Text: Tim Isaksson

Just nu sitter delegater från alla världens länder i Tianjin i Kina i det sista stora klimatmötet inför COP16 i Cancun, Mexiko den 29:e november till den 10:e december. Mötet har fått väldigt lite utrymme i media trots att det är så viktigt – och trots att Sverige, Finland och  Österrike med flera trycker hårt för att skapa ett kryphål som skulle låta dem och alla andra länder släppa ut mer koldioxid.

Tyskland, Kanada, Japan, Australien, Nya Zeeland, Finland och Österrike med flera försöker just nu i FN-förhandlingarna om klimatet lägga fröet till lite ”kreativ bokföring”. Vårt eget land är bland de mest ivriga. ”Sverige, den ledande klimatkämpen” är ett uttryck som aldrig varit sant, särskilt inte nu. Det dessa länder vill göra är att till en eventuell uppföljare till Kyotoprotokollet lägga till några paragrafer i det så kallade LULUCF (Land Use, Land Use Change, and Forestry) som i praktiken undantar koldioxidutsläpp från avverkad skog från räkenskaperna. Detta sker enkelt förklarat genom att länderna själva får välja utifrån vilken referenspunkt de vill börja räkna, och referenspunkten kan sättas i framtiden! Detta vore ett kritiskt avsteg från avtalets hela syfte och skulle resultera i kraftigt ökade utsläpp; denna ”teknikalitet” kan faktiskt leda ända upp till 400 megaton – 400 000 000 ton – större utsläpp av koldioxid per år (enligt Climate Action Network, ett nätverk av cirka 500 NGOs), vilket motsvarar Spaniens årliga utsläpp. Och dessa utsläpp skulle alltså vara ”dolda”. De skulle inte finnas med i bokföringen och det skulle bli mycket svårare att utkräva något ansvar för dem.Trots att skogsavverkning redan står för nästan en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen vill man alltså öka avverkningstakten. Som om detta inte vore illa nog så säger nya forskningsrön* att det är skog i just nordligt klimat som är bäst carbon sinks, det vill säga binder mest koldioxid.

Särskilt utvecklingsländer har vänt sig emot förslaget och vädjar om omvärldens stöd, men får minimal respons. Och deras tvingat klena kompromissförslag om att låta en oberoende panel se över referenspunkterna som väljs har inte heller det stor chans att antas. Om kryphålet accepteras kommer deras redan spända förhållande till de utvecklade länderna – en konflikt som var den främsta orsaken till debaclet i Köpenhamn – infekteras än mer. Det finns självklart utvecklingsländer med stora skogsindustrier eller jordbruk som tränger undan regnskogar som på kort sikt också skulle tjäna på detta bokföringstrick, men på det stora hela är det de rika länderna som gagnas, särskilt eftersom vi inte är global uppvärmnings första offer.

Förslaget är inte nytt. Det diskuterades redan innan Köpenhamn och har varit konstant närvarande ända sen dess, särskilt i Bonn i somras. Ändå får det så lite medial uppmärksamhet. Men lyckligtvis är inte alla tysta, och ni behöver inte heller vara det. Ni kan till exempel gå in här om ni vill säga miljöminister Andreas Carlgren vad ni tycker.

Det är inte bara angående skogen som regeringen kanske kommer svika klimatet. Inte heller ha de gett några besked om vad som ska hända med Sveriges kvarvarande utsläppsrätter, som jag skrev om längst ner i ett tidigare inlägg. Det kanske är förståeligt med tanke på den parlamentariska situationen, men tro det eller ej så är klimatet också en akut fråga. Den symboliska handling det skulle vara att annullera dessa rätter, värda miljarder kronor, hade varit en ovärderlig klimatgärning – särskilt för att sätta press på Ryssland som sitter i samma situation på grund av kollapsen av den sovjetiska ekonomin 1990. Eftersom samma år senare sattes som basår i Kyotoprotokollet har deindustrialiseringen som följde lett till att Ryssland och Ukraina med flera inte kommer släppa ut allt de har rätt till under den innevarande perioden som tar slut 2012. Därför kan de öka sina utsläpp väldigt mycket i två år till – eller i ett värsta scenariot ännu längre, alternativt sälja dem.

Förhoppningsvis kommer kvoterna inte användas. Förhoppningsvis väljer man en annan väg. För ”Jobben är viktigast”-Reinfeldt skulle till exempel en omställning och de gröna jobb som följer säkerligen vara en kraftig hjälp på traven. Och den stora gruppen arbetslösa ungdomar? Skulle gröna jobb verkligen gå till dem också? Ja, det skulle de. Läs till exempel om miljöentreprenören tillika lundabon Sven Heijbel i den utomordentliga nya tidningen Heroes of Today.

Förresten, har ni sett den här kortfilmen från 10:10? Den är väldigt drastisk, men folk verkar glömma att den är satirisk. Hade South Park eller Family Guy gjort samma sak skulle ingen höja på ögonbrynen men när en ledande miljöorganisation ligger bakom blir det ett himla rabalder. Varför? Varför är de portade från vissa uttryckssätt? Varför inser inte folk att sådana här takes på ämnet kanske är en del av vad som krävs? Målen rättfärdigar medlen, för gör vi inget nu är det snart för sent.

av Tim Isaksson

* Bindslev, Jesper – Bjørn-Hansen, Søren (red.), 2010. ”Tempererade skogar lagrar mest CO2”. Illustrerad vetenskap, nr 2 2010. Malmö: Bonnier Publications International


1 kommentar

Kommentarer är stängda.