Foto: Vendela Selegård
Under sensommaren skaffade jag Tik-Tok, mest för att algoritmen på Instagram reels blev dålig och jag blev rekommenderad Tik-Tok till bot för min abstinens. Jag har varit en hängiven skrollare sedan länge nu, kanske sedan i sjätte klass då man först skaffade Instagram. Av den generationen vet jag också att man borde vara källkritisk till internet. Att bilder photoshoppas och att influencers bara lägger ut det roliga ur vardagen är nog vi alla medvetna om. Men när jag laddade ner appen bemöttes jag av en trend, som kändes overkligt verklig men inte minst bekant.
Genom skrollandet har jag hunnit se hundratals videor av tjejer som gör färgranna videor om deras skoldagar. Videorna inkluderar alltid en kaffe på ett café, att visa sin outfit i spegeln och troligtvis fragment från dagens plugg. Kanske är det bara min algoritm som hade anpassat sig, efter 10 år på sociala medier, men till slut var inspo-videorna de enda som dök upp i flödet. Och jag tänker inte kritisera dessa tjejer, jag är också en tjej. Jag älskar också kaffe på café och mina jeans är någon baggy modell från Weekday. Mitt tjejgäng diskuterar varandras mealprep varje lunch och jämför pastor, linsgrytor och quinoasallader.
Denna höst var den första jag återvände till Lund. Efter 3 månader i min hemstad var studentlivet som förträngt. Jag associerar de sista veckorna av våren som en kamp för mitt liv, i outtröttligt studerande och alkoholkonsumerande. Stora delar av den annars vackraste årstiden spenderades böjd över nationalekonomisk kurslitteratur, drickandes blaskigt kaffe i pappersmuggar. Hemma i staden där jag spenderat min uppväxt hade jag nästan glömt bort studentlivet. Tentor, nationer eller Ica Tuna var begrepp jag inte längre kände till. När jag innan min återkomst möttes av “Follow my day in Lund” slogs jag därför av en chock.
-Om jag kunde ta bort ett ord ur det svenska språket, så vore det ”duktig”, sa en vän till mig en gång.
Det är något så fundamentalt duktigt i videorna som visar sin dag. Det perfekta i dagen, allt från kaffekoppen till outfiten till anteckningarna. Varje fragment som bygger upp 24 timmar är så duktigt genomtänkta och ihopklippta. Min kompisgrupp skrattar åt en video som visar sin tenta-period, eller en “exam week” som den beskrivs. Korta klipp på frisyren, en matchalatte och ingången till UB en solig dag. Inte är det så våra tentaveckor ser ut, skrattar vi. Var är linsgrytan i matlåda eller Edens överprisade kaffe? De oändliga timmarna i LTHs murriga tegelbyggnader? Ge oss verkligheten!
Är vi duktigare för att vi skrattar åt det? Det slog mig hur duktig staden jag bor i är. Plötsligt så kändes det som att jag mötte dem som faktiskt kunde ha allt. I vilket fall, så ger klippen på Tik Tok den bilden. Däremot är kanske trenden inte så överglamouriserad som jag först hade trott, utan bara ett uttryck på den stad vi lever i. Gång på gång slås jag av de höga ambitionerna i omgivningen och hur de alltid lyckas bemötas. Lika trendiga och käcka som klippen på internet är, är nog omgivningen också. När min kompisgrupp diskuterar varandras matlådor på LTH är vi nog egentligen av samma skrot och korn, bara att vi inte har fått till estetiken än. Det finns som en strävan att vara bäst samtidigt som alla andra är bäst. Jag tror inte att trenden är en överromantiserad bild av verkligheten, våra farhågor borde snarare vara hur verklig trenden egentligen är.
Nu har jag raderat Tik Tok igen och det verkar som att algoritmen på Instagram har återhämtat sig. Vad jag tar med mig från Tik Tok är att Lunda-krisen för mig personifieras av duktigheten. Det eviga tentapluggandet, outtröttliga studentengagemanget och kanske även festandet, präglas av att köra ända in i kaklet. Vi vet med oss att det mesta på sociala medier inte är sant, men kanske är just detta undantagsfallet. Kanske är det just bara en glamouriserad version av den duktighet som vi alla bär med oss.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Vendela Selegård, Skribent
