Bild: Oskar Jonson
Höstbudgeten presenteras, finansiering till folkbildningen stryps och studieförbund över hela landet tvingas krympa sina verksamheter. Dessa beslut tas trots att studieförbunden utgör en vital del av den svenska demokratin. Dagens makthavare verkar vara i akut behov av den bildning de själva gör svårtillgänglig.
Härom veckan presenterade regeringen sin höstbudget som bland annat innehöll starkt minskade anslag till Sveriges folkhögskolor och studieförbund. Kort därefter publicerade idéhistorikern och författaren Sverker Sörlin en text i DN med titeln “Slakten av folkbildningen är en skam för Liberalerna”. Sörlin beklagar att studieförbunden i och med den nya budgeten måste krympa sina verksamheter med en tredjedel på tre år. Redan förra hösten publicerade Sven-Eric Liedman, även han idéhistoriker och författare, en liknande text i DN, där han beklagade denna utveckling: “Den nya regeringen bedriver en slakt på Sverige som kunskapsnation”. Liedman beskriver hur folkbildning som en praktik växte fram i Skandinavien och hur Sverige har en lång historia som kunskapsnation. Nu blåser det andra vindar. Sverige leds av Moderaterna som enligt Liedman “aldrig brytt sig om människors lust att under fria former lära sig nytt” och Sverigedemokraterna för vilka “Folkbildningen /…/ länge varit ett hatobjekt”.
Samtidigt som de driver igenom denna slakt på svenska bildningsinstitut visar representanter för samma regering (och dess stödpartier) prov på iögonfallande kunskapsluckor. Jimmie Åkesson hävdar att han “inte sett något vetenskapligt stöd” för en klimatkris. Hans partikollega och Sveriges andra vice talman Julia Kronlid tror inte på evolutionsteorin. Ebba Busch Thor saknar grundläggande kunskaper i svensk litteratur och PM Nilsson trodde att det inte utgör tjuvfiske om man bara fiskar några få utrotningshotade ålar. Dessa regelbundna blundrar har kommit att karakterisera regeringen Kristersson. Man skulle kunna tänka sig att lösningen här skulle vara att stärka möjligheten för svenskar, politiker eller ej, att fylla sina kunskapsluckor genom Sveriges anrika studieförbund. Regeringen gör det motsatta. “Kanske vill dagens makthavare bli fria från kunskapen för att kunna vältra sig i sina egna förutfattade meningar”, skriver Liedman.
För att råda bot på denna oroväckande samhällsutveckling har undertecknad samarbetat nära med Folkhögskolan Hvilan och kan nu stolt presentera folkhögskolans nya ettåriga program för läsåret 2024: Folkbildning för folk som inte kan bete sig som folk. Programmet riktar sig främst till representanter för den sittande regeringen eller dess stödpartier men är öppen för allmän ansökan. I kursplanen presenteras programmets syfte: “Att ingjuta i studenterna en förståelse för Sverige som kunskapsnation och demokrati och presentera de folkbildningsinstitutioner som utgör en av grundpelarna för detta system. Programmet syftar till att ge eleverna den kunskapsbas och praktiska erfarenhet som krävs för att värna om och utveckla detta den svenska demokratins fundament”.
För att bli antagen till programmet krävs grundläggande behörighet från gymnasiet eller arbetslivserfarenhet från kommun, region eller riksdag. En speciell antagningskvot erbjuds även för de som saknar dessa behörighetskrav men som påvisat betydande kunskapsluckor i nationell media, och för alla som heter Mats Persson och är Sveriges utbildningsminister.
Programmet är strukturerat på följande sätt. I syfte att etablera en gemensam kunskapsgrund för studenterna inleds utbildningen med obligatoriska kurser i miljövetenskap, demokratiteori och mänskliga rättigheter. Därefter följer en valfri kurs i antingen asylrätt, genusvetenskap eller evolutionsbiologi för att vidareutveckla elevernas förståelse av världen och samtiden. Vid avklarad tentamen av dessa ämnen rör sig eleverna vidare till en specialsammansatt temakurs i utbildningshistoria och statsvetenskap där folkbildningens roll i den svenska demokratin sätts i fokus. Utbildningen avslutas med praktik på en svensk folkhögskola och en uppsatskurs där eleverna förväntas reflektera över “Vad nedmonteringen av Sveriges folkbildningsinstitut skulle innebära för svensk demokrati”.
Vid avklarade studier förväntas eleven kunna: “Redovisa djupgående kunskaper om den svenska folkbildningens historia och samtid”, “resonera om liberalismens koppling till bildningsidealet”, “kunna identifiera och analysera högerpopulistiska försök att nedmontera folkbildningen” och “på ett nyanserat sätt redogöra för konsekvenserna av en sådan nedmontering för svensk demokrati”.
I sin artikel skriver Sörlin att “Regeringen ger sig på ett av de klokaste och mest kostnadseffektiva försvar för sammanhållning och mångfald som det svenska samhället uppfunnit”. Undertecknad gör här gemensam sak med civilsamhället för att skingra den dimma av okunnighet som tillåter denna kunskapsslakt att fortskrida. Ansökan är öppen mellan 15 oktober och 15 november. Kontakta tidningen@lupef.se vid eventuella frågor om utbildningen och tveka inte att dela denna text om ni känner en politisk representant i akut behov av bildning.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hampus Ågren, Skribent
