Bild: Frida Savring, Lupef
I år, 2023, fyller LUPEF 30 år. 30 år av gemenskap, aktiviteter, beslutsfattande och glädje. Helt fantastiska år, även om jag bara har varit delaktig i ett. Man kan ju tänka att ett år bland så många inte är mycket alls, eller att jag med bara ett år på nacken kanske inte har så mycket att säga vad Lupef är. Men jag ska säga er att detta år har varit det hittills bästa i hela mitt liv, och för det mesta tack vare vår kära förening Lupef. Så i sann jubileumsanda, skålande och firande, jublande och glädje, ska jag berätta för er vad Lupef har gett mig och hur jag hittade hem.
Jag kommer än idag ihåg första dagen på novischperioden (ja jag vet, det var bara ett år sen, men låt mig vara nostalgisk). Jag hade av en slump hittat ett Lupef- blad hemma som jag bläddrat igenom. Lunds ekonomiska och politiska förening? Det är väl ingenting för mig, tänkte jag. Jag är ju varken intresserad av ekonomi eller politik. Men för skojs skull fortsatte jag bläddra och kom fram till sidan där tidningen Panorama fanns. “För dig som är intresserad av journalistik”. Yes! Det är ju någonting för mig! Efter lite efterforskning på hemsida och instagram fann jag en länk till anmälan till novischperioden. Några knapptryck senare var jag anmäld och en eller två veckor därefter ringde min då kära fadder Salma för att berätta att jag hade kommit med.
Sedan stod jag där, med mina åttiotalskläder och nervositet, utanför AF borgen för att för första gången ta mitt kliv in i Lupef. En resa jag aldrig då hade kunnat förvänta mig skulle bli så bra som den faktiskt blev.
Det var en av mina nervösaste stunder i mitt liv. Jag kände ingen, hade aldrig varit på något liknande, läste heller inte polkand eller ekonomi. Tänk om jag skulle vara helt utanför? Miljoner tankar åkte igenom huvudet. När min pappa lämnade av mig var jag så rädd att jag nog egentligen hade kunnat gråta. Men jag vinkade hejdå till honom, tog mig samman och klev in. Jag letade efter mina faddrar i folkvimlet och så fort de hälsade på mig med deras varma kramar och välkomnande leenden så kände jag: nu är jag trygg, nu är jag hemma.
Aldrig har någonsin känt så rätt. Det var bokstavligen kärlek vid första ögonkastet. Till mina faddrar, de andra novischerna och hela föreningen. Sedan dess har mitt hjärta tillhört Lupef.
Jag har nu såhär ett år in i mitt medlemskap och engagemang i Lupef hittat på rätt så mycket. Varit novisch, gått på många sittningar och aktiviteter, deltagit på ett långt höstmöte, festat loss, varit fadder och nu blivit poddansvarig. Allt har varit bra på sitt sätt, något av det roligaste jag gjort i mitt inte än så långa liv. Den gemenskap man finner inom Lupefs väggar är alldeles unikt. Trygghet, värme, vänskap, glädje, välkomnande, skratt. Aldrig är det en tråkig stund och tur är väl det.
I allmänhet så tror jag att en förening är bra för oss som är studenter. I ungdomens osäkra år, med instabilitet och berg- och dalbanor, behöver man en gemenskap att hitta hem med. En gemenskap med folk som är lika en själv, men även olika. Och det är väl det som är så himla fint, att vi allihopa har hittat till varandra, kommandes från olika håll, bakgrund och förutsättningar.
Nyligen var jag fadder och det är numera mitt bästa Lupef-minne. Att få vara någons guide in i studentlivet, ja det var en mäktig känsla. Att vara en grupp på 25 personer med så mycket glöd, kärlek och gemenskap, det var fantastiskt. Jag kommer aldrig glömma mina älskade bönder och tror definitivt att det är vänner för livet.
Jag kommer fortsätta engagera mig i Lupef så länge jag kan och vill. Uppmuntra andra att ta ett steg in i vår varma gemenskap. Sprida glädje och fortsätta vara mitt lupef-jag. Jag tror på att alla passar in här och att alla ska välkomnas med öppna armar. Jag vill säga till mitt gamla jag att det var okej att vara nervös och rädd för att inte passa in. Men att du inte hade behövt vara rädd, för du behöver aldrig anpassa dig eller ändra den du är när du har hittat rätt, när du har hittat hem.
Jag avslutar denna text med något jag skrev precis när jag gick med i Lupef, för att beskriva min kärlek till er alla. 30 år av Lupef gemenskap är mycket och värt att fira. Jag har bara varit med i ett, men fler ska det bli. Grattis till 30 år Lupef! Och tack för att du ledde mig hem.
Jag känner en gemenskap. En sjuk oerhörd gemenskap. Där alla är välkomna, får vara den de vill. Vem man än är, hur man än är, vart man än kommer ifrån. Det spelar ingen roll, du är ändå med. Du är alltid med.
Vem hade trott det för ett halvår sen? Att jag skulle hamna här, där jag hör hemma. På ett helt sjukt sätt. Det känns så naturligt bra och jag är så glad att detta händer just nu, och inte då. För det är menat för mig. Jag fattar varför jag skulle lita på processen. Först nu fattar jag det. Att allt händer när det är menat. Att allt händer av en anledning. Att jag är precis där jag ska vara.
Jag älskar er. Ni vet vilka ni är
– 10 Februari 2023
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Trine Jensen, Skribent
