Det har länge funnits de som sagt att Socialdemokraterna inte är vad de brukade vara. Precis som i övriga Europa har partiet under en längre tid minskat i väljarstöd. Från att ha haft resultat på över 40% av rösterna under 1900-talet fick partiet endast 28,5% i riksdagsvalet 2018, det sämsta resultatet på 100 år.
Det finns många alternativa förklaringar till Socialdemokraternas tillbakagång, allt från att partiet gått för långt åt höger, till att de helt enkelt spelat ut sin roll i historien och är dömda att sakta försvinna. Inom partiet är dock en av de vanligaste förklaringarna att partiet har slutat att driva sin egen politik, för att istället prioritera regeringsmakten i sig.
Efter januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna formaliserades denna gruppering inom partiet i gruppen Reformisterna, som samlar medlemmar som vill verka för en ”starkare socialdemokrati”. Föreningen är kritisk mot vad man ser som en högervridning av partiet, samt viljan att göra stora politiska uppoffringar för att få behålla makten. Reformisterna har lagt fram ett eget förslag på en ny ekonomisk politik, med förslag som höjning av garantipensionerna, enhetlig kommunalskatt och en sjätte semestervecka.
Grundtanken är att Socialdemokraterna bara kan bli en kraft att räkna med igen om partiet börjar tala om vad de själva vill och ger väljare en anledning att rösta på dem. Den naturliga frågan att ställa sig är då såklart vilka utsikter Reformisterna har att förändra sitt moderparti?
Vad vill Reformisterna?
På Reformisterna.se hemsida går att läsa:
”Vårt program och våra förslag är utformade utifrån denna växande oro och frustration över ojämlikhetens utbredning i samhället. Och att vårt parti, Socialdemokraternas, politik inte räcker till för att möta samhällets stora utmaningar.”
Föreningen finns alltså till för att driva partiets ekonomiska politik åt vänster. Ambitionen tar sig uttryck i allt från kortare debattartiklar till omfattande sakpolitiska förslag skrivna av utbildade ekonomer. Kärnan i Reformisternas politik är sju huvudområden med sakpolitiska förslag. Dessa är kortfattat:
1. Ett nytt ekonomiskt ramverk
-Handlar huvudsakligen om att skilja på statens driftbudget och investeringsbudget. På så vis kan staten ta billiga lån och investera i saker som elnätet, vägar, järnvägar, byggnader etc.
2. Nytt skattesystem
-Ett antal höjda skatter på inkomster, bostäder och kapital, samt mer resurser för att bekämpa skatteflykt.
3. Nytt pensionssystem
-Att höja de lägsta pensionerna med 5000 kr per månad och införa en lägre pensionsålder för särskilt tunga yrken är några av förslagen här.
4. Ny social bostadspolitik
-Ett nytt miljonprogram ska bygga bort bostadsbristen, 800,000 nya bostäder fram tills 2030.
5. Nytt hållbart arbetsliv
-Arbetsveckan förkortas från 40 till 35 timmar över tio års tid, en sjätte semestervecka införs. Reformen möjliggörs av att mer av ekonomins stigande produktivitet tas ut i kortare arbetstid, snarare än högre löner. Reformen blir i så fall den första arbetstidsförkortningen på 50 år.
6. Ny välfärds- och regionalpolitik
-Rejält höjda barnbidrag och tiotals miljarder till de djupt skuldsatta kommunerna. Stopp för vinster i skattefinansierad välfärd och på sikt en enhetlig kommunalskatt.
7. Ny grön reformism
-Sverige bör ha netto noll utsläpp 2035, tio år tidigare än dagens mål. Detta ska möjliggöras med stora investeringar i en grön omställning, som dessutom är tänkt att skapa stora mängder jobb.
Listan är inte på något vis uttömmande, och för den intresserade läsaren kan förslagen läsas i sin helhet på Reformisternas hemsida. Vare sig man är för eller mot de enskilda förslagen kan nog de flesta ändå enas om att förslagen är offensivare än Socialdemokraternas nuvarande program. ”Vi har råd med framtiden” är en genomgående paroll i Reformisternas program. Mantrat tar avstånd från dagens något pessimistiska politiska debatt, där högeroppositionen talar om allt dåligt som måste fixas, och regeringen talar om varför man inte ska rösta på oppositionen.
Centralt till Reformisternas strategi är alltså att Socialdemokraterna bör fokusera på att bygga upp ett eget politiskt alternativ som kan tilltala en bred massa, snarare än att gå till val på att stoppa oppositionen från att få makten. Daniel Suhonen, som var med och grundade föreningen 2019 uttrycker det såhär:
”Jag tror inte att Socialdemokraterna som enda motstrategi till ett högerblock kan skrämmas med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna måste ha en egen politik.”
Vilka utsikter har Reformisterna?
Precis som de andra partierna saknar Socialdemokraterna formella falanger där olika idéer och grupper inom partiet samlas. Partiets politik bestäms huvudsakligen centralt av det verkställande utskottet, och grupper inom partiet har begränsade möjligheter att påverka sitt partis politik. Reformisternas uttalade strategi är istället att försöka nå ut med sin politik till enskilda medlemmar som i sin tur ska lämna in motioner med reformistisk politik till sina lokala S-föreningar.
Nyligen lyckades föreningen landets två största partidistrikt: Stockholm och Skåne, att ställa sig bakom det ekonomiska programmet. Denna strategi kräver såklart att föreningen samlar tillräckligt många medlemmar för att kunna få sina motioner framförda på lokal nivå. Årsskiftet 2020/21 hade Reformisterna dryga 4,500 medlemmar och utgjorde således dryga 6% av partiets medlemmar. Om målet är att genom antal medlemmar bli en maktfaktor inom Socialdemokraterna finns en mycket lång väg kvar att gå. Föreningen är dock förhållandevis ny, och antalet medlemmar måste alltså ses i ljuset av att Reformisterna endast funnits till i dryga två år.
En annan faktor som kan tala för Reformisternas strategi är att föreningen utgör en växande del av ett parti som tappar medlemmar. Årsskiftet 2018/2019 samlade Socialdemokraterna 95,000 medlemmar, jämfört med noll för Reformisterna, som ännu inte hade bildats. Två år senare har Reformisterna vuxit till 4,500 medlemmar, medan partiet som helhet tappat 20,000 medlemmar och nu samlar dryga 75,000.
Medlemstapp är ett problem för samtliga svenska partier, och trenden är inte på något sätt unik för Socialdemokraterna. Det finns dock ytterligare en dimension till just Socialdemokraternas medlemstapp.
Flera av riksdagspartierna har på senare år stabiliserat sina medlemssiffror, och vissa partier ökar nu i antal medlemmar. Socialdemokraterna tillhör dock inte denna skara, och partiet har tappat hisnande 71% av sina medlemmar sedan 1990. I hela Europa är socialdemokratiska partier på tillbakagång, och det diskuteras flitigt vad som kan göras för att bryta utvecklingen. Vissa socialdemokratiska partier har gått åt vänster, vissa har satt sig i breda regeringar, vissa förespråkar nu mer restriktiv invandringspolitik, och så vidare. Poängen är att Reformisterna verkar vara en kraft som gör att väljare lockas till Socialdemokraterna, med lite tur kan det få partiledningen att snegla på vad föreningen har att säga, om utvecklingen håller i sig.
Vad händer nu?
Reformisterna vill få en chans att säga sitt om vilken politik Socialdemokraterna går till val på 2022. Ett uttalat mål är att försöka komma upp i 10,000 medlemmar inför kongressen i november eftersom föreningens idéer då blir ”ostoppbara”, enligt Markus Kallifatides, som är föreningens ordförande.
Detta minst sagt diffusa mål synliggör att det till en stor del handlar om att visa var energin i partiet finns, snarare än att ”ta över” partiet. Även om Reformisterna skulle lyckas samla ihop 10,000 sossar till kongressen skulle de då endast utgöra lite över 10% av partiets medlemmar. En sådan siffra betyder dock att fler lokala S-föreningar lär lägga fram Reformistiska motioner, och att föreningen kan påvisa att det ligger något i deras strategi. Om Reformisterna kommer få gehör för sin politik eller inte är mycket svårt att säga, men det bör nämnas att Socialdemokraterna i likhet med andra svenska partier i grunden är en toppstyrd organisation som i regel inte ser positivt på synpunkter på den förda politiken.
Skulle Reformisterna helt lämnas utan inflytande över partiets politik inför 2022 finns fortfarande chansen att påverka Socialdemokraterna långsiktigt. Två scenarier går att urskilja: valvinst och valförlust 2022. Skulle Socialdemokraterna vinna valet 2022 och regeringen sitta kvar lär diskussionen om hur mycket politiska uppoffringar regeringsmakten i sig är värd sannolikt att intensifieras ytterligare, vilket potentiellt skulle kunna gynna Reformisterna. Som opinionsläget ser ut idag lär regeringen med dess stödpartier regera med en snävare marginal än mandatperioden 2018–2022, och nya kompromisser lär behöva slutas mellan den ideologiskt mycket blandade skaran partier.
Skulle Socialdemokraterna istället förlora regeringsmakten efter valet 2022 lär en diskussion om vilken riktning partiet ska ta sätta igång. En intern diskussion av detta slag förekommer i stort sett alltid efter att ett parti gjort ett dåligt val eller förlorat en maktposition. Utöver detta är det inte helt otroligt att Stefan Löfven, partiledare sedan 2012, avgår någon gång efter 2022. Hur läget än blir står Reformisterna sannolikt även här i en stärkt ställning även vid en eventuell valförlust. Föreningen kan kanske med pondus hävda att valutgången är bevis på att Socialdemokraternas nuvarande strategi inte fungerar, och att det är dags att återgå till ”traditionell Socialdemokratisk politik”.
Detta betyder dock inte att föreningen kommer att få gehör för sina åsikter, och det är inte otroligt att nästa Socialdemokratiska ledare tillhör samma försiktiga status quo-falang som Löfven. Vad som än händer utgör Reformisterna i nuläget dock ett snabbt växande och väl utarbetat alternativ för de som i framtiden skulle komma att tvivla på om den väg Socialdemokraterna idag går längs verkligen är den bästa.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Julius Jönsson, skribent
