Foto: Amanda Törnqvist
Den 11 november gästades Studentafton av historieprofessorn Lars Trägårdh, ordförande i den kommitté som har tillsatts för att ta fram en svensk kulturkanon. Vad innebär egentligen en svensk kulturkanon och vad ska den innehålla? Regeringens direktiv är tydliga men Trägårdh är inte helt överens med sin uppdragsgivare om uppdragets utformning. Under aftonen gav Trägårdh många svar, men lämnade oss med ännu fler frågor.
Kultur är ett krångligt begrepp, för vad är det egentligen? Och vad är svensk kultur? Det finns flera olika definitioner av vad kultur egentligen är och på grund av begreppets mångfald är det svårt att precisera vad som egentligen åsyftas när man pratar om en kultur. Är det ett sätt att leva innefattande dominerande normer, värderingar och ritualer eller handlar det om den konstnärliga produktionen av verk i olika former som böcker, teaterföreställningar eller musik? Och vad är egentligen svensk kultur? Är det att äta köttbullar och titta på Kalle Anka på julafton?
De här frågorna ska vi få svar på senast den 31 augusti 2025 när regeringens utredning om en svensk kulturkanon ska redovisas för kulturdepartementet. Från början kommer förslaget om att ta fram en svensk kulturkanon från Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. När Tidöavtalet togs fram fastställdes sedan förslaget som en av alla reformer som ska genomföras under nuvarande regering. Förslaget presenterades kort och koncist under rubriken ”Direktiv andra samarbetsfrågor” där framtagandet av en svensk kulturkanon beskrivs på följande sätt:
En svensk kulturkanon ska tas fram
Ett uppdrag ges att tillsätta fristående expertkommittéer i syfte att inom skilda kulturformer ta fram förslag på svensk kulturkanon. Tillsättningen av ledamöter i expertkommittéerna ska utgå från konstnärlig kompetens i respektive fält. (Tidöavtalet 2022 , s. 62)
Den 21 december 2023 presenterade regeringen direktiven för den kommitté som tillsatts för att ta fram en svensk kulturkanon. I presentationen av direktiven beskriver regeringen att syftet med kulturkanonen är att den ska göra den svenska kulturen tillgänglig för fler och “fungera som ett verktyg för bildning, gemenskap och inkludering”. Regeringen menar att många kunskaper som tidigare varit självklara för svenskar idag har gått förlorade och att det svenska demokratiska samhället är i behov av gemensamma referensramar. Framtagandet av en svensk kulturkanon menar man är en bidragande faktor till att finna dessa gemensamma referensramar.
Kommittén som arbetar med kulturkanonen leds av historieprofessorn Lars Trägårdh som till sin hjälp har fyra andra kommittéledamöter. Dessa har tillsammans tillsatt ett flertal expertgrupper som ska arbeta med framtagandet av det faktiska innehållet i kulturkanonen. I direktivet från regeringen beskrivs också hur den svenska allmänheten ska få komma med förslag på innehåll samt att det är viktigt att praxis kring armlängds avstånd från kulturpolitiken, och således också från framtagandet av en kulturkanon, efterföljs.
Ända sedan förslaget om en svensk kulturkanon presenterades har det stormat i den svenska kulturvärlden. Flera svenska kulturinstitutioner, bland annat Svenska Akademien, har gått ut och meddelat att de inte kommer att delta i arbetet med en kulturkanon. I ett möte med de svenska nationella minoritetsgrupperna, där dessa ville säkra representation i en framtida kanon, så ska Trägårdh ha uttryckt sig kränkande och menat att dessa gruppers intressen inte kommer att tas specifik hänsyn till. Det här har även lett till att en av kommittéledamöterna har hoppat av då hon anser att tolkningen av uppdraget har blivit för subjektivt och att direktivet har frångått i och med, vad hon menar, Trägårdhs ovilja att ta hänsyn till minoritetsgruppernas åsikter.
Arbetet med en kulturkanon har verkligen blivit omdebatterat och har stötts och blötts på de flesta ledarsidor under året som gått. Den 11 november gästade Lars Trägårdh studentaftons allra första Kulturpub och jag var där.
Det första som slog mig var Trägårdhs kontroversiella framtoning. Här har vi en person som inte är rädd för att trampa någon på tårna och som framstår som så säker på sin sak att han till en början är svår att ifrågasätta. Det är tydligt att Trägårdh inte är speciellt intresserad av att presentera en lista med verk, men vad han tänker sig istället är ganska svårt att förstå.
Trägårdh får frågor om vad som för honom är svensk kultur och hur man ska kunna ta fram en kanon utan att riskera att exkludera viktiga delar av den svenska historien. Han beskriver då den svenska kulturen som speciell eftersom den till skillnad från många andra kulturer inte bygger på någon form av etnonationalism. Istället menar han att den svenska kulturen bygger på institutioner, ideologier och värderingar som länge, länge varit starka i Sverige. Han lyfter till exempel den svenska rättsstaten, den svenska demokratin och dess tillhörande fri- och rättigheter som exempel på vad han anser att den svenska kulturen bygger på och menar att detta är saker som måste finnas representerade i en kulturkanon. Han beskriver också hur kanonen ska vara utformad som fönster som ska kunna ge riktlinjer för de verksamheter eller de personer som vill ta del av den svenska kulturen, men poängterar återigen hur han inte vill att kanonen ska bestå av en lista med kulturella verk.
En student ställer en fråga kring hur man ska säkerställa att arbetet inte bara mynnar ut i en nationalistisk beskrivning av Sveriges storhet och hur man tänker kring de delar av den svenska historien som kanske inte är en boost för det svenska självförtroendet, till exempel förtrycket av samer. Han uttrycker då liknande tankar som de som fick hans kommittékollega att lämna. Han menar nämligen att dessa delar av den svenska historien troligtvis inte kommer att ingå i en kanon eftersom dessa händelser inte har varit tongivande för den svenska kulturen. Han påpekar också att han är emot klassificeringen av minoritetsgrupper eftersom han motsätter sig tanken på att dela in människor i grupper baserat på deras etnicitet och konstaterar att det är därför dessa gruppers åsikter inte kommer att tas hänsyn till.
Efter kulturpuben kände jag att mina frågetecken kring framtagandet av en kulturkanon snarare kroknade än rätades ut. Att höra Trägårdhs tankar om kultur, nationalism och svenskhet var oerhört intressant, alldeles oavsett om man håller med honom eller inte. Det är dock svårt att förstå hur han menar att det konkreta resultatet av arbetet egentligen ska se ut, för vad är det egentligen han ska presentera för regeringen om det inte ska vara en lista? Och hur ska egentligen implementeringen av en potentiell kulturkanon se ut?
Det finns mycket kvar att tänka på för Trägårdh och hans kommitté och jag är väldigt nyfiken på vad de kommer komma fram till, för vad är egentligen svensk kultur? Den 31 augusti 2025 får vi svaret.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Amanda Törnqvist, Skribent
