Panorama är en del av Lunds Universitet Politiska och Ekonomiska Förening (LUPEF) och är likt LUPEF politiskt och religiöst obunden – skribenternas åsikter är deras egna och representerar inte nödvändigtvis LUPEF eller tidningen.
Via våra två kanaler, hemsidan och tidningens pappersummer som släpps två gånger per termin, verkar Panorama för LUPEF:s medlemmar och alla andra samhällsintresserade genom att skapa en plattform för politisk och ekonomisk diskussion. Panorama behandlar och bevakar det aktuella inom politik, ekonomi, samhällsutveckling och samhällsvetenskap. Vi bidrar med en världsomfattande diskussion vars omkrets går ända ner till redaktionens säte i Lund och dess studentliv. Redaktionen ämnar dessutom att genom en aktiv bevakning av LUPEF och dess verksamhet mer explicit verka för LUPEF:s medlemmar
På sidan finner ni artiklar, referat, intervjuer, diskussioner, tips samt krönikor samtidigt som mer djupgående artiklar, reportage och debatter finns att hämta i Panoramas pappersnummer.
Ansvarig utgivare:
Vera Kettner
Panoramas Redaktör
tidningen@lupef.se
Höstterminens andra studentafton lyckades med något essentiellt. Det är nästan så att man vill lära barn och ungdomar om Gustav Fridolins och Simona Mohamssons afton – men inte bara för ämnets skull.
Det senaste året har flera scenarion visat hur makten i Sverige inte längre anser att de behöver granskas, utan att de vill vara de som granskar. Men vad innebär det egentligen när folkvalda politiker ger sig på enskilda individer, och kulturchefer förkastar aktivism?
Alla har vi en uppfattning om vad krig är. Kanske har vi en mor- eller farförälder som upplevt eller deltagit i ett krig, kanske har vi sett filmer som Okänd soldat eller läst böcker som På västfronten intet nytt, eller lyssnat på musik om Vietnamkriget. Kanske följde vi nyhetsrapporteringen om inbördeskriget i Syrien, eller följer de pågående konflikterna i Ukraina och Levanten. Kanske har vi vänner eller bekanta som flytt en väpnad konflikt från en annan del av världen. Men tanken har nog slagit oss alla på sistone i olika omfattning: Vad händer om det blir krig här?
Det kan inte bara vara jag och de två och en halv andra bekanta som känner det i luften, smaken och under tummen. Som allt annat började spaningen helt nyktert (i danska mått - 0,4 promille) vid Lunds stolthet och skamkalla Kebab- & Falafeltime. En vanlig dag bland vänner ska vi alla bita in i den största trygghet Lund har att erbjuda: billig falafel. Tänk att en sekund kan ändra alla kommande stunder, hur en smak kan sitta kvar som bakisångesten och hur ett förändrat recept kan öppna upp våra ögon. Håll i hatten nu - K&F-Time har sweet chilisås i sin stolthet. Var är min stora kärlek: blandsåsen?
Det är måndag den 23 september och det är EU-kväll hos studentafton. Temat är teknologi, tullar och tillit. I AF-borgens lilla sal sitter cirka 150 personer tätt intill varandra. Lamporna släcks och videon rullar. Stämningen är ovanligt intim och förväntansfull. Alla vet att det politiska klimatet har genomgått enorma förändringar, och i luften hänger den otåliga frågan: Kommer vi att få några svar ikväll?
Det sägs att en tidning ska vara aktuell och relevant. I denna fredagskrönika gör vi istället tvärtom och fokuserar på något som för vissa kan framstå som ganska avlägset och oviktigt. Den naturliga följdfrågan blir så klart varför man då ens skriver om det. Det enkla svaret: varför inte?
Vi har alla hört talas om Gudrun Schyman. För vår generation var det nog ett av det första politiskt relaterade namnet man lärde sig, likställt med Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf. Vare sig det var genom att driva jämställdhetsfrågan eller bränna tusenlappar har Schyman varit i folkmun länge. Och i onsdags besökte hon Café Aten för att samtala inför en målgrupp som jag nu i efterhand anser var exakt den som behövde adresseras av den forna partiledaren.
Kanadas relationer med deras största handelspartner den senaste tiden har varit skakiga. I brist på relationer med vita huset kanske Ottawa är villiga att utöka sin relation med andra handelspartners, eller kanske kan de ta det ett steg längre? Kan de till och med gå med i EU?
Allt hon någonsin önskade var att bli älskad, en diktsamling av Sophia Sjögren, 19 år gammal. Smärta och ångest, lycka och frihet. Den handlar om allt det där som livet hör till. Att känna starka känslor, uppleva situationer som man inte vet hur man ska hantera. Att känna sitt hjärta brista, för att sedan för hand plocka ihop bitarna och försöka laga det igen. Vi alla har varit där, men inte alla har känslan eller förmågan att sätta ord på det. Det har Sophia Sjögren.
Ända sedan Bohemian Rhapsody 2019 dominerade Oscarsgalan har biopics, framförallt de om legendariska musiker, varit en av filmindustrins mest framträdande trender. När det till slut var dags för Bob Dylan att porträtteras i en megasatsning med några av dagens största filmstjärnor borde jag ha suttit som på nålar. Vad säger det om mig att jag inte kan njuta ens av denna film? Vad säger det om Hollywood att de inte ens kan göra denna berättelse intressant?
Jag är 14 år och har, mot alla odds, fått gå på en Grönan konsert med mina kompisar. Pulsen dunkar i takt med musiken och för första gången, även om pappa kommer stå med bilen utanför prick när konserten tar slut, känner jag mig vuxen. Killen framför oss vänder sig om, höjer på ögonbrynen och ser ner på oss småtjejer, men jag bryr mig inte. Jag sjunger med i varje ord, sträcker händerna mot scenen. Där och då försvinner allt annat än musiken.
Det är en lördagmorgon i mars. Den åttonde mars för att vara mer precis. Internationella kvinnodagen. Jag gör frukost och lyssnar på ekot och exakt två reportage handlar om kvinnorelaterade frågor innan programmet fortsätter handla om Trumps nya utspel och gängkriminalitet. Båda handlar om den ekonomiska ojämlikheten mellan män och kvinnor. Vad jag hör är i princip “det är internationella kvinnodagen och kvinnor tjänar fortfarande mindre än män”. Som att dra av ett plåster. “Så, då var det överstökat, vi hörs nästa år”. Så känns det. Och det gör mig så upprörd, eller kanske bara trött. För ja, den ekonomiska aspekten av jämställdhetspolitiken är jätteviktig, men för att kunna tjäna lika mycket som männen måste vi först överleva. Leva. Är det så mycket begärt? Tydligen. Våld i nära relationer och sexuellt våld är ämnen i ständiga rubriker, men lika snabbt är de bortglömda. Och även om det nämns i politikernas sociala mediekanaler en gång om året, nästan ritualsmässigt, så står vi still. Våldet fortsätter. Och vad gör politikerna, egentligen?
AF-borgen, våning 4
Kontakta vår redaktör:
tidningen@lupef.se