Bild: Fredrika Andersson
Det finns många traditioner här i Lund. Vissa som är nästan lika gamla som universitetet självt och vissa som tillkommit på senare dagar. Men vilka av dessa traditioner är egentligen värda att hissa och vilka vill vi totalt dissa? Nu när Lupef fyller 30 år tänker jag att vi ska grotta ner oss i vilka traditioner lundastudenter tycker bäst om. Utan traditioner skulle det knappast vara Lund och utan traditioner skulle vi knappast lockas till att plugga här. För det är inte direkt spettekakan som lockar oss alla hit ner hit till Skåne. Nej, för det är väl sittningarna, overallerna och sångböckerna vi lockas av?
Alla kanske tycker olika i denna fråga, vilka traditioner som är värda att hissa och dissa. Därför valde jag att intervjua min kära vän Sara om hennes upplevelser av studentlund. Sara har pluggat ekonomi här i Lund sedan hösten 2022 och just nu är hon projektledare i Lundaekonomerna. Sara har en väldigt positiv syn på Lund och riktigt lyser upp när hon pratar om studentlivet. Hon bokstavligt lever, blöder och andas Lund då båda hennes föräldrar pluggat här och även träffades här i krokarna. En av de traditioner som Sara håller kärast är definitivt sångboken som hon tycker skapar en känsla av gemenskap. Att sjunga tillsammans och skriva småkäcka hälsningar i varandras böcker är en så fin och mysig tradition, tycker Sara. Hon poängterar också att hon tycker om klädkoderna på sittningar och baler, dessa blir som ett band mellan nutid och historia. Dessa klädkoder har sett likadana ut under årtionden och försvinner inte vilken turbulens som än pågår i omvärlden.
Den öppna, välkomna kulturen i Lund är något som Sara avgudar och även det förtroende man har för varandra. När jag frågor om favorittraditioner så nämner hon “gratisarbete” mer än en gång. Detta gratisarbete som kanske kan verka bisarrt för någon som inte pluggar i Lund. Att man städar dansgolvet på Gbgs till 4 på morgonen eller, som Sara, lägger upp emot 15 timmar i veckan på arbete inom Lundaekonomerna utan att få en endaste krona för arbetet. Men allt detta bygger på en form av unikt förtroende där man vet att man kommer få någonting tillbaka. Man får nya erfarenheter, en gemenskap med andra som jobbar, känslan av att åstadkomma något och kanske en tacksittning i gengäld. Det är ett väldigt fint förtroende man har för de olika organisationerna här i Lund och det handlar inte om girighet på något sätt utan om tjänster och gentjänster. När jag ber Sara berätta för mig om sitt bästa minne här i Lund berättar hon om när hon anordnade Lundaekonomernas företagsmässa förra året. För denna mässa hade hon slitit i flera månader men när hon gick ut i lokalen och fick se vad hon åstadkommit och fick dela det med alla i projektgruppen, så kände hon sig otroligt stolt. Sara säger skämtsamt att samhället och arbetsmarknaden kanske borde fungera lite mer som i Lund, “erbjud tacksittningar istället för löner så blir vi nog alla lite gladare”.
Vi pratar även om traditioner som inte höjs till skyarna. Något negativt, som tyvärr går hand i hand med den uppskattade traditionen av klädkoder, är pressen av att köpa nya kläder till varje sittning. Både balklänningar som kan komma att bli dyrt för en fattig student, och även andra utklädnader måste inhandlas. Sara menar att hon gillar att klä “upp” sig men är trött på att klä “ut” sig och lite less på att köpa rekvisita och kostymer till alla tillställningar. Hon beskriver hur: “Det känns nästan som jag bor på Buttericks ibland, jag är där minst en gång i veckan i alla fall”. Pressen av att behöva dyka upp i en ny fin klänning till varje tillställning kan ju även leda till att man förskingrar tusentals kronor för att kunna köpa en ny balklänning, vilket är lite tråkigt.
En annan “tradition” som både jag och Sara kritiserar är alkoholkulturen och alkoholhetsen som hör ihop med studentlivet. Detta kanske förekommer i högre grad på vissa program än andra men är ändå närvarande i de flesta studenters liv. “Ibland behöver man stanna upp lite och ifrågasätta vad man håller på med”, säger Sara. “Hur många gånger har jag egentligen druckit den här veckan?” Alkoholkulturen är ofta något som skämtas bort eller inte tas på allvar men egentligen borde man kanske ifrågasätta varför de flesta traditioner vi utövar här i Lund kretsar runt alkohol. Alkoholkulturen tror jag alltid kommer vara sammankopplad med studentlivet, och med andra perioder i livet också för den delen, oavsett vad vi gör. Men vi kan åtminstone ifrågasätta den och fråga oss själva hur bra vi mår när vi hetsar varandra till att dricka. Inte vill man att alla minnen man tar med sig från Lund ska förknippas med alkohol. Drick och ha kul säger jag, men ha mer kul än du dricker!
Bland Saras favorittraditioner fann vi alltså sångboken, klädkoder och gratisarbete. Om jag själv skulle utse några favoriter måste även jag säga sångboken, särskilt Lupefs sångbok vill säga, för Jesus bor inte någon annanstans än på Parran och han pluggar inget annat än freds. Jag måste även tillägga att jag avgudar spex och alla som sliter så hårt för att sätta upp de fantastiska föreställningarna, men jag avskyr faktiskt att klappa tusen gånger om på spex.
2 bästa och 2 sämsta traditioner:
Sofie, Polkand
2 bästa traditioner: Tandem och Spex
2 sämsta: Alkoholkultur och Silent dinners
Lina, Polkand
2 bästa – Att det alltid är något kul som pågår, aldrig konstigt om man ser någon i frack handla öl en tisdagseftermiddag
2 sämsta – Att lundakarnevalen bara är var fjärde år. Att det typ blivit tradition att köa så länge till allting.
Cornelia, maskinteknik
2 bästa traditioner: LTH’s novischperiod och baler.
2 sämsta: Köa till allt hela tiden, bada i sjön-sjön…
Linn, Polkand
2 bästa – Fyllekäk på palmyra och inte på sesam. När man får vettig mat på sittningar
2 sämsta – Gå en ölmil bakis. Resorb som bordspresent
Wilma, polkand
Citat: “Man blir inte förvånad när man ser någon minionutklädd på vänthallen kl 02.15”
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Fredrika Andersson, Skribent
