Hej kära Novisch och välkommen in i värmen! “Vilken värme?” frågar du och tittar menande ut genom fönstret på dagens tredje skur snöblandat regn. “Lundavärmen!” svarar jag.
Att flytta till en ny stad är läskigt. Det är läskigt att plötsligt behöva navigera en ny mataffär och att stänga sin sovrumsdörr utan att den knarrar som den gör hemma. Eller att som jag gjorde, bo inneboende och inte våga lyssna på musik på kvällen eller lämna en kaffekopp i diskhon. En flytt innebär stora livsförändringar, men det har du redan märkt, kära Novisch, och det kommer du fortsätta märka när du tar dina första trevande steg här i Lund.
Novischperioden sägs vara en hjälpande hand som riktar dig rätt, en chans för dig att doppa tårna i lundalivet för att sedan våga ta steget och hoppa i. Så kan det absolut vara. Du går på fester, du träffar nya människor och du står och fryser i Botaniska trädgården hållandes en kubbkastpinne i väntan på att få svepa en öl. Men trots att, och kanske för att, novischperioden ger dig så många nya sociala sammanhang kan den också vara överväldigande. Att först spendera hela dagen med att kämpa sig igenom 13 texter i politisk teori och försöka fokusera på zoomföreläsningar, för att sedan ha schemalagda novischaktiviteter hela kvällen, och sedan gå upp och göra om allt varje dag i tre veckor, det tär på krafterna. Och vet du, kära Novisch, det är helt okej! Man får vara trött. Man får, trots att det är roligt och öppnar upp en massa sociala dörrar, känna sig lite matt.
Efter novischperiodens tre veckor kände jag mig rätt klar. Jag hade skrattat, gråtit, dansat, pluggat, och hur klyschigt det än låter så hade jag träffat vänner för livet. För mig var det helt klart värt att ta sig igenom tre stundvis roliga, stundvis tuffa veckor. Annars hade jag inte haft allt det jag har idag. Om jag inte varit på fulsittning, utklädd till tiger, hade jag inte träffat hon jag nu delar lägenhet med. Jag hade inte heller träffat de jag i fredags drack vin och såg På spåret med (Kristinehamn var JÄTTEsvårt att gissa). Alla dessa personer träffade jag för att jag var novisch. Vissa var faddrar, vissa var med i andra novischgrupper, och utan novischperioden hade jag aldrig haft äran att stöta på dem. Det hade ju gjort mitt lundaliv ganska mycket tråkigare.
Så, kära Novisch, oberoende av hur novischperioden kommer vara för dig, om du kombinerar plugg och fest som en kung eller om du tycker att det är lite svårt, tillåt mig att yttra en sista klyscha: allt kommer att bli bra. Du kommer lära dig att hitta i mataffären, du kommer börja uppskatta sättet din nya sovrumsdörr knarrar på, och du kommer, tro det eller ej, våga lyssna på musik på kvällen och lämna en kaffekopp i diskhon. Det kommer kanske ta lite tid, men det kommer att hända. Återigen: hjärtligt välkommen in i lundavärmen!
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hilda Molin Oliv, skribent
