Die Hard är en julfilm!
Nu nalkas så sakteligen julens tider; den tid vi plågas av julmusik och lider. För vissa är det glädje, för andra tortyr, men vi alla kommer nog ha våra bestyr...
Panorama är en del av Lunds Universitet Politiska och Ekonomiska Förening (LUPEF) och är likt LUPEF politiskt och religiöst obunden – skribenternas åsikter är deras egna och representerar inte nödvändigtvis LUPEF eller tidningen.
Via våra två kanaler, hemsidan och tidningens pappersummer som släpps två gånger per termin, verkar Panorama för LUPEF:s medlemmar och alla andra samhällsintresserade genom att skapa en plattform för politisk och ekonomisk diskussion. Panorama behandlar och bevakar det aktuella inom politik, ekonomi, samhällsutveckling och samhällsvetenskap. Vi bidrar med en världsomfattande diskussion vars omkrets går ända ner till redaktionens säte i Lund och dess studentliv. Redaktionen ämnar dessutom att genom en aktiv bevakning av LUPEF och dess verksamhet mer explicit verka för LUPEF:s medlemmar
På sidan finner ni artiklar, referat, intervjuer, diskussioner, tips samt krönikor samtidigt som mer djupgående artiklar, reportage och debatter finns att hämta i Panoramas pappersnummer.
Ansvarig utgivare:
Vera Kettner
Panoramas Redaktör
tidningen@lupef.se
Nu nalkas så sakteligen julens tider; den tid vi plågas av julmusik och lider. För vissa är det glädje, för andra tortyr, men vi alla kommer nog ha våra bestyr...
Nu ska jag berätta en liten historia om hur jag upptäckte ett riktigt guldkorn i form av Nordjobb. I januari satt jag och funderade över hur sommaren skulle spenderas. Det fanns så många alternativ att välja mellan — och plötsligt dök Nordjobb upp i flödet.
Ridån går upp - och jag är lite ambivalent till spexet i början. Spola fram till när applåderna haglar i slutet - och jag önskar att det ska fortsätta lite till. Då vet man att det är ett bra spex.
Finns det verkligen en tendens inom litteraturkritik som bortser det lilla och värderar det stora? Ja, påstår Federico Perelmuter.
Höstterminens andra studentafton lyckades med något essentiellt. Det är nästan så att man vill lära barn och ungdomar om Gustav Fridolins och Simona Mohamssons afton – men inte bara för ämnets skull.
Det senaste året har flera scenarion visat hur makten i Sverige inte längre anser att de behöver granskas, utan att de vill vara de som granskar. Men vad innebär det egentligen när folkvalda politiker ger sig på enskilda individer, och kulturchefer förkastar aktivism?
Alla har vi en uppfattning om vad krig är. Kanske har vi en mor- eller farförälder som upplevt eller deltagit i ett krig, kanske har vi sett filmer som Okänd soldat eller läst böcker som På västfronten intet nytt, eller lyssnat på musik om Vietnamkriget. Kanske följde vi nyhetsrapporteringen om inbördeskriget i Syrien, eller följer de pågående konflikterna i Ukraina och Levanten. Kanske har vi vänner eller bekanta som flytt en väpnad konflikt från en annan del av världen. Men tanken har nog slagit oss alla på sistone i olika omfattning: Vad händer om det blir krig här?
Det kan inte bara vara jag och de två och en halv andra bekanta som känner det i luften, smaken och under tummen. Som allt annat började spaningen helt nyktert (i danska mått - 0,4 promille) vid Lunds stolthet och skamkalla Kebab- & Falafeltime. En vanlig dag bland vänner ska vi alla bita in i den största trygghet Lund har att erbjuda: billig falafel. Tänk att en sekund kan ändra alla kommande stunder, hur en smak kan sitta kvar som bakisångesten och hur ett förändrat recept kan öppna upp våra ögon. Håll i hatten nu - K&F-Time har sweet chilisås i sin stolthet. Var är min stora kärlek: blandsåsen?
Det är måndag den 23 september och det är EU-kväll hos studentafton. Temat är teknologi, tullar och tillit. I AF-borgens lilla sal sitter cirka 150 personer tätt intill varandra. Lamporna släcks och videon rullar. Stämningen är ovanligt intim och förväntansfull. Alla vet att det politiska klimatet har genomgått enorma förändringar, och i luften hänger den otåliga frågan: Kommer vi att få några svar ikväll?
Det sägs att en tidning ska vara aktuell och relevant. I denna fredagskrönika gör vi istället tvärtom och fokuserar på något som för vissa kan framstå som ganska avlägset och oviktigt. Den naturliga följdfrågan blir så klart varför man då ens skriver om det. Det enkla svaret: varför inte?
Vi har alla hört talas om Gudrun Schyman. För vår generation var det nog ett av det första politiskt relaterade namnet man lärde sig, likställt med Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf. Vare sig det var genom att driva jämställdhetsfrågan eller bränna tusenlappar har Schyman varit i folkmun länge. Och i onsdags besökte hon Café Aten för att samtala inför en målgrupp som jag nu i efterhand anser var exakt den som behövde adresseras av den forna partiledaren.
Kanadas relationer med deras största handelspartner den senaste tiden har varit skakiga. I brist på relationer med vita huset kanske Ottawa är villiga att utöka sin relation med andra handelspartners, eller kanske kan de ta det ett steg längre? Kan de till och med gå med i EU?
AF-borgen, våning 4
Kontakta vår redaktör:
tidningen@lupef.se