Text: Tim Isaksson
Den lundabaserade organisationen CongressEA (EA för Environmental Advancement) är en religiöst, politiskt och regionalt obunden organisation utan vinstintresse som genom uppmuntran till dialog, case-tävlingar, seminarier, mediaevent och starka kopplingar till den akademiska världen sysslar med att hjälpa företag minska sin klimatpåverkan. De är också ansvariga för 10:10-kampanjen i Sverige, vilken man kickstartade torsdagen den 7:e oktober med en tal- och mingelkväll i Palaestra.
Ordförande Richard Lindberg inledde kvällen med ett kort tal, varpå konferencier Nicole Forsberg tog över. Hon började med att presentera 10:10, organisationen, rörelsen, som på bara dryga året har växt explosionsartat som ytterligare ett exempel på hur medvetna vi alla är om klimathotet – men också hur det går att tjäna pengar och bli friskare på att minska sina utsläpp. För det är vad det handlar om, att släppa ut mindre koldioxid i atmosfären. Grundare är filmregissören Franny Armstrong (The Age of Stupid, McLibel). 10:10 står för 10% 2010; alla som skriver upp sig lovar att försöka, uppmuntras och hjälps att minska sina utsläpp med 10% under ett år, beroende på när man skrev upp sig. Och det är det alltså många som har gjort: över 100 000 åtaganden and counting har gjorts i över 150 länder, däribland över 80 000 privatpersoner och 3500 företag. Den brittiska regeringen, Camerons nuvarande såväl som Browns förra, och i princip hela kabinettet stödjer kampanjen och har lovat att minska statens utsläpp. Bland kändisarna räknas Al Gore, Nicholas Stern, Stella McCartney och Colin Firth, för att nämna några. Organisationens logga, gjord av det nedsmälta stålet från ett mirakulöst nedsatt jetplan, har till och med blivit populär i modekretsar. Från början var kampanjen tänkt endast för Storbritannien och bara under 2010, men när den enorma genomslagskraften var ett faktum beslutade man sig för att utöka globalt och köra på i fler år.
Pionjärerna i Sverige
På plats i Palaestra var de företag och organisationer som är de första i Sverige att skriva upp sig för 10:10.
Lunds kommun. Första talare ut var Lunds kommunstyrelses ordförande Mats Helmfrid (M), som stolt representerade Sveriges första 10:10-kommun. Inte så konstigt kanske med tanke på var CongressEA är baserat, men Helmfrid räknade upp många beundransvärda strävanden samt avklarade och uppsatta mål. Han betonade noga att reduktioner innebär utmaningar men var konfident i att man skulle klara dem. Som exempel tog han upp hur man för länge sen (”Lunds kommun har faktiskt tittat på miljön sen innan Rio-konferensen”) började titta på skolornas elanvändning, bland annat en så enkel sak som att installera timers på lamporna eftersom ingen orkar släcka dem. När man sen gjorde de kritiskt nödvändiga mätningarna och uppföljningarna blev man så nöjde med resultatet att projektet spillde över på Lundafastigheter, som lyckades minska hela organisationens utsläpp med 17% genom åtgärtder endast utförda på 100 fastigheter. Så visst finns det potential. Vidare pratade Helmfrid om kommunens transporter, där biogas kommer bli allt viktigare, särskilt som man satsar hårt på att bygga ett nytt biokraftvärmeverk tillsammans med Lunds Energi, som man är delägare i. Detta ska få Lunds fjärrvärme att bli 100% bioeldad. Helmfrid berättade också om kommunens nya, tuffa klimatmål: att 2020 ha halverat sina utsläpp jämfört med 1990.
Lunds Energi. Näst på tur vad Lunds Energis miljöchef Maria Pettersson, som i princip tog vid där Helmfrid slutade och berättade mer ingående om de nya planerna. Hon upplyste oss bland annat om att biokraftvärmeverket kommer försörja 25-30 000 villor med värme och att det ligger drygt 30 mil fjärrvärmeledningar under Lunds mark, vilket dock inte är unikt eftersom 50% av uppvärmningsbehovet i Sverige täcks av fjärrvärme. Hon berättade också att miljötänk inte är någonting nytt för bolaget, som t.ex. miljöcertifierades enligt ISO 14001 redan 1998. Däremot har självklart fokus på miljöfrågorna ökat i takt med den globala medvetandehöjningen och kundernas krav.
