Snart är det sommar

Sommaren är här och de flesta av oss studenter lämnar Lund. Även om vi aldrig riktigt kommer ifrån den ska vi ska försöka lämna lundabubblan och ta oss tillbaka till verkligheten, ut i världen. Allt ter sig lite annorlunda, lite chillare, lite bättre. Solen sätter ett leende på allas läppar och om det regnar har vi alltid hoppet att solen snart ska titta fram igen.

Tre månader… Det är nästan lika länge som vårterminen. Som inför varje flytt och resa är veckan innan präglad av resfeber. Nervositet för att lämna så väl som exalterad för vad som komma skall. Det kan vara att åka hem, orolig för att något har förändrats eller hoppfull om att så är fallet. Oavsett vad så lämnar känslan av ett kort nomadliv inte en till ro. Men samtidigt älskar man ofta känslan av att vara på väg någonstans, när vi förflyttar oss är vi också mest vid liv.

För första gången på länge ska jag uppleva en sommar i Stockholm. Tre månader… Så länge har jag inte varit i Stockholm på flera år. Staden kommer att avbefolkas på sina invånare och istället tas över av turisterna. Västra Långgatan i Gamla Stan kommer förhoppningsvis överleva även detta år. Men för oss som inte är turister utan bara hemma väntar ofta något annat – sommarjobb och en evig pengajakt för många av oss studenter. Men vi kommer även njuta, vi kommer sitta på berghällarna på kvällarna med en cider i handen och inte göra något vettigt alls. Borta bra men hemma bäst lyder ju det välkända ordspråket, och visst är det något visst med hemma.

Dock drabbas svenskarna oftast av ett hysteriskt resebehov så fort ledigheten kickar in. Man planerar och koordinerar i en oändlighet innan man ens låtit sig pusta ut. För min del är det tal om Paris, London, Göteborg, Simrishamn, Barcelona, London igen och listan tycks fortsätta växa. Man svischar fram och tillbaka som en liten ”eager beaver” på jakt efter det nya. Varför låter vi oss aldrig pusta ut, sluta upp med att tänka och inte planera någonting? När man väl lyckas med att inte planera så brukar det ofta vara ett resultat av att man försökt planera för mycket samtidigt. Och precis som under resten av året sätter vi upp mål för oss själva. Samtidigt är vi en generation som försöker ta del av alla självhjälpsböcker för att lista ut var det gick fel. Planerna är våra tyngder men också våra vingar. De är som ”mind tricks” för livet.

Frågorna är många och svaren är få, men låt oss åtminstone njuta så mycket att vi i slutet av sommarn längtar tillbaka till vår trygga bubbla. Så spring runt barfota i en lövskog eller festa loss på F12 Terrassen, oavsett vad hoppas jag att alla får den idylliska svenska sommaren. För snart sitter man som vanligt i september och undrar var tiden tog vägen.

Njut nu!

Av: Rebecka Kjellström