Foto: Selma Jahic
Även om jag personligen föredrar de många timmar det tar att åka tåg, förstår jag människor som tycker att det miljövänliga transportmedlet både är tidskrävande och för dyrt.
Jag tror inte att de höga priserna på tågbiljetter i Sverige undgått någon. Det är i princip omöjligt att från Lund ta sig till och från huvudstaden över en helg utan att spendera tusenlappar på transportmedlet, samtidigt är det en resa som många både inom sitt arbete och som nedflyttade studenter behöver göra. Så när studiemedlet klirrar tomt i kassan har jag full förståelse för dem som ser inrikesflyget som det bäst lämpade alternativet.
Det statligt ägda aktiebolaget SJ har gått med stora vinster det senaste året, en halv miljard kronor under 2023 för att vara mer exakt. Detta trots att komforten på tågen har varit långt ifrån hög. Förseningar och inställda tåg blev i vintras en vardag snarare än ett undantag. Under 2023 var det ca 30 % av alla långdistanståg som var mer än 5 minuter försenade, en statistik som är den sämsta på 10 år. Orsaken, uppger SJs vd Monica Lingegård, är allt från långa väntetider på verkstäder för tågen, banarbete, lokförarbrist och såklart vädret. Det hållbara transportmedlet är alltså både orimligt tidskrävande och dyrt, men dessa klagomål avfärdas likgiltigt av Monica som påstår att biljettpriserna bara upplevs dyra. Ett nästan skratt kommer ur mig när jag läser detta, för jag tror få svenskar skulle hävda att de höga biljettpriserna bara är en upplevelse. Monica menar att på grund av de många förseningar som förekommit känns resan dyrare, ett resonemang jag absolut inte köper. Samtidigt märker jag att de orsaker VD:n tar upp som faktorer till inställda tåg och förseningar är sådana som SJ inte direkt bär ansvar för. Självklart kan aktiebolaget inte rå för den kalla vintern som i år svepte över Sverige, men att tågen i ett skandinaviskt land inte är anpassade för kyla ger tyvärr Monica ingen förklaring bra nog. I själva verket behöver vi inte gå många år tillbaka i tiden för att hitta en liknande vintertemperatur, år 2016 var vintern lika kall.
Denna kritik gentemot SJ är jag inte ensam med att dela. Hundratals artiklar i ett flertal tidningar går att läsa om missnöjda resenärer och deras långa, kostsamma tågresor. Därför förbryllas jag över hur en marknad där ett företag uppenbarligen går med stor vinst inte kan krylla av konkurrenter. Visserligen har Snälltåget etablerat sig på järnvägsmarknaden, också med betydligt lägre biljettpriser, men SJ står fortfarande för 95% av tågtrafiken trots den avmonopolisering av marknaden som gjordes för 14 år sedan. Som en nuvarande student på grundkursen i nationalekonomi, sitter jag på föreläsningarna och undrar om det är här jag kommer förstå roten till det paradoxala i att SJ fortfarande sitter på en så stor marknadsmakt. Deras tågvagnar fylls ändå upp av resenärer som behöver ta sig till olika delar av Sverige och alla räknar med en viss tids försening. En sorts hatkärlek gentemot SJ, säger Monica Lingegård att det är. Ett hat med brist på bättre miljövänliga alternativ, säger jag.
Jag kan dock inte skylla alla brister SJ besitter på Monica. En stor del av problemen ligger hos politikerna som vill ha vinst i statskassan, men tittar bort från de miljösatsningarna som ett fungerande järnvägssystem skulle innebära.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Selma Jahic, Skribent
