Bild: Cora Fromm
Den 11te september var det valdag i Sverige. Med fyra år sedan sist innebar även detta en traditionsenlig valvaka. På Eden ordnade Statsvetenskapliga institutionen denna tillsammans med UPF och Lupef, och det blev en kväll med diskussioner, panelsamtal, uppdateringar samt framtidsspaningar.
Vid 17:00 öppnades dörrarna och det började med att alla fick rösta i Lupef- och UPFs egna val. Kort därefter hälsade Perfekten Björn Badersten och Dekan Christofer Hedling alla välkomna och Badersten beskrev årets val som ett ödesval. Han beskrev hur det allvarliga ordet brukar slängas med och vara en överdrift, men att detta inte gällde idag. Nervöst och allvarsamt nickade publiken i medhåll. Årets val var ett ödesval. Denna känsla hängde som ett tugnt moln över hela kvällen. Det märktes att salen var fylld av politiskt intresserade och engagerade människor som alla instämde i en allvarsam förväntan som följd av den röriga valrörelse som varit, men även för det jämna resultat som väntade. Edling skämtade om att kvällen vi hade framför oss skulle vara mer stimulerande än vad valrörelsen varit, och publiken skrattade instämmande. Ingen kunde säga emot det. Han avslutade välkomsttalet med att citera Tove Janssons karaktär Tooticki från Mumin: “Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”. Där, i salen bland de som tänkte och kände precis som jag, infann jag mig i de orden. Ett lugnt i ödesvalet.
Första panelen, bestående av Docent Julie Hassing Nielsen och Professorerna Robert Klemmensen och Jonathan Polk, handlade om demokratins tillstånd. Populism och polarisering presenterades och diskuterades, två omtalade begrepp inom dagens politik över hela Europa. Nielsen förklarade hur Sveriges parlamentariska system gjort oss vana att kompromissa, men att förmågan att göra just detta blivit svårare.
När andra panelen presenterades, bestående av Universitetslektörerna Maria Strömvik, Nils Gustavsson, Tony Ingesson samt Docent Roxanna Sjöstedt, handlade det mer detaljerat om den svenska valrörelsen. Panelen tillfrågades att beskriva valrörelsen i tre ord. Likt det tunga moln som hängde i salen verkade även mycket politiskt innehåll skymts. Nils Gustavsson, som var expert på sociala medier, sa “så mycket content”, medan “visionslöst” och “låg retorisk nivå” föreslogs från andra medverkande. Roxanna Sjöstedt brast ut “el, el och el”, och publiken sk- rattade. Den bisarra övergången från att höra att vi befann oss i ett ödesval, till att valrörelsen beskrivs handla om enbart el, var svår att omfamna. Så frustrerande att vi inte kunde annat än att skratta. Frånvaron av viktiga frågor togs upp i panelsamtalet, såsom säkerhetspolitiken i och med det hastiga nato-medlemskapet och kriget i närområdet. Den svenska valrörelsen beskrevs som projicerat, att den endast hanterat en fråga i taget, i den kognitiva begränsning hos både politiker och väljare. Även frånvaron av klimat- och miljöfrågan diskuterades och den retoriska frågan ställdes “diskuterar vi klimatet när vi diskuterar att vi inte diskuterar klimatet?” I det tunga molnet stack moderatorn in en kommentar om att “allt detta kommer bli bättre när vi blir makthavare”, och möttes av ett sus av skratt. Ännu en gång infann jag mig i de orden. Ett lugn i ödesvalet.
När Lupef- och UPF:s entréröstning presenterades jämfördes denna med de preliminära siffrorna som hunnit räknas i valet, men även med Lundagårds opinionsundersökning av Lunds studenter i helhet. Trots att resultatet i sin helhet inte förvånade så många och gick i linje med hur förening- arna röstat tidigare, var det även en del som skiljde sig. Miljöpartiet blev Lupef- och UPF:s största parti med 27% av rösterna, vilket skiljer sig ifrån både Riksdagsvalet och för Lunds studenter. I Lundagårds undersökning fick MP enbart 11,12%, vilket är relativt lågt med tanke på att partiets väljarbas i hög utsträckning är unga med akademisk utbildning. Vänsterpartiet blir det andra största partiet i entréröstningen med 22%, vilket är nästan exakt samma siffra som Lundagård presenterade. Ytterligare skillnader jämfört med Lunds studenter i helhet var ett relativt svagt stöd för Moderaterna inom Lupef och UPEF, med endast 9% jämfört med 15,01% i Lund. Sam- tidigt fick Liberalerna istället högre stöd inom Lupef och UPF med 11%, till skillnad från 7,66% i Lundagårds studentundersökning. Lupef och UPF röstade fram en rödgrön regering även år 2018, därmed var helheten förväntad. Resultatet beskrevs hänga ihop med att yngre generellt är mer vänsterdrivna, samt att unga akademiker prioriterar miljö- och klimatfrågan högt. Med Lupef och UPFs pedagogiska cirkeldiagram uppe på väggen var rösträkningen i det riktiga valet i full gång, och tydde på ett resultat som skulle se annorlunda ut än det inne i Edens lokaler.
Kvällen fortsatte med mat, mingel och diskussion. Före detta statssekreterare Ulf Holm gästade via zoom från Miljöpartiets valvaka och framtidsspanade att regeringsbildningen skulle gå fortare efter detta år jämfört med 2018. Detta eftersom Centerpartiet och Liberalerna redan har beslutat vilken sida de står på. Splittringen i denna valrörelse, menade Holm, låg nu istället inom partierna. Två tidigare statsvetarstudenter, nu partipolitiska inom S respektive M, kopplades även upp via zoom och delade med sig om sina karriärsresor. Med uppkoppling mot världen utanför välde det in konstanta notiser i allas mobiler, och vid varje pling kändes det som att vågen tippade åt olika håll i den jämna rösträkningen.
Kvällens sista panelsamtal handlade om framtidsspaningar. Love Kirkegaard från UPF och Thea Erlandsson från Lupef inledde med att berätta vilka frågor de tror är viktigast för studenter, där det övergripande var att se förändring. Panelen bestod i övrigt av Universitetslektor Ekaterina Zhukova och Docenterna Anja Angelin, Åsa Knaggård, Andreas Bergh, Rikard Bengtsson och Erik Hannerz. Bergh beskrev årets valvaka som “obeskrivligt tråkig på ett sätt att det inte finns något att hoppas på”, och syftade både till polariseringen men även bristen på chansen att få en handlingskraftig regering. “Nu handlar det om att göra slut, ta pauser och vem som inte gillar vem”, sa han och publiken skrattade lätt. Det tunga molnet skingrades inte trots många skämt under kvällen, allvaret bakom dem var alltför påtagligt. Hannerz, som hade ungdomar och politik som fokusområde, lyfte avsaknaden av drömmar och vad de ska handla om. Knaggård, med fokus klimatpolitik, instämde och exemplifierade hur svårt det är att förstå klimat-och miljöhotet just av anledningen att det är svårt att drömma om en framtid som vi inte rent bildligt vet hur den ser ut. Antalet samhällsvetarstudenter i salen hade minskat i antal och det hade hunnit bli mörkt ute. När sista panelsamtalet avslutades och valvakan på Eden gick mot sitt slut strömmade vi ut i den stjärnklara sensommarnatten utan tunga moln på himlen. Med mobilerna i händerna plingandes av konstanta notiser tror jag att vi alla gick hem och drömde om hur vi såg på framtiden. Ett lugn i ödesvalet. Det är ju trots allt bara fyra år kvar tills nästa val och valvaka…
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Moa Paloviita Nilsson, Skribent
