomegatan är fortfarande i familjen. En minnesplatta på Bangatan 6 invigdes 2023 i Lina Jonns minne. Det finns ett pågatåg med hennes namn sedan 2013. Det går även att hitta Lina Jonns foton på Nationalmuseum, Moderna museet, och i morfars bok.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Vera Kettner, Skribent
