Nästan alla tjejer jag känner är sköna tjejer. De gillar fina Sofia Wood – middagar och resor till Berlin. Sköna tjejer med lagom mycket smink som inte bryr sig när deras killar kommer hem sent och aspackade. Den sköna tjejen bör inte förväxlas med pick-me-tjejen. De sköna tjejerna är feminina och har inget behov av att vara en av killarna. De har däremot ett behov av att inte vara en psykopatisk tjej.

I slutet av 2021 var det runt 3,4 miljoner gifta i Sverige och en klar procentuell majoritet av befolkningen levde i samboskap (SCB, 2021). På andra sidan av den statistiken visas avslutet på denna samlevnad; skilsmässor och separationer. Nästan vartannat par i Sverige skiljer sig och Sverige är bland de länder med den högsta skilsmässofrekvensen i Europa, med en separationsfrekvensen för sambos som är ännu högre (Eurostat).

Den 14 april publicerades det en kulturkrönika på DN med titeln “Det finns egentligen bara ett skäl till att alla stör sig på Lena Dunham,” skriven av Saga Cavallin. Där driver hon tesen att grundorsaken till allt hat och sågningar av Dunham, samt allt hon skapat sedan succéserien Girls, är att hon är ful. Alltså inte ful på ett snyggt eller modernt sätt, utan ful. Punkt. Cavallin menar att Dunhams alldagliga utseende, och faktumet att hon inte gör något som ens skulle kunna likna ett försök att försköna hennes yttre, är anledning nog till den kritikstorm som blossas upp varje gång kvinnan tar ett andetag i det offentliga rummet.

Klockan är 16:30 den första maj. Det börjar kanske bli dags att lämna sängen. Jag har just fått ett mess från en vän jag var med på valborg: ”hur mår du idag haha?” Svar: ”inte gått upp än… själv?” ”jag mår prima, som en kung!!” Oironiskt. Jävla 02or. Jag vänder på mig och fortsätter kolla youtube.

Ingen kan väl ha missat den pågående konflikten som utkämpas mellan Ryssland och Ukraina. För att rättfärdiga den ryska invasionen, eller som ryska staten och medier målar upp det som “militära operationen”, så anklagade Putin ukrainska samhället och regering för att domineras av neo-nazism. Han åberopar samarbetet som förekom under tyskockuperade Ukraina, där enligt en antisemitisk konspirationsteori menar på att det inte var judarna som var offret under Nazisttyskland utan att det var kristna ryssar som var de sanna offren.

Jag är nitton år, snart tjugo. När jag säger detta till folk, skulle jag vilja bli bemött på samma sätt som någon som säger att de går igenom en skilsmässa. Man får gärna lägga huvudet på sned, vrida ner mungiporna och säga “Usch, va jobbigt.” Men det gör ingen. “Det är den bästa tiden i ditt liv!” Säger de istället. Studenttiden. Innan man behöver bekymra sig för triviala saker som att betala räkningar och att plocka upp barnen från skolan, när man fortfarande kan bränna halva månadens CSN på nationer och Systembolaget utan att någon höjer på ögonbrynen. I vissa medelålders ögon kan man till och med se hur de gnistrar till lite när de reflekterar tillbaka på deras egen ungdomstid. Vad kul, för dem.

Det är sällan jag blir arg, i grunden är jag nog helt enkelt oilsket lagd. Men om det är något som för mig bort från mitt lugna normaltillstånd så är det när folks lathet går ut över andra. Praktexemplet är personer som inte tar tillbaka kundvagnarna till kundvagnsskjulen, eller folk som inte tar med sina popcornkartonger ut från biosalongen för att ”det finns folk som jobbar med att ta undan dem”. Vad fan är det för attityd? Obegripligt empatilöst.