En spänning hänger i luften i universitetshuset där drygt 250 studenter och en skara journalister väntar på Frankrikes president Emmanuel Macron. Traditionsenligt dedikeras de sista 30 minuterna till en öppen frågestund där studenter ska få ställa frågor direkt till presidenten. Vad som helst kan hända. Men som flera andra gick jag hem besviken.
Studentafton går under parollen ”oberoende forum för samtal och debatt” men på de två senaste aftnarna (Magdalena Anderssons respektive Emmanuel Macrons) har jag upplevt en kvävande frånvaro av både samtal och debatt. Dessa makthavande politiker fått hålla långa utläggningar där deras världsbild, deras åsikter och deras handlingar stått utan opposition eller ifrågasättande. Till Emmanuel Macron ställdes en studentfråga om huruvida det finns hopp.
Vad har gått fel när vi ges möjligheten att ställa en av världens mäktigaste politiker till svars, och istället ber om hopp?
Vad har gått fel när vi får möjligheten att ifrågasätta en president som har genomfört en pensionsreform på ett direkt odemokratiskt sätt (artikel 49.3), och istället tillåter honom att fritt definiera begreppet demokrati och framställa sig själv som en väktare för den?
”Studentaftonutskottets uppgift är att värna det fria ordet samt att vara ett forum för samtal och debatt”. Men var är samtalet? Var är debatten? Och vad är Studentafton utan dessa ting? Jo, ett ”forum” där åsikter presenteras i en liberal demokratisk förpackning till en publik som antingen accepterar det som sagts eller inte gör det, men inte heller ställer kritiska frågor.
Jag har dock sympati för Studentafton. Det kan inte vara lätt att navigera det hårda politiska klimatet och främja samtal i ett samhälle som går åt motsatt håll. Studentaftons upplägg placerar idag ett stort ansvar på studenterna på plats att ställa kvalificerade och kritiska frågor, vilket man som organisatör möjligtvis borde kunna förvänta sig av sin publik.
Rektor Erik Renström riktade i podden Lund Inifrån kritik mot hur spex i Lund fastnat i den trygghet traditioner erbjuder, och jag undrar om inte Studentafton har hamnat i samma fälla. Att ett koncept fungerat tidigare är ingen garanti för att det funkar idag. Och att Sverige är en demokrati idag är inte en garanti för att hon kommer fortsätta vara det. Demokrati behöver öppna och oberoende forum för samtal och debatt, och jag hoppas att Studentafton kan bli det igen.
Den uppmärksammade omstruktureringen av Studentaftons utskott syftar enligt AF:s verksamhetschef Johan Jörlert att effektivisera verksamheten. Förhoppningsvis öppnar denna omstrukturering upp för en revidering av utskottets syfte. Studentafton skulle tjäna mycket på att kritiskt granska sig själva och sitt upplägg, för utan kritiska frågor och ett reellt ansvarsutkrävande under frågestunden från studenterna faller utskottets uppgift platt. Tyvärr antyder utskottets interna tendens till demokratiskt underskott (dålig gruppdynamik, brist på transparens och totalitär ledarstil) att utskottet inte är på resande fot, utan traditionalistiskt står fast i en svunnen tid.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Erna Stintzing, Skribent
