Så var det dags igen! Ölen står på kylning, förfesten är styrd och kvällen till ära har du med hjälp av din kreativitet lyckats hitta en rolig och passande outfit. En känsla av förhoppning och glädje infinner sig, för ikväll ska du få möjligheten att tillsammans med likasinnade ha roligt och kunna glömma allt vad tentaångest heter. Nu blir det åk av, för ikväll är det dags för sittning!
Av: Erik Hellqvist
Några timmar efter förfestens start anländer du och ditt sällskap till den nation ni för kvällen är inbokade på. Vid det här laget har ni alla fått i er några centiliter ren alkohol och börjar bli lite smått runda om fötterna. Väl inne i lokalen börjar du leta efter din bordsplacering, och memorerar den sedan noga eftersom du vid detta småluddiga tillstånd är väldigt glömsk. Du minglar runt, beställer en öl innan någon bestämt påpekar att det är dags för dig och alla andra att sätta sig till bords.
Väl på plats vid bordet hälsar du på din bordsdam alternativt bordsherre, kanske är det en gammal vän eller så blir det en ny bekantskap. I vilket fall som helst har du trevligt och ni diskuterar vilket vin ni ska beställa. Den första rätten kommer in, och allt eftersom höjs stämningen i lokalen. Ditt humör kan knappast vara bättre! Du och ditt sällskap skrattar och pratar, och med hjälp av ett sånghäfte och en sångförman sjunger ni tillsammans. En känsla av härlig gemenskap uppstår. Mer vin beställs in och det börjar snurra ännu mer där uppe i bollen.
De tre rätterna är avklarade och det är dags att dra på mellanfest. En stressad nationsnisse försöker så snabbt som möjligt fösa ut er, men hinner också påpeka att ni senast måste komma tillbaks en viss tid för att inte missa ert gratisinsläpp. Väl på mellanfesten släpper du loss till din favoritmusik och fortsätter att dricka än mer öl. Utan att du själv har märkt det har klockan tickat på ganska bra, och ni måste nu genast stressa tillbaks för att hinna i tid. Ni kommer tillbaks till nationen i grevens tid, du glider fram till baren och beställer dig ytterligare en öl. Vart, när eller hur kvällen ska sluta vet varken du eller någon annan.
Ni alla känner till detta specifika studentfenomen och kan nicka igenkännande till förloppet, onekligen låter det som en riktigt lyckad sittning. Men så kommer det ett tillfälle när ni dagen efter måste köra bil eller själva ska jobba på sittningen, och helt enkelt inte kan dricka alkohol under tillställningen. Det är också i denna situation som du bör börja ifrågasätta dig själv, dina kamrater och den studentkultur du är en del av.
Låt oss för enkelhetens skulle säga att du ska jobba på en sittning. Du har sprungit fram och tillbaks ett tag och grejat och donat med både det ena och det andra. Plötsligt dyker ett gäng 20+-någonting upp, utklädda som några miffon hela bunten. Sällskapet är skränigt och stökigt, och de verkar inte fatta att du har ett jobb att sköta just denna kväll. Att få dem att flytta sig ur vägen när du ränner runt i lokalen är omöjligt, att få dem att sätta sig vid bordet är en ännu mer krävande uppgift.
När till slut alla har satt sig ner börjar ett hejdundrans skrikande och gapandet. Ramsorna som berättar hur dåliga de andra borden är avlöser varandra. Sångerna som sjungs består av kända melodier med torftiga nödrim som okritiskt hyllar alkoholens magiska dragningskraft. Kanske får du lyssna på en sång om den stackars yngling som inte fyllt 20 än, och därmed var så desperat att han klunkade T-Röd för att bli berusad. Du hör ett bankande i bordet som stegrar allt mer tills det utmynnar i ett kollektivt ”Bordsskål!” Ljudvolymen ökar, folk börjar klättra på bord och stolar. Det sölas och spills, och du kan riktigt känna i luften hur ett regelrätt matkrig kan bryta ut när som helst, ett slagfält som du kommer att få städa upp. Människor som i vanliga fall är drivna karriärister har under loppet av några timmar blivit förvandlade till intelligensbefriade grisar. Kanske drömmer du dig bort till den kommande sexan, då du äntligen själv kan få bli lika full så att du slipper använda din självdistans och inte behöver inse hur efterbliven din omgivning är.
Överallt där alkohol kommer in i bilden tycks den få människor att ändra sig till sämre versioner av sig själva. När jag för några år sedan, i samband med min student, gick på bal blev detta ytterst uppenbart. I början av kvällen gled vackra par, tjejerna i elegant sidenklänningar och killarna i smoking med hårt vattenkammat hår, i armkrok runt i den stora salen och berömde andra för deras, dagen till ära, ovanligt välvårdade yttre. En stund senare, ungefär i mitten av huvudrätten, var den tidigare så artiga och propra stämningen som bortblåst. Nu satt istället 500 nybakade studenter och skrek för full halls ”bira, bira, bira, bärs, bärs, bärs!” Något mer idiotiskt går det inte att göra. All den glamour och flärd som tidigare var så viktigt att uppvisa för andra hade i och med att alkoholhalten ökat försvunnit i samma takt.
Ni måste missförstå mig rätt. Jag tillhör själv skaran studenter som emellanåt går på sittningar, utklädd till ett miffo och med skyhög promillehalt i blodet. Med ett visst nöje dessutom. Fortfarande tycker jag ändå innerst inne att det är en ganska absurd och fjantig värld jag har slungats in i. Jag har inte för avsikt att moralisera, om människor väljer att gå på sittning så har jag inga invändningar mot det, snarare vill jag försöka väcka ett allmänt ifrågasättande. Jag tycker någonstans att det är sjukt att i skuggan av ett högt rankat universitet med gamla anor så frodas det en sällan skådad utbredd antiintellektuell kultur. Att människor som i framtiden kommer konstruera broar, räkna statsfinanser, leda landet och säkerställa rättsäkerheten under sin studietid finner ett nöje i att gapa, skrika och banka i bord är en kontrovers. Varför är behovet så stort av att klä ut sig till skidsemestrare från 80-talet eller antika greker? Trots att jag är skeptisk, kommer jag att fortsätta gå på sittningar för uppenbarligen fyller de någon mening. På samma gång hoppas jag, att när jag blickar tillbaks på mina år i Lund att de var mer innehållsrika än att jag bara gick på sittningar och sjöng covers av Astrid Lindgren-låtar.
Av: Erik Hellqvist
