Bild: Pixabay
Nya miljöer ger alltid nya intryck, och när jag inte bara flyttat hemifrån utan även flyttat till en helt annan del av landet är det verkligen något jag fått ta del av. Skåne har hittills bjudit på både väntade och oväntade upplevelser och gett mig en ny insikt till det mesta, från vardagsproblem till hur livet kan se ut i större drag. Kort sagt, på bara den knappa månaden jag varit här har jag blivit lämnad med ett intryck som heter duga.
Skåne, Sveriges sydliga spets, med allt från Ales stenar till Turning Torso är Skåne kanske Sveriges mest välkända landskap. Dess historia gör även att Skåne står i viss kontrast till resten av landet. Under århundradena har landskapet varit en grund till många konflikter mellan de Svenska och Danska kungahusen, men år 1658 efter Freden i Roskilde som föregicks av den Svenska arméns mytomspunna marsch över isarna på lilla och stora Bält blev Skåne Svenskt, och har varit en del av Sverige ända sen dess.
Att flytta hemifrån är inte alltid lätt, framförallt när du flyttar över 60 mil hemifrån. Sveriges sydligaste landskap har mycket att erbjuda, och det jag fått se hittills har definitivt satt spår, med mycket som både överraskat och förbryllat mig. Man kan minst sagt säga att Skåne har satt ett intryck, och gett mig en hel del nya perspektiv, både på det lite mindre och större i mitt liv.
En högst oväntad detalj som snabbt gjorde sig synlig gällde mejeriprodukter. Arla var nästintill försvunnen och det fanns bara Skånemejeri att skåda så långt ögat kunde se. Detta kanske verkar som en liten detalj men underligt nog ändå något som jag snabbt la märke till. Även om min uppfattning av utbudet i min egen del av landet näsan är enbart Arla har jag dock vant mig vid ett relativt brett sortiment hemma då mina föräldrar själva vuxit upp med produkter från både Falköpings Mejeri och Norrmejerier. Men då jag inte sett till någon produkt alls av de två sistnämnda märkena har det ändå lämnat mig med en viss avsaknad.
Men något som inte varit en besvikelse när det kommer till varken utbud, matkostnad eller smak har varit den maträtt Skånes invånare kanske mest gillar att skryta om; falafel. Även om man hört klagomål på att falafel priserna har stigit på senaste tiden så är det fortfarande inget i jämförelse med denna betraktares perspektiv. Både pris och smakupplevelsen är långt bättre än det utbud som finns i huvudstaden, där även mitt personliga favorit falafelhak nu ser ut som mediokert i jämförelse.
En konstig blandning av väntade och oväntade förutsättningar har även skett gällande alla Svenskars “go to conversation starter”, vädret. Precis som förväntat har klimatet varit mildare än vad jag är van vid, med högre temperaturer och mindre snö, men något som jag förväntade mig av detta var också att min allmänna tillvaro i förhållande till väderleken skulle bli lättsammare, men så har inte varit fallet. Istället har jag mötts av piskande regn, en stålgrå himmel och en oförlåtande vind. Vinden är nog det jag har har funnit mest irriterande då det alltid känns som att jag av någon anledning alltid cyklar i motvind. Iochmed detta är även mina förväntningar om att det skulle bli lättare att stå ut vintern helt och hållet bortblåsta (pun intended). För även om temperaturerna hemma må vara lägre, och man lever med den konstanta faran att råka halka på isen mitt bland allmänheten, så har man ändå mycket naturskön snö att njuta av. Den lilla tröst jag har är att våren kommer att komma betydligt tidigare än vad jag är van vid, så om någon månad medans jag cyklar till föreläsningar i jeans och hoodie med solen i ryggen sitter min bästa vän i regnet och väntar på bussen, för han var dum nog att plugga i Uppsala.
Men det som kanske lämnat det största intrycket är kanske inte så konstigt nog Skåningarna själva. Pratglada människor var det jag förväntade mig och det var också just det jag fick. Det kanske är att hårddra det lite men jag kan inte förneka att jag haft fler konversationer med främlingar i kollektivtrafiken min första månad i Skåne än vad jag haft under ett helt år i Stockholm. Från Lund till Helsingborg till Malmö har jag alltid stött på minst en grupp helt främmande människor som glatt frågat om mitt namn och undrat vart jag var påväg, och som någon som är van vid atmosfären i huvudstadens kollektivtrafiksystem, där jag är livrädd för att ens se någon i ögonen, har detta varit en minst sagt underlig upplevelse. Sen har inte varje interaktion varit helt så trevlig, jag fick en skarp kommentar av en äldre dam då jag enligt henne hade cyklat på fel sida av vägen, något jag sen innan inte ens visste att man kunde göra.
Ja Skåne har minst sag lämnat ett intryck, och hur det intrycket kommer se ut med tiden som student här i Lund återstår att se. Det jag dock kan säga utan tvekan är att det ska bli intressant att få se fortsättningen.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Axel Alterius, Skribent
