Bild: Erik Håkansson Struglics
Måndagen den 20:e mars slutade jag snusa för kanske tionde gången. Att sluta snusa är inte lätt och det är inte kul. Så här såg de första tre dygnen ut.
Den 9:e juni 2019 blev jag överraskad av tre kompisar på min födelsedag. Jag trodde att de fortfarande var utomlands, på en resa jag inte kunde följa med på för att jag jobbade. I present fick jag två stockar snus. Två stockar ZYN apple mint, med sina 9 mg nikotin per påse och fräscha smak, tyckte jag att den var himmelsk. Vid den här tiden var jag själv inte snusare men jag hade väldigt generösa kompisar som alltid bjöd mig på snus och jag tackade nästan aldrig nej. Just det här snuset som jag nu ägde två stockar av, var snuset som jag uppskattade mest av alla att ta från mina vänner, så de hade gjort ett bra val. Jag hade gått nära ett år av ganska regelbundet mottagande av gratissnus och själv kanske köpt bara ett par dosor, men aldrig riktigt snusat förutom med dessa kompisar. Så efter denna tveeggade present blev jag såklart också snusare. Det tog väl bara två dosor av någorlunda regelbundet snusande innan jag var fast. Även under ett halvårs boende i Kanada fortsatte jag snusa, trots krånglet man hade kunnat förvänta sig att få dosor till en by på 5000 invånare i den kanadensiska delen av klippiga bergen.
Sedan den där junidagen 2019 har jag slutat snusa ett antal gånger. Eller slutat köpa eget snus är väl mer passande att säga egentligen. Anledningen till att jag slutat har alltid varit ekonomisk, för jag tycker det är helt otroligt härligt att snusa. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag snusat livet ut.
Jag vet inte exakt hur många gånger jag slutat, men 10 kanske? Som längst har jag klarat mig 70-någonting dagar innan jag glatt börjat igen. Jag brukar sluta åtminstone två gånger per termin och även fast det aldrig riktigt håller så tycker jag att det är rätt skönt att ta en paus då och då. Låta kroppen må riktigt dåligt ett tag och sedan belöna den med att få smaka lite på det där som fick den att må så dåligt att vara utan. Det låter kanske lite psykopatiskt, eller masochistiskt, att bete sig på det sättet, men jag tycker att det gör stor skillnad i hur jag ser på snus och snusande så enligt mig är det ganska sunt. Det får mig dels att se det sjuka i bruket, men också det fina, det som för mig tillbaka varje gång. Det gör helt enkelt mitt snusande till en mer medveten, genomtänkt, handling.
Nu har inte jag slutat någon gång än denna termin, så jag tänkte att det hade kunnat vara kul för er att läsa om min misär, på väg mot ljusare tider, lite mindre beroende av denna älskade substans vi kallar nikotin.
Uppdatering 1:
Jag slutade för exakt 25 timmar, 51 minuter och 48 sekunder sedan. Hittills har abstinensen varit jobbig, men inte jättefarlig. Jag hade ordentligt med huvudvärk mot kvällen igår, men den gick att massera bort. Idag har jag varit lite låg, och fått ganska aggressiva, ojämna tillskott av energi och pepp. Det, blandat med stunder av något som liknar, men ändå inte riktigt är, apati. För jag har fortfarande känslor, jag kan vara sugen på något, men motivationen att resa sig finns inte riktigt.
Den här dagen har också varit präglad av det som gör slutandet svårast för mig att genomföra nu när jag pluggar på universitetet: jag blir dum i huvudet. Jag kan inte riktigt förklara det, men det är som att mina tankar som vanligtvis går fram i rätt stadig takt, nu vadar genom honung. Eller strejkar. Jag vet inte. Liknelser kräver en tankekraft som jag uppenbarligen inte har.
En tanke jag lyckats ha är att jag är sugen på snus. Helt jävla otroligt sugen faktiskt. Jag har också noterat att detta sug kommer helt plötsligt och väldigt kraftigt. När man snusar vardagligt kommer suget också, men då med omvända känslor. För om man snusar vardagligt och suget kommer blir man fylld av lycka, för man ska ju lyssna på kroppens order om att mata den med nikotin. Men nu är det bara mörker varje gång detta sug kommer. För jag vet att jag inte kommer att vika mig. Noterade tillfällen då suget kommer:
- Efter varje gång jag tagit sista tuggan på en måltid (riktigt kraftigt betingat).
- Efter att ha råkat fastna med mobilen på toan, precis efter det att jag lagt ifrån mig telefonen, men innan jag tvättat händerna
- När jag tittat ut genom fönstret
- När jag känner med tungan under läppen
- När jag tänker på snus
- När jag får en dipp i energi
- När jag märker att min mun inte smakar snus
Förutom direkt efter en måltid, så är gångerna jag vanligtvis blir som allra mest snussugen när jag dricker. I synnerhet när jag dricker öl, men oavsett vilken form alkoholen kommer i blir jag sugen. Som tur är infaller mitt slutande den här gången också med en vit vecka. Den är, till skillnad från snuset, inte planerad, men jag är lite sjuk och har velat ha en vit vecka ett tag så jag passade helt enkelt på. Att jag är sjuk tror jag hjälper dubbelt, för utöver att jag avstår från alkohol, så mår jag också rätt dåligt fysiskt. Vilket gör att jag inte är helt säker på vad som jag känner som är abstinens och vad som är att jag är sjuk. Jag vet inte ens hur sjuk jag faktiskt är helt ärligt, för det enda jag känner som inte skulle kunna vara abstinens är att jag har lite kli i halsen. Inte ens ont i halsen, den känns bara lite kliig. Lite irriterad liksom.
