Nu nalkas så sakteligen julens tider;
den tid vi plågas av julmusik och lider.
För vissa är det glädje, för andra tortyr,
men vi alla kommer nog ha våra bestyr…
Ridån går upp – och jag är lite ambivalent till spexet i början. Spola fram till när applåderna haglar i slutet – och jag önskar att det ska fortsätta lite till. Då vet man att det är ett bra spex.
Finns det verkligen en tendens inom litteraturkritik som bortser det lilla och värderar det stora? Ja, påstår Federico Perelmuter.
Höstterminens andra studentafton lyckades med något essentiellt. Det är nästan så att man vill lära barn och ungdomar om Gustav Fridolins och Simona Mohamssons afton – men inte bara för ämnets skull.
Det senaste året har flera scenarion visat hur makten i Sverige inte längre anser att de behöver granskas, utan att de vill vara de som granskar. Men vad innebär det egentligen när folkvalda politiker ger sig på enskilda individer, och kulturchefer förkastar aktivism?
Alla har vi en uppfattning om vad krig är. Kanske har vi en mor- eller farförälder som upplevt eller deltagit i ett krig, kanske har vi sett filmer som Okänd soldat eller läst böcker som På västfronten intet nytt, eller lyssnat på musik om Vietnamkriget. Kanske följde vi nyhetsrapporteringen om inbördeskriget i Syrien, eller följer de pågående konflikterna i Ukraina och Levanten. Kanske har vi vänner eller bekanta som flytt en väpnad konflikt från en annan del av världen. Men tanken har nog slagit oss alla på sistone i olika omfattning: Vad händer om det blir krig här?
Det kan inte bara vara jag och de två och en halv andra bekanta som känner det i luften, smaken och under tummen. Som allt annat började spaningen helt nyktert (i danska mått – 0,4 promille) vid Lunds stolthet och skamkalla Kebab- & Falafeltime. En vanlig dag bland vänner ska vi alla bita in i den största trygghet Lund har att erbjuda: billig falafel. Tänk att en sekund kan ändra alla kommande stunder, hur en smak kan sitta kvar som bakisångesten och hur ett förändrat recept kan öppna upp våra ögon. Håll i hatten nu – K&F-Time har sweet chilisås i sin stolthet.
Var är min stora kärlek: blandsåsen?
Det är måndag den 23 september och det är EU-kväll hos studentafton. Temat är teknologi, tullar och tillit. I AF-borgens lilla sal sitter cirka 150 personer tätt intill varandra. Lamporna släcks och videon rullar. Stämningen är ovanligt intim och förväntansfull. Alla vet att det politiska klimatet har genomgått enorma förändringar, och i luften hänger den otåliga frågan: Kommer vi att få några svar ikväll?
Jag är 14 år och har, mot alla odds, fått gå på en Grönan konsert med mina kompisar. Pulsen dunkar i takt med musiken och för första gången, även om pappa kommer stå med bilen utanför prick när konserten tar slut, känner jag mig vuxen. Killen framför oss vänder sig om, höjer på ögonbrynen och ser ner på oss småtjejer, men jag bryr mig inte. Jag sjunger med i varje ord, sträcker händerna mot scenen. Där och då försvinner allt annat än musiken.
Jag och 23 andra energiska studenter befinner oss i vackra Budapest, Ungerns huvudstad. Vi har rest hit för att äta langos, titta på fotboll och lära oss mer om denna spännande stad. Det är måndag den 26:e februari och idag står ett mycket intressant besök på agendan. Det är dags för inget mindre än en visit till den svenska ambassaden. Besöket ska dessutom ske bara några enstaka timmar innan Ungerns parlament ska rösta om den svenska Nato-ansökan.
Den 11te september var det valdag i Sverige. Med fyra år sedan sist innebar även detta en traditionsenlig valvaka. På Eden ordnade Statsvetenskapliga institutionen denna tillsammans med UPF och Lupef, och det blev en kväll med diskussioner, panelsamtal, uppdateringar samt framtidsspaningar.
Svenska folket har sagt sitt. Vi har ett resultat. Vilka var egentligen vinnare och förlorare i Sveriges riksdagsval 2022, eller går det ens att säga? I ett försök att vara Mats Knutson presenterar jag härmed Panoramas och Lupefs eftervalsanalys.