Foto: Wikimedia Commons
Såklart vore denna utgåva med temat “på resande fot” inte komplett utan en liten text om de vanligaste, bästa och enklaste resorna man kan ta från Lund. För denna lilla stad vore faktiskt ingenting om man inte på en trekvart kunde ta sig till Köpenhamn, och på en kvart till Malmö. Därför ska jag till skillnad från de flesta som bara gnäller på Skånetrafiken för en gångs skull hylla dem, eller en busslinje och en tågsträcka i alla fall.
Vi börjar med 171:an. För dig som inte är bekant med den tar denna buss dig hela vägen från norra Lund rakt in i hjärtat av Malmö. Att ta 171:an till Malmö relativt billigt (man kompenserar bussresan med att ölen är billigare). Denna buss ger en möjligheten att låtsas att man bor i en storstad. Vi lundastudenter ges möjligheten att romantisera våra liv, och vi många är som frekvent åker motorvägen dit och tillbaka. I Malmö kan vi låtsas att vi är något. När det studentikosa känns som en tvångströja finns 171:an där och levererar en direkt till Möllan.
För att inte tala om den oundvikliga flytten till Malmö alla tar efter tillräckligt många terminer här. I alla de samtal där någon har beklagat sig över tillvaron i Lund, vräker alltid någon annan instinktivt ur sig att denne borde flytta till Malmö. Detta vore inte möjligt utan den fantastiska bussen. Otaliga flyttlass har gått från en korridor i Lund till en etta som i 99% av fallen ligger på, vid eller nära Nobelvägen. Malmö är inte mina drömmars stad, men mycket närmare än Lund.
Nu till Öresundståget. Öresundståget kan man klart också ta till Malmö, men jag älskar det för att det ger mig ett smakprov av kontinenten. Köpenhamn är enligt en vän till mig Skandinaviens Paris och hon har bott i den franska huvudstaden i flera år så jag litar på henne. Det må vara så att man knappt har råd med mer än en Tuborg där och att alla förolämpar en genom att byta till engelska för att de inte förstår en, men vad spelar det för roll när man är i en stad av rang.
Jag känner mig levande när jag sitter på en bodega och det röks inomhus. Det finns en puls, en puls som tyvärr saknas i Skåne. Det är så bra där att jag alltid drabbas av fenomenet jag kallar post-Copenhagen-blues när jag kommer hem. Det vill säga tillståndet då jag i några dagar är ledsen för att jag blir påmind om att en så fantastisk stad är så nära men ändå så långt bort.
För även om jag kan tycka att Malmö är lite överskattat och att Köpenhamn inte är så kompatibelt med CSN är jag evigt tacksam för att de finns där. Ibland tror jag att just 171:an och Öresundstågen är de enda två sakerna som gör livet uthärdligt i Lund.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Alex Rappoccio, Skribent