Uppdatering 2:
Det har nu gått 30 timmar, 2 minuter och 30 sekunder sedan jag tog ut min senaste prilla. Jag hade ett möte. Det var väldigt svårt att formulera meningar och tankar. Efter det drog vi till Arimans för lite öl. Jag tog te. Abstinensen var riktigt hög och jag blev dessutom väldigt rastlös.
Att snusa är så mycket mer än ett nikotinberoende. Nikotinet gör en hel del, absolut, men det är också att ha något under läppen, att få lite smak i munnen och kanske viktigast av allt för min del, så är det att ha något att hålla på med. Att sitta och dra av de olika klisterlapparna, rulla upp dem och slänga dem. När dosan efter det är naken kan man sitta och snurra på dosan mellan fingrarna, eller vrida på de två delarna, eller vad som helst egentligen. Det lugnar ner mig. Gör att jag får lättare att koncentrera mig. Ikväll när abstinensen nådde sin topp och jag satt och rev på en nummerlapp för att händerna skulle ha något att göra så fick jag en tom dosa att leka med och mådde genast bättre. En lätt våg av lugnhet kom så fort jag tog emot den där dosan, det kändes orimligt skönt. Jag kommer behålla den för att stilla en del av abstinensen, göra det lite mer hanterbart än det känns i nuläget.
På baren, främst innan jag fick dosan att leka med men även efter, hade jag svårt att hänga med i samtalen, jag blev distraherad för lätt. Och helt ärligt var jag inte så intresserad. När jag själv hade något att säga i konversationen hände det att jag tystnade mitt i en mening för att jag kom att tänka på något annat, eller för att jag inte visste vart jag var på väg i min mening, eller för att jag inte gillade vart meningen var på väg. Det är en svår känsla att sätta fingret på, för det är en känsla av irritation, men också en känsla av nyfikenhet, bara att nyfikenheten inte är riktad på det som du håller på med just då. Dessutom får jag bara den här känslan när jag slutar snusa och det verkar inte hända så många andra när de slutar snusa, så jag har inte riktigt något lämpligt ord för det. Märkligt är det i alla fall.
Uppdatering 3:
44 timmar, 56 minuter och 45 sekunder in nu. Jag tror att den värsta biten av abstinensen är över, jag känner mig ganska normal nu. Jag kan tänka ordentligt, energin är hyfsat jämn och huvudvärken är borta. Tröttheten är fortfarande delvis kvar, jag är liksom lite slöare än vanligt, men det är inte så farligt. Mitt fokus är fortfarande inte lika bra som när jag snusar, jag är mer lättdistraherad än vanligt och min koncentrationsförmåga är inte toppen. Jag räknar med att vara helt återställd imorgon, kanske ikväll till och med om jag har lite tur. Suget kommer fortfarande ibland, men inte lika ofta. Främst efter måltider och efter kaffe. Just nu vill jag mest ha något under läppen, men ruset i sig känner jag inte så mycket sug efter. Men lite det också. Nu när jag tänker på det skulle det faktiskt vara ganska underbart.
Uppdatering 4:
47 timmar, 18 minuter och 53 sekunder in. Jag har märkt att jag också blir sugen på snus när jag är uttråkad. Med tanke på att jag bara sitter hemma eftersom mina kurser inte börjat än så har jag mycket tid för att vara uttråkad. Jag lämnade också en halvfull dosa i papperskorgen när jag bestämde mig för att sluta och ju mindre abstinens jag får desto mer lockar den på något sjukt, paradoxalt sätt. Förut ville jag liksom inte ta en för då var det som om jag tog den bara för att bli av med abstinensen. Men nu vill jag ta en för att jag är så uttråkad att det känns som att jag kommer explodera och jag vet att det som finns där i papperskorgen skulle lugna ner mig och få mig att ta mig igenom de här två timmarna av dötid jag har hemma tills jag ska iväg på årsmötet. Jag måste slänga de där soporna. Men först en snus.
Uppdatering 5:
24 timmar, 32 minuter och 0 sekunder sedan senaste snusen. 71 timmar, 50 minuter och 53 sekunder sedan första försöket att sluta. Jag ångrar inte att jag tog den där soptunnesnusen, även fast den drog bak min räkning med 47 timmar, 18 minuter och 53 sekunder. Prillan var inne i kanske 10 minuter och helt ärligt var den en besvikelse. Den gav inte riktigt det jag ville, vilket kommer underlätta mitt slutande. Idag har inget snussug kommit och jag känner mig typ normal. Turbulensen i min energi och koncentration verkar ha lagt sig. Jag har nog inte så mycket mer att säga faktiskt. Det känns typ bra. Det här kan jag lätt göra om.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tobias Carlbring, Skribent
