Bild: Trine Jensen
Ibland kan det vara svårt att se ljuset när man befinner sig i ett stort mörker, men det är ingen anledning till att ge upp. Det finns tusen bra saker med livet som gör det värt och om du anstränger dig riktigt noga för att se dessa, finns ljuset precis runt hörnet.
Du sitter i ditt rum med hörlurar i öronen och musik på allra högsta volym. Mörker, kyla, storm och snö. Kursböckerna vilar framför dig och ångesten hänger som ett mörkt moln över som i vilken sekund som helst bara kan vräka ner och släppa ut alla sina tunga tårar. Det är tentavecka och livslusten går inte att finna på flera kilometers håll. Den är lika bortblåst som alla andra ting ute i Lund under en vinterstorm. Livet känns jobbigt, det känns sjukt jäkla tufft. Snön faller när det egentligen ska blomma massvis med blommor. Omtentorna ligger på rad runt ett hörn i väntan att överfalla dig baklänges. Matpriserna är så höga att du i princip får leva på vatten och bröd, i värsta fall hoppa över en måltid eller så. Ja, det är minsann inte lätt ibland. Men låt mig då berätta för dig att det finns hopp. Det finns ljus i den där långa mörka tunneln, även om det för stunden kanske känns ganska långt bort.
Jag vill att du ser det så här, eller rättare sagt ställer dig själv denna frågan: Hade du tyckt livet varit lika kul och spännande, om varje dag var bra? Om du alltid var lycklig och inga motgångar kom för att möta dig. Erkänn, visst hade det varit ganska tråkigt? Och jag tänker att det är så här man ska tänka när de dåliga dagarna kommer. Att det är en naturlig del av livet, en naturlig del av att vara människa. Att ha vissa dagar när man tvekar på den meningslösa existens man som människan har, eller lyckas ramla med cykeln, komma försent till tentan och även skämma ut sig inför exakt alla man känner. Dessa dagar måste få finnas, dessa dagar måste existera. För om dem inte hade existerat, hade heller inte de dagarna där man lever på sjukt mycket adrenalin och är hög på livet, gjort det.
Jag tänker på de dagarna man bara skuttar runt av lycka. Lyssnar på musik på högsta volym och känner känslorna forsa genom kroppen. Lyckorus, pirr i magen. Är det inte helt fantastiskt? Helt fantastiskt att leva. Att leva på denna jord. Att få andas, känna vårsolen mot sin smått kalla kind. Se två människor bli otroligt förälskade i varandra och håller handen på vägen hem. Äta riktigt god mat, gärna med några trevliga vänner samtidigt som man dricker öl och snackar lite skit. Springa en runda genom stan och känna hur benen bär en, hur kroppen orkar, vad kroppen kan göra. Vara helt magiskt förälskad i någon, eller i sig själv, eller i livet. Kanske alla tre? Gå runt i Lund och se den vackra domkyrkan, som har tagit sig igenom sol, storm och regn. Lycka, ilska och sorg. Alla möjliga känslor som gör livet till vad det är.
Jag vet att det inte är enkelt ibland, att det kan kännas otroligt tufft. Att man ibland känner att benen inte bär en längre. Att hjärnan är fullmatad av grejer som snart kommer göra att bägaren rinner över. Att det bara tar stopp. Men kanske är det så, att man i den stunden bara får bita i det sura äpplet och låta sorgen passera. Låta det tuffa vara tufft, känna känslorna som kommer, så att det fina sedan kan vara fint. Att vi låter oss själva må dåligt ett tag, för att sedan få må bra. Att få känna lyckoruset i kroppen när man är kär, att vara otroligt exalterad över en fest man ska gå på. Att få lov att vara just lycklig. Det tycker jag är det finaste vi kan göra mot oss själva. Att låta oss känna de känslor vi har i stunden. Må dåligt, vara glada. För ljuset kommer någon gång, även om du i stunden kan ha svårt att se det.
Så nästa gång du befinner dig i en sådan här dipp, när livet känns alldeles för tufft. Då vill jag att du gör som jag har sagt. Känn det du känner, men håll samtidigt hoppet uppe. Dröm dig bort till en plats av lycka. En plats av liv, glädje och adrenalin. Låt dig påminnas av livets mening. Av livets lycka och livets sorg, som också är en del av det hela. För kanske är det just så det är, det livet går ut på. Att i mörkret vänta på ljuset. Att vänta på den där ljusglimten som finns runt hörnet.
Och medan du väntar, dränk dig själv i sorgen, låt det kännas riktigt piss. Gråt ut allt du har, skrik ut din ilska. Sparka i marken och lägg dig ner och ge upp. Men du, glöm för guds skull inte att le och att skratta lite ibland. För rätt som det är, när du som minst anar det, är ljuset där och väntar på dig. Öppnar sin famn och kramar om dig samtidigt som den säger: Nu är jag här. Det var värt väntan, eller hur?
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Trine Jensen, Skribent
