Bild: Pixabay
Kasta teet i hamnen! I augusti inledde jag fem månader på andra sidan Atlanten med att utforska Washington D.C.:s skrifter och monument som symboliserar man-made demokrati. Vart jag än tittade såg jag spår av liberalpolitiska idéer som gav mig fjärilar i magen; rättvisa inför lagen, betoning på äganderätt, och förstås, det sociala kontraktet. Lockes naturliga rättigheter och Montesquieus maktdelningslära. Gåshud! Ett demokratiskt experiment med start år 1789. Idag, 200 år senare, på samma mark som frihetskämpande nybyggare krigade mot sina kolonisatörer, finner jag mig själv gömma alkohol från North Carolina State University’s “Safety Inspectors”. Hur hamnade vi här?
I ansökningsprocessen till min utbytestermin sökte jag motsatsen till mellanmjölk, gnäll och lagom. Resultatet: USA. Jag andas frihet! Ett target där jag kan köpa cupcake frosting i femtio olika nyanser. Ubereats utanför min dörr 24/7. Gbgs svettiga källare har bytts ut mot enorma frat’s, som på film. Blaskigt kaffe i bambumugg är ersatt av pumpkin spice latte (size venti) med plastsugrör. Jag har varit här i två månader och njuter av att exakt alla håller upp dörren. ”Hi my name is – how you doin?”-småprat innan föreläsningen betraktas som trevligt snarare än utmattande. Folk ler. Professorernas office-hours är fyllda av genuin uppmuntran inför framtiden. Människor pratar högt om stora drömmar, är karismatiska, generösa och vänliga. Jag är långt ifrån de marxistiska planscherna i paradiset, PKK-flaggorna i Lundagård och framförallt, jantelagen. Exempel på saker man kan säga i USA men inte i Sverige:
- “Jag fick A på mitt prov/en ny anställning/befordran, jag har jobbat hårt, jag förtjänar framgång, grattis till mig!”
- “Det är så skönt att kunna betala någon för att städa mitt hem så att jag kan ägna mig åt att utföra mitt avlönade arbete!”
- “Wow jag älskar din *valfritt klädesplagg*!” (och att tjejen i kön till café LUX besvarar komplimangen med ett tack snarare än en förvirrad blick)
- “JA, jag vill ha en absurd mängd morfin om jag drar ut en visdomstand, sätter in en spiral eller föder barn. Snälla, söv ner mig, jag kan betala!”
Kära lupefare, har jag provocerat er ännu? Skämt åsido, jag har nämligen också nått insikter som förändrat min bild av mitt hemland till det bättre. Efter lärorika konversationer med taxichaufförer och amerikanska roommates, finns det en ökad insikt om de förödande konsekvenserna av ett samhälle med total avsaknad av välfärd, och där kollektiva sammanslutningar får förödande inflytande på individens frihet. Två av mina roommates är uppvuxna i kristna arbetarklassfamiljer från mindre orter i North Carolina. Hänvisningen till Gud – som går att finna i både Bibeln och konstitutionen – har använts av deras familjer för att legitimera en uppfostran som moraliserar identitet och relationer. Mina roomates har blivit banlysta från deras lokala lutheranska/baptist kyrkor, då den ena skaffat tatueringar och den andra kommit ut som bisexuell. Predikandet om vad som är naturligt rätt och fel upphör inte efter söndagens gudstjänst. Samma värdekonservativa mentalitet hörs i debatterna inför nästa års presidentval. Under deras skolgång var sexualundervisningen byggd på avhållsamhet. När de gick sista året på High School fanns det, som konsekvens, ett tiotal gravida tjejer, utan något stöd för alternativet om abort. “Säg aldrig att du vill ha barn”, sa dem när jag berättade om att jag funderar på att någon gång jobba i USA. Din arbetsgivare har ofta rätt att säga upp dig som kvinna, om du inte är redo att gå tillbaka efter en månads föräldraledighet. Deras berättelser och upplevelser av livet, samhällen de växt upp i och en lagstiftning som missgynnar kvinnor – och exakt alla som inte föds som män med pengar – har har gripit tag i mig. Fjärilarna i magen från DC har slutat flyga.
De hemlösa männen på Raleighs gator är långt från “the pursuit of happiness” som beskrivs i The Declaration of Independence. Som resultat blir jag och mina vänner offer för deras kontaktsökande på sena kvällar. Min otrygghet av dessa läskiga män är en följd av ett system utan socialt skyddsnät som leder till olyckliga livsöden. Distinktionerna kring frihet och säkerhet suddas ut; vem som är ansvarig är vems säkerhet, och vems frihet som blir berövad på vägen. Jag motsätter mig vapenförsäljning på Walmart, å andra sidan trivs jag med min pepparspray, tillgängligt förvarad i ytterfacket av väskan. Vad ska en tjugoårig tjej göra när det känns som att hela ens liv dikteras av dysfunktionella samhällen; ett USA med mänsklig misär och ett Sverige med ett defekt våldsmonopol. Växande otrygghet och minskad frihet, överallt. Locke, jag vill ha ett nytt socialt kontrakt.
Operationalisering kring hur frihet och säkerhet samspelar på bästa sätt är en värdeladdad röra av ideologier, partier och politik. Varken USA eller Sverige är idealtyper för det samhälle jag vill leva i. Oavsett om det är som handläggare på Migrationsverket, kommundirektör, en plats riksdagen, på Amnesty, eller UD… Det vi som pluggar Statsvetenskap gör med våra liv skapar fundamentala byggstenar för framtiden. Jag är och förblir en optimist kring att vår generation, 90- och 00-talister, är de mest rimliga av levande människosläkte. Vi är bra på att se bristerna i vår nuvarande värld. Så med risk för att låta klyschig, kan vi komma överens om att försöka spendera framtidens skattepengar på ett rimligt sätt, för att kunna garantera en befolknings säkerhet, skydda individens friheter och samtidigt erbjuda mänsklighet?
01:50, 1 oktober 2023, Raleigh, North Carolina: Jag kommer hem från en utekväll och börjar samla ihop alkohol för att förvara på en hemlig plats. Ett 24-pack Corona och en bag-in-box vitt (gräsligt) vin. När som helst kommer de, inspektörerna. Under fem dagars tid kommer universitetet utföra en “Safety Inspection”. Om jag inte är hemma låser dem upp dörren, för att sedan genomföra en undersökning av mitt rum, mina lådor och resväskor. Eftersom jag är under 21 år gammal kan innehav av alkohol leda till avstängning från universitet. Welcome to the land of the free!
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Victoria Brorsson, Skribent
