Professor Magnus Jerneck presenterade återigen expertpanelen, som denna gång skulle diskutera det mer säkerställda valresultatet – där Alliansen misslyckats med att få egen majoritet, Socialdemokraterna bara med nöd och näppe lyckats behålla sin position som Sveriges största parti och Sverigedemokraterna fått sina eftertraktade riksdagsmandat, i en vågmästarroll mellan blocken dessutom.
Diskussionen kom att handla mycket om ifall situationen med två mastodontpartier med en hel mängd ungefär jämnstarka partier vid fötterna på sikt kommer leda till ett tvåpartisystem, om hur det viktiga, tredje största partiet Miljöpartiet kommer agera, om Mona Sahlin kommer sitta kvar eller inte och självklart särskilt mycket om vilket inflytande Sverigedemokraterna egentligen kommer få, med mera.
Expertpanelen bestod återigen av Douglas Brommesson, Linnéuniversitetet; Björn Johnson, Malmö högskola; Mi Lennhag, Lunds universitet; och Fredrik Melander; Nordiska rådet. Robert Klemmensen från Syddansk Universitet, som tidigare under kvällen hållit föredrag, anslöt också.
Det konstaterades återigen att det är ett historiskt val eftersom det är första gången en borgerlig regering blir återvald, vilket visar att blockpolitiken har varit en stor framgång för de borgerliga partierna. Brommesson såg på lite längre sikt att detta val kan bli ett vägskäl för Sverige eftersom det är andra valet i rad som inte resulterar i ett starkt tredjeparti. Är det ett tecken på att vi i praktiken rör oss mot ett tvåpartisystem? Brommesson trodde att om vi fortsätter med två block kanske pressen mot att byta till ett majoritetvalssystem ökar, men han ser inte att nytt valsystem formellt sett skulle dyka upp inom den närmaste framtiden.
Han trodde även att Socialdemokraterna kommer tvingas ha stor debatt om förnyelsearbete, som måste bli mycket mer genomgripande än efter förra valet. Däremot är det svårt att sia om ifall Sahlin kommer kunna sitta kvar eller inte. Hennes sista vecka i valspurten kan ha räddat henne. Johnson frågade retoriskt hur valförlusten kommer tolkas: som strukturella problem eller på grund av taskig mediebevakning? Det sistnämnda har Socialdemokraterna onekligen fått, men kan man skylla allt på media? Nej, det kommer inte gå, svarade han sig själv och slog fast att Sahlin kommer att avgå inom de närmaste fyra åren. Melander flikade här in att Lars Ohly inte heller kommer sitta kvar särskilt länge, och lägger man därtill att Peter Eriksson och Maria Wetterstrand måste avgå senast i maj enligt Miljöpartiets stadgar om max nio år som språkrör, så kommer en eventuell rödgrön laguppställning se helt annorlunda ut i nästa val.
Men förnyelsearbete behöver göras även inom Alliansen, trodde Brommesson – ”pragmatism” som ledord räcker nog inte fyra år till. Han efterlyste en ”borgerlig berättelse” över vad det är de vill bygga för land egentligen; de måste börja förbereda för ett långvarigt maktinnehav.
Sverigedemokraterna
Den största frågan som diskuterades var naturligtvis Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Johnson ställde sig tveksam till vad Sverigedemokraterna egentligen kan få för inflytande. Vad har de för alternativ? Ingen vill samarbeta med dem. Skulle de rösta på de rödgröna förslagen bara ”för att skapa oreda”? Det skulle vara ett svek mot SD:s kärnväljare som skyr Mona Muslim som pesten. Nej, det kommer nog bli business as usual.
