Foto: Wikicommons
KAJ vann årets Melodifestival, till mångas glädje och förvåning (inte minst deras egen). Den finlandssvenska humorgruppen får därmed representera Sverige i Eurovision. Och om vi lyfter blicken bortom nöjesvärlden kan deras vinst ses i ett större sammanhang – de är kanske den rätta trion för vår tid.
Men från början då: som under varje år är många nöjda med vinnarlåten och vissa är missnöjda. Det är så det ska vara. Syftet med dessa enkla rader som du just nu betraktar, kära läsare, är att förklara varför vi alla bör tillhöra sidan som gläds över KAJ:s vinst. Till skillnad från förra årets norska vinnare så talar KAJ flytande svenska (med sin egen twist emellanåt). De är finlandssvenskar som kommer från Vörå i Österbotten, ett landskap som gränsar till Sverige. Finland var som bekant en del av Sverige i över 600 år, och språkbanden mellan länderna är fortfarande starka. Ett exempel: Finlands nuvarande president, Alexander Stubb, är finlandssvensk och talar flytande svenska.
En invändning mot årets vinnare är att de framför en oseriös låt. Men det är något de själva säger emot: deras låt är humoristisk – men de tar sin humor på allvar. Slutsatsen man kan dra av det är att musikens förmåga att förena människor är det viktiga i sammanhanget. För att förstå vad det innebär kan Eurovision användas som exempel: tävlingen lanserades 1956 som ett fredsprojekt för att ena Europa genom musik. Det skulle väva samman en kontinent som bara ett decennium tidigare hade sargats av fasorna från ett världskrig. Helt plötsligt låter hårklyveriet kring vilken låt som borde vinna lite oviktigt ur det perspektivet.
KAJ:s val att sjunga på svenska är en påminnelse om att Europa har en språklig och kulturell mångfald som förtjänar att lyftas och hyllas. Särskilt i vår tid, när Europa ska axla en starkare roll i världen till följd av en allt mer oberäknelig administration i Vita huset. Eurovision kan bli ett sätt att förstärka det narrativet – att Europa är en rik kontinent som kan stå på egna ben. Då är det smakfullt att låta varje land leverera ett bidrag som lyfter det egna landets identitet, eller åtminstone en sida av den. Det måste inte vara ett gravallvarligt nummer i sig, bara man tar tävlingen och dess syfte på allvar. KAJ har lyckats med detta, samtidigt som de framhäver den nordiska identiteten – för vilket annat land går det att associera med deras nummer, bortsett från Finland och Sverige?
Konst handlar om att skapa – och förnyelse är en del av den processen. Att förnya genren som representerat Sverige de senaste 25 åren kan göra att vissa ogillar deras nummer, och det är återigen helt okej. Men att skicka ett nummer till Basel som andas nordisk samhörighet är kanske det vi behöver just nu? Kanske är Eurovision ett forum för europeisk gemenskap, och med KAJ väljer Sverige att delta som sig självt, istället för att låtsas vara något annat.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Valdemar Sfeir, Skribent
