Bild: Veronica Gisle
Julen är precis runt hörnet, men upptrappningen dit är minst lika viktig att ta tillvara på.
I skrivande stund är det mitten av november. Lund har precis haft sin första meteorologiska höstdag. Igår tog sommaren slut men det är snart jul. På nyheterna pratar de om pressbyråns lusseballe. På ett möte har någon med sig pepparkakor. Och julmusten har redan hunnit vara i affärerna i över en månad. Den kom faktiskt strax innan halloweenprylarna gjorde det. Jag börjar känna suget att titta på Karl-Bertil Jonssons julafton som jag förra året insåg att någon laddat upp i hög kvalitet på vimeo, men håller mig lite till. Julen är runt hörnet och upptrappningen till julen är officiellt här.
Ingen annan högtid spenderar jag så mycket tid att längta till och hedra innan den inträffat. Personligen tycker jag faktiskt att det är en viktigare del av julen som själva julafton. Att se fram emot julen är väldigt fint, speciellt eftersom det görs så kollektivt. Julens övermättnad av traditioner gör att gemenskapen man känner till andra blir extra påtaglig. För oavsett hur olika ens liv är, ser julen ändå i princip likadan ut. Det är glögg, julmust, Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson överallt i hela landet.
Och efter det, när julen är över, har man mindre än en vecka innan det är nyår. Den enskilt mest oförtjänt hatade högtiden. Nyår är som gjord för att spendera med ens kompisar. Finns det ens något finare än att avsluta det gångna året och påbörja nästkommande med ens favoritpersoner? Äta, dricka och umgås gott samtidigt som man blickar framåt och bakåt tillsammans. Helt otroligt.
När nyåret är över kommer dock den kollektiva dippen i folksjälen. Folk slungas tillbaka till verkligheten, eventuella nyårslöften ska försöka hållas. Men eftersom vi bor på norra halvklotet har vintermörkret redan haft gott om tid på sig att tömma en på energi och det är ett par månader kvar tills vårenergin kommer kicka in igen. Kanske behöver man något att se fram emot då, ett kommande firande. För om det är något som ger en energi, så är det att ha något riktigt kul att se fram emot, att ha något precis runt hörnet.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tobias Carlbring, Skribent