Brommesson menade att det kommer bli mycket intressant att se vilka konsekvenserna blir för det parlamentariska arbetet. Troligtvis kommer det bli väldigt mycket från fall till fall, där det nästan alltid kommer vara möjligt för Alliansen att göra upp med enskilda ledamöter från oppositionen för att få igenom sina förslag. På frågan om vilken betydelse som de statsmedel och den framtida större mediebevakningen av SD kommer få för partiet svarade han att det inte alls är säkert att detta kommer vara till deras fördel. Detta höll inte Klemmensen med om, och pekade som så många andra gånger under kvällen på den danska erfarenheten från tio år med Danskt Folkeparti. Klemmensen var övertygad om att SD har kommit för att stanna.
Johnson menade å sin sida att nästa val är avgörande för om så blir fallet. Vidare lanserade han en ”vild hypotes” om att den instabila situationen i riksdagen nu kommer inspirera till bildandet av ett nytt parti, nämligen ett vänsterliberalt sådant till höger om socialdemokraterna. Detta parti tror han också kommer vara villiga att samarbeta med de borgerliga på ett helt annat sätt.
På frågan om den internationella bilden av Sverige kommer försämras på grund av Sverigedemokraterna svarade Klemmensen att så absolut är fallet, precis som bilden av Danmark gjorde det, men att det realpolitiskt sett nog inte kommer bli någon större skillnad – en liten märklig hållning kan Panorama tycka med tanke på vilket kaos det redan är. Brommesson höll dock med Klemmensen på denna punkt.
Angående om Sverigedemokraterna blivit odemokratiskt behandlade under valrörelsen, och om det i så fall skulle vara därför som det gick så bra för dem, utmätte Johnson ett rungande Nej! Vuvuzelor och andra sätt att störa torgmöten hör inte hemma i en demokrati, men detta gjordes inte i något partis regi. Vidare tycker Johnson att det är lika intressant att vända på frågan om hur SD kunde komma in i riksdagen och istället fråga sig varför de inte har kommit in tidigare med tanke på läget i Europa. På detta svarade Fredrik att man ska tänka på att det är stor skillnad mellan de olika högerpopulistiska partierna Europa. De är till exempel inte allihop sprungna ur samma ideologi, och debatten som Danskt Folkeparti fört med sig är mycket värre och öppnare än i Sverige.
Än så länge? undrar Panorama ängsligt.
Miljöpartiet
Även miljöpartiets svåra position diskuterades en hel del. Som framgångsparti i valet men i ”fel” koalition med partier som man kanske inte har så mycket gemensamt med egentligen, finns det flera vägar framåt att gå. Reinfeldt var väldigt snabb med att förklara sin vilja att förhandla med Miljöpartiet, men beskeden från de grönas presskonferens idag visade inte på någon större iver för detta scenario från de två språkrören. Melander framhöll dock att även om dessa språkrör inte är villiga att samarbeta så är det troligt att deras efterföljare är det. Detta, tillsammans med Sverigedemokraterna, innebär också en revitalisering av parlamentsarbetet som kommer bli mycket intressant att följa, menar han.
Klart står i alla fall att Alliansen skulle tvingas till stora eftergifter för att få med sig Miljöpartiet, troligtvis en ministerpost. Klemmensen tror att Reinfeldt är beredd att göra detta för att slippa söka stöd från Socialdemokraterna, som i så fall också skulle lämnas väldigt isolerade ute på vänsterkanten. Johnson har däremot svårt att tro att man skulle peta i ett sådant väldigt framgångsrecept som Alliansen har varit, ens för ett samarbete med Miljöpartiet.
Varför gick det då så bra för Miljöpartiet i detta val? Utöver att klimatfrågan är så stor menar Lennhag att en förklaring är att det var så många unga väljare i detta val, med hela en halv miljon förstgångsväljare, för vilka miljöfrågorna är viktiga.
Intressant statistik
Lennhag presenterade mycket annan intressant statistik också, främst hur valresultatet ser ut sorterat på olika valdistrikt eller kön. Att Sverigedemokraterna fick 10,5% i Malmös kommunval var ingen jättesensation även om det är en väldigt hög och sorglig siffra, och det är troligtvis det som leder till att Kristdemokraterna blir av med sitt mandat i kommunfullmäktige (Centerpartiet lyckades å sin sida inte ta sig in i fullmäktige i detta val heller). Att det är så stor skillnad mot resultatet i Lunds kommunval är också intressant. Där fick SD ”endast” 5,1% trots att det bara är en mil bort. Miljöpartiet fick hela 12,8% här och Piratpartiet 1,1%. Förklaringarna är inte så svåra att finna men det är fortfarande högst intressant. Andra ”anekdoter” som Lennhagen visade var att F! fick 8,9% av rösterna i Simrishamn och att Moderaterna gjorde ett riktigt katastrofval i Vellinge.
På tal om F! tror Lennhagen att de kommer gå framåt i den här blockpolitiken, som utmanare. De har till exempel en mer enhetlig politik än MP och SD. Melander tror också att etableringen av lokala partier kommer fortsätta, med en av förklaringarna att de allra flesta av oss bara betalar kommunal skatt.
Annan statistik som diskuterades var varför storstäder har lägst valdeltagande. Melander tror att det helt enkelt handlar om storstäder är unika i det att de har vissa distrikt som drar ner valdeltagandet för hela staden väldigt mycket.
Andra mer empiriska sidor av valet som Lennhagen tog upp var att medierna har rapporterat mycket mer om skattepolitiken än vad väljarna ville, allt enligt en artikel på DN Debatt från journalistikprofessorn Kent Asp, samt att det är märkligt hur lite Piratpartiet har synts till.
Pratstund
Efter panelanalysen fick Panorama en pratstund med Magnus Jerneck, kvällens konferencier tillika professor i statsvetenskap. På vår fråga om han trodde att detta var något slags ödesval för Sverige som kommer förändra svensk politik i grunden under lång tid framöver, svarade Jerneck att en del absolut kommer förändras men att Sverige definitivt inte kommer gå ”down the drain”, särskilt med tanke på vår starka ekonomi. Däremot är ju detta ett historiskt val med tanke på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen respektive Socialdemokraternas dåliga val som nu gör dem till ett ”normalparti”. För även om Socialdemokraterna fortfarande är det största partiet – med ytterst liten marginal – så är det långt ifrån så dominant som det har varit, och Jerneck tror inte att de någonsin kommer bli det igen. Som valresultatet ser ut är det också en unik situation i det att vi har två stora partier och en mängd mindre, nästan jämnstora partier. Precis som Brommesson tror Jerneck att detta är ett tecken i tiden på en pågående trend mot att vi får ett flerpartisystem som i praktiken fungerar nästan som ett tvåpartisystem. Jerneck underströk dock att allt detta är spekulationer och hypoteser för framtiden – sådant som statsvetare traditionellt ogärna sysslar med och som det är ytterst svårt att sia om. Angående Sverigedemokraterna tror inte Jerneck riktigt på Klemmenssens prediktioner om att Sverige snabbt kommer fördanskas.
Varför lundaborna röstar så instabilt och skiftar blocktillhörighet från val till val, om det något oprecisa uttrycket tillåts, tror Jerneck kan ha att göra med att in- och utflödet av personer är så stort, och att dessa personer är så unga. Mer än så är svårt att säga.
Vi undrade också hur mycket valet egentligen kommer upp i de statsvetenskapliga kurserna, med anledning av att årets novischkull ännu ej hört talas om det. Jerneck undervisar själv i bland annat delkursen Politik och styrelse i A-kursen och säger att valet självklart kommer att ta stor plats där – det är ju det de sysslar med och han tycker att valet ska få ta stor plats inom undervisningen i kurserna.
Till slut frågade vi om hur fikarasterna på Statsvetenskapliga institutionen ser ut – är det hetsiga debatter bland personalen med partisympatier hängandes fritt ute i luften? Är det mer prat om politik där än i det genomsnittliga svenska fikarummet? Troligtvis lite mer ja, svarade Jerneck, ”men mest snackas det fotboll”.
av Tim Isaksson
