Foto: Elsa Holmén
Tre veckor efter det amerikanska valet sitter jag i Austin, Texas. Trump har precis vunnit valet
och medan vi svenskar fruktar de nästkommande fyra åren är stämningen på topp här. Hur
kan det egentligen vara så, att personer som jag har så mycket gemensamt med, kunde rösta
fram en person som mitt land ser som en jubelidiot som vill avbryta globalt samarbete och
riskerar internationell säkerhet? Jag gör mitt bästa för att försöka förstå.
Klockan är 06.09 och jag har precis vaknat i Austin, Texas. Det är knappt tre veckor efter det amerikanska presidentvalet och jag är i the land of the free, där de precis röstat fram en Donald Trump som president en andra gång. Valresultatet kom som en chock för många svenskar, jag tror det beror på den komplicerade tanken att helt normala människor har röstat fram en, om jag får citera min egen republikanska kompis “misogynistic, rude, not nice person”. Så vad var det som fick människor att rösta fram en dömd federal brottsling som inte tror på globalt samarbete, som har gjort radvis med kontroversiella uttalanden och som anses försöka underminera det demokratiska systemet? Från ett svenskt perspektiv, med den verklighetsuppfattningen vi har och den bilden media visar är det nästan omöjligt att förstå. Därför ska jag, med några små anekdoter, försöka förklara det perspektiv jag lärt känna här, som inte ändrat mina åsikter, men som gör det lättare att i alla fall förstå hur valet kunde gå som det gick.
Jag minns den första gången en tjej i min egen ålder berättade att hon var emot abort. Det var i augusti 2019, jag var 17 år och befann mig på mitt första football game för skolans lag. Visst hade jag förstått att abortmotståndet var en het debatt i USA, under samma vår hade vi i min gymnasieklass följt debatten om det nya abortförbudet i Alabama. I media visades bilder på gamla, vita män, som beslutat om att kvinnor inte längre fick bestämma över sina kroppar och jag äcklades. Men hur kunde min klasskompis Ally, som jag uppfattade som en smart och rolig tjej, också vara en kvinnohatare och dum i huvudet? Mina tankar gick inte ihop. Men så gick det några veckor, kanske månader, och jag insåg att inte var ett självodlat kvinnohat som gjort Ally till abortmotståndare, det vara bara så att hon aldrig tagit del av det perspektivet som jag växt upp med. Om du blivit lärd att abort är mord, hur enkelt är det då att själv bilda uppfattningen att ett “mord” inte är ett mord? På samma sätt som mina lärare såg mellan fingrarna när eleverna smet iväg tidigt på fredagar för att delta i Greta Thunbergs “Fridays for future” gjorde mina amerikanska lärare likadant när klasskompisarna lämnade tidigt för att delta i abortdemonstrationerna “March 4 life”. Och precis som mina svenska klasskompisar gjordes det kanske inte av största engagemang, men det var ett “fint sätt att visa sitt stöd”. Ett enkelt sätt att göra något bra. Fast två helt olika saker.
Det lite av en kulturkrock när min biologilärare ställde sig i mitten av klassrummet och hånade det vi kallar “global warming” och killen som satt bredvid mig ställde sig upp och skrek “fake” samtidigt som resten av klassen applåderade, men Mr. Utheim var ändå en av mina favoritlärare killen bredvid mig var en av de mest godhjärtade personerna jag träffat. Det är bara så att i ett samhälle som frodas av oljeindustrin och där nyhetsbyråerna ägs av samma inflytelserika personer som gynnas av oljan, där kanske inte konsekvenserna av global warming lyfts fram i första hand. På varken republikanska FOX eller demokratiska mediekanaler som CNN är klimatförändringarna något som lyfts upp i större utsträckning. Medan vi tar del av klimatnyheter dagligen, är det något som lätt går amerikanerna förbi, och varför skulle de prioritera ett problem som i deras verklighet inte får någon plats? Och dessutom behöva betala tax money för det?
När jag sitter på friendsgiving med samma personer som jag gick i high school med, är det många som avundas att jag får betalt för att gå på universitetet. Flera har hoppat av skolan för att det är för dyrt, och då ska ni komma ihåg att Leander, Texas, inte direkt är USAs mest ekonomiskt utsatta område. Här sitter jag med övre medelklassbarn, vars föräldrar sparat för att betala deras hundra tusentals kronor dyra utbildning, men så skedde inflation och helt plötsligt steg matpriserna och elpriserna och inte minst bensinpriserna och så ska man betala sjukförsäkring och utbildning och tillslut går det inte ihop. Alla på middagen är överens: det är Bidens fel. De alla precis röstat för första gången och alla har röstat samma, för ett mer individualistiskt samhälle där staten ska avskalas i största möjliga utsträckning för att vanliga amerikaner ska betala mindre i skatt. Det här med välfärdssystem som jag pratar om, det kan dem inte förstå alls, hur fungerar det egentligen? “Ni betalar ju så mycket skatt, har ni råd att göra någonting annat?”. De frågar om Sverige är kommunistiskt, jag svarar att det är socialdemokrati. De har aldrig hört talas om det. De ser inte ironin i att det som vi betalar i skatt, det betalar dem ur egen ficka. Det är de utgifterna som gör att vanliga medelklassamerikaner inte längre har råd med mat, och som desperat röstat på Trump för att de hoppas på mer pengar i den egna fickan. Det ska sparas in på utgifter som stöd till Ukraina, ett krig som inte drabbar amerikanerna själva, eller parisavtalet, en utgift utan mening eller resultat, för att amerikanerna åter ska kunna köpa sina egna vapen och tanka sina bilar med bensin. “Vad ska du göra med alla dina pengar sen?” frågar jag killen bredvid mig på middagen. “Betala min utbildning och min sjukförsäkring” svarar han.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Elsa Holmén, Skribent
