Bild: unsplash/freestocks
Jag har återigen ägnat mig åt mitt stora fritidsintresse, reality-TV. Nyligen kom säsong två av det fenomenala serien “Love is Blind” ut på Netflix. Snabbt slukade jag samtliga avsnitt. Programidén bygger på att deltagarna ska dejta varandra åtskilda i varsitt garderobsliknande rum. Deltagarna kan inte se varandra, men kan prata genom den tunna vägg som skiljer dem åt. Deltagarna blir kära, friar och får då se varandra. Turturduvorna släpps sedan ut i den riktiga världen. Efter en månad är planen att paren ska gifta sig. Men frågan är, “Is love really blind?”? Eller kommer deltagarna under sin månad i frihet inse att garderobförälskelsen inte var the one och därför säga nej vid altaret? Ljuvligt program.
Under dejtingfasen intresserar sig Shaina och Kyle för varandra. Under sina förtroliga samtal i garderoberna glider paret in på religion och tro. Shaina säger att hon är en djupt troende kristen och att hon vill uppfostra sina barn kristet. Kyle säger att han är icke-troende,men han kan gå med på att uppfostra sina barn kristet. So long so good. Shaina meddelar att hon inte tror på evolutionsteorin, utan på skapelseberättelsen. Ungefär här sätter jag mitt te i halsen. Efter lite debatt mellan Kyle, en man av vetenskapen, och Shaina, som inte tycker det är någon skillnad på bibeln och en vetenskaplig rapport i egenskap av faktakälla, säger Kyle: “Jag ser inga problem i att vi har olika åsikter”. Olika åsikter? Om evolutionsteorin? Jag är i chock.
Jag har gått runt och tänkt på samtalet mellan Kyle och Shaina. På dumma amerikaner och skapelseberättelsen. På tro och bibeln. Religion är sällan något jag tänker på annars. Jag är uppfostrad ateistiskt, ett aktivt val av mina föräldrar som plockade ut mig ur Svenska kyrkan direkt när jag föddes. När min pojkvän berättade att han brukar gå till kyrkan på jul satt jag med stora ögon. Jag förstod ingenting och trodde att han skämtade. Någonstans längst vägen har jag glömt bort att mitt val och mitt sätt att leva på är just ett val. Att leva ateistiskt är ett val, precis som att leva kristet. Min toleransnivå är, till skillnad från Kyles, otroligt låg. Jag är fullständigt blind för det faktum att det går att leva sitt liv på andra sätt än jag lever mitt. Jag står helt oförstående och tittar på min pojkvän som under den kristna högtiden julen vill gå till kyrkan. Kyle har inga problem att fria till en kvinna som tror att kvinnan skapades ur Adams revben. Kyle är ingen dum amerikan, jag är dum.
Efter årets Love is Blind känner jag mig mycket inspirerad. Kyle och Shaina höll ihop i knappt en vecka, men det tror jag mest berodde på att Shaina var kär i en annan deltagare. Men jag tar med mig Kyles stora acceptans. Själv har jag i Kyles anda skaffat mig en socialliberal kompis, i kontrast till mina övrigt socialistiska vänner. Jag känner mig stolt. Snart är jag lika öppensinnad som Kyle och blir ihop med någon som tror jorden är platt.
Längtar.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Bianca Raffone, skribent