Yann Arthus-Bertrand, fotografen bakom filmen Home
Pettersson pratade om hur viktigt det är med ett helhetsgrepp på miljöarbetet och de stora lösningarna: att ställa om sin produktion och sina produkter. Förutom biokraft sker produktionsomställningen främst med geotermi, men även vind när det gäller elproduktionen. Man jobbar även mycket med effektivitet genom att fånga upp spillvärme från företag, reningsverk och fjärrkyleanläggningar med mera (till exempel ESS i framtiden) samt genom att bränna överbliven halm och flis från gårdar. Det långsiktiga målet är att bli nästintill klimatneutrala. Detta kan dock inte uppnås utan även de mindre lösningarna: riktlinjer för resor och fordon, biogas, eco-driving, bilpooler, dubbelsidig kopiering, grön IT, smarta inköp etcetera. Det allra viktigaste är dock att miljöutbilda personalen. Sen 2007 har Lunds Energi minskat sina utsläpp med 20%.
SDS-koncernen. Torbjörn Friberger är miljöchef på SDS-koncernen, som ger ut bland annat Sydsvenskan, City Malmö/Lund och Kristianstadsbladet. Temat för hans föreläsning var att man kan spara mycket pengar på att minska sina utsläpp. Han räknade upp samma fem steg för ett lyckat miljöarbete som Pettersson gjorde: beräkning, åtgärder, granskning, kommunicering till medarbetare och andra intressenter, samt uppdatering. SDS-koncernen har arbetat med miljöfrågorna länge. 1999 startade man ett miljösamarbete med DN och Expressen och 2001 ingick man i samarbetet mint, där väldigt många av de stora svenska tidningarna deltar.
Friberger visade upp en komplicerad schematisk bild över alla variabler som måste beräknas, för det är ju inte bara pappret som ger utsläpp. Nej, det är allt från tjänsteresor till hur pappersbruket och tidningsutdelarna sköter sig. Friberger visade sen hur man lyckats sänka sina utsläpp från 1720 ton 2008 till 1360 ton 2009 – en minskning på %som även lett till kraftiga besparingar. En viktig bidragande orsak till detta är frågan ”är detta möte nödvändigt att ha ansikte mot ansikte?” En intressant och för många troligen oväntad sak som Friberger också berättade (även om han kanske är lite partisk) är att det faktiskt är mer utsläppsintensivt att läsa Sydsvenskan på nätet än i handen.
Pete Postlethwaite spelar ångestfylld arkivarie i The Age of Stupid.
Wirtén PR och kommunikation är ett litet företag på sex konsulter som sysslar med hållbarhetskommunikation. VD Lars Wirtén berättade om vikten av att miljösatsningar inte bara är hållbara utan även kollbara, om vad som kännetecknar de ledande på området – de skapar relationer, de lever som de lär och de är visionärer – och tipsade om olika definitioner på vad hållbar utveckling egentligen är för något, dels den klassiska Brundtland-kommissionens definition och dels den mer konkreta definitionen utformad av Det Naturliga Steget. I övrigt handlade föredraget mest om konceptet CSR (Corporate Social Responsibility) och dess närbesläktade. Wirtén säger sig tydligt ha sett en uppåtgående trend de senaste åren som inte visar några tecken på att stanna av; det är inte längre (lika) riskfyllt att förknippas med CSR och miljörörelser, och det finns en stor efterfrågan på sådant ansvarstagande från konsumenternas sida.
Wirtén pratade också om möjligheten att inte bara spara pengar på utsläppsminskningar och CSR utan att man faktiskt kan tjäna pengar också. Ett exempel är hamburgerkedjan Max vars varumärke efter att man aktivt börjat arbeta för klimatet (bland annat genom att på sina menyer skriva ut den mängd koldioxid som varje rätt gett upphov till) klättrade från att inte ens ligga topp 100 till en niondeplats på Mindshares lista. Max utmärktes också av Superbrands. Detta gjorde inte bara att de fick enormt med goodwill och en bättre image, de tjänade garanterat en massa pengar på det dessutom.
Presis. Ytterligare ett skånebaserat företag var sist ut denna kväll. Presis är en miljökonsultbyrå i Lund vars Fabian Hagman på ett väldigt engagerat sätt förmedlade sitt budskap om att ja, det är krångligt och mycket att hålla reda på, men oj vilka miljövinster man kan göra. Till exempel kan det skilja så mycket mellan ett speditionföretags olika förare att om alla körde som den mest klimatvänliga skulle företaget spara 8 000 000 kr om året – ett väldigt bra exempel på hur kritiskt viktigt det är att mäta sådana här saker. Ett annat exempel är att en enda Oslo-resa för