Bild: Andrik Langfield/unsplash
Men den största insikten boken gav mig var att ingen har ont om tid, alla har exakt lika mycket tid, det beror bara på hur man delar upp sin tid.
I början av sommaren fick min lillasyster en bok som heter Tio tankar om Tid av Bodil Jönsson. Alla släktingar som var där nickade och hummade instämmande att det var en tankeväckande bok. Boken kom ut 1999 när millennieskiftet stod runt hörnet och jag blev lockad av att se om boken var lika aktuell nu. Boken var, som tur var, dessutom ganska kort, så det skulle inte ta så lång tid att läsa den. Jag fastande direkt. Det var verkligen tio tankar om tid som alla fortfarande var minst lika aktuella, om inte mer aktuella nu. Även om jag såklart inte vet hur man uppfattade tid 1999. Ställtid, rytmer, individuell tid och delad tid. Boken gav främst tre insikter. Först att vissa behöver längre tid på att ställa in sig för att göra någonting, ställtid. Sedan vissa har olika tankerytm, vilket påverkar hur bra man kan resonera kring saker tillsammans. Tex kan en person spotta ut massa idéer och kunna ta beslut snabbt medan andra behöver längre tid på sig att fundera ut olika idéer. Men den största insikten boken gav mig var att ingen har ont om tid, alla har exakt lika mycket tid, det beror bara på hur man delar upp sin tid.
Under sommaren hade jag väldigt gott om tid, eller snarare väldigt lite att göra. Jag hade nämligen inte haft tid att söka ett jobb under våren, eller hade jag haft tid? Jag hade inte prioriterat min tid till att söka jobba. För jag hade ju exakt lika många timmar om dagen i april som i juli. Men i juli satt jag och läste tidningen hela dagen, kanske tog ett bad och åt lunch och sen var det dags att sova. Men i april sprang jag mellan föreläsningar, styrelsemöten, karnevalsförberedelser, fester, öl på barer, övningar i tråkig nationalekonomi, en öl till på Ericsson, ett utskottsmöte och sedan kanske en till fest innan det var dags för en ny föreläsning dagen efter. Men jag kanske prioriterade min tid rätt, kanske är det de som innebär att vara mitt i studentlivet att man inte hinner söka jobb och sedan får en väldigt lugn sommar. Dock träffar höstterminens start då en som en blixt från klar himmel. Från tidningsläsande till att cykla över hela Lund utklädd till vem vet vad samtidigt som man läser en kurs jag helst hade hoppat av första veckan. Spenderar jag min tid rätt att vara i Lund just nu? Det känns helt rätt att vara här just nu med alla jag träffat. Men vad hade hänt om jag hade valt Lund i en annan tidsordning vad hade hänt då? Tiden springer i väg och personer jag lärde känna för ett år sedan har redan tagit examen och flyttat här ifrån, men samtidigt lär jag känna nya personer som finns kvar i Lund i alla fall ett lite längre ögonblick. Väljer jag att spendera min tid rätt? Jag har alltid något jag borde göra och ibland är det verkligen som tiden inte räcker till. Fast tiden räcker alltid till. Det blir ändå bra och när jag prioriterar min tid till att göra allt som jag gör så blir det ändå bra och jag mår bra, trots allt.
Valet att spendera tiden och att våga reflektera över tiden, min tid och världens tid, är oerhört intressant. Att våga fundera kring vad man gör med sin tid och vad som blir av all tid. Tiden blir till minnen och förhoppningsvis spenderas tiden nu på ett sätt som blir givande i framtiden. Eller så blir det inte så och det är minst lika bra. För vem vet om jag spenderar min tid rätt?
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Henrietta Tegler, Skribent
