Foto: Daniela Vásquez Astudillo
Från alla håll hörde jag hur utbytet var en underbar möjlighet; för att vidga sin världsbild, lära känna nya människor från alla delar av världen och få uppleva något som skulle få en att växa som människa. Vad jag inte visste då var att utbytet skulle vara ett tillfälle för mig att hitta hem – inte bara rent faktiskt genom att få möjlighet att dela denna upplevelse med delar av min familj som bor här i Chile, men också genom att få hitta hem till mig själv.
För att vara ärlig så gick jag in i denna upplevelsen med endast måttliga förväntningar (läs jävligt låga förväntningar). Jag tänkte att det här skulle vara en termin full med ångest och tvivel – att det var något jag gjorde för att alla andra gjorde det och för att det var något som jag ville ha på listan: ”saker jag klarat av”. Jag var bombsäker på att det var som min bästa vän så vackert skrev i ett avskedsbrev till mig ”ingen åker på utbyte för att åka på utbyte – alla gör det för att komma hem från utbytet”. Och ja, till viss del är det verkligen så – inte en dag passerar utan att jag tänker på något därhemma: det kan vara allt från min vardag i lund (att susa ner på cykel för lunds gator, att kunna äta svenska mejeriprodukter till frukost och att käka en kycklingbox på sesam kl 02) till alla människor som jag inte fått träffa på snart fem månader. Den längtan har satt sig näst intill i mitt skelett och bara av att tänka på hur jag landar i Köpenhamn och återigen få omslutas av min mammas varma armar får ögonen att tåras och munnen att krökas i ett försiktigt leende. Jag kan inte förneka min iver för att få komma hem.
Men samtidigt som utbytet lärt mig att leva med längtan som ständig följeslagare, har det också lärt mig något annat. Det har lärt mig att absolut inget består. Det är brutalt och det är jävligt, men det är också sant. Från att ha varit en person som hatar förändring har jag här lärt mig att samma förändring också innehåller en oändlig mängd frihet. För livet man lever under sitt utbyte kan vara precis vad du vill att det ska vara. Du kan vara precis vem som helst; du kan vara en äktare och mer rebellisk version av dig själv, eller så kan du vara någon helt annan. Utbytet ger dig friheten att vara den du alltid velat bli.
Att komma iväg från allt du känner och alla som känner dig, är synonymt med att hitta hem till sin egen frihet. Jag har fått uppleva lite av det där lugnet och tryggheten, som man bara får göra när man inte har något att bevisa på grund av just allts tillfällighet. Jag har aldrig känt mig så ung och dum tidigare – och den friheten är fan helt jävla fantastisk. Och aldrig har jag känt att jag har så mycket kontroll över mitt eget liv och min identitet som här på andra sidan jorden. Världen har aldrig tidigare känts så öppen eller så min.
Så, vad ska du ta med dig? Konceptet av att hitta hem är relativt! Genom att åka iväg på utbyte, i ett helt nytt sammanhang och land, kan du hitta hem. Men du kan också vara på utbyte just nu och känna att du inte kan vänta med att åka hem till Lund. Stämmer du inte in på någon av dessa beskrivningar? Kom då ihåg att bara genom att ändra ditt sammanhang, din vardag eller din geografiska plats, kan du komma åt en ny del av dig själv. En ny del som jag tror är helt och hållet central för att hitta hem till dig själv.
Utsikten från mitt sovrumsfönster, Santiago de Chile
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Daniela Vásquez Astudillo, Skribent
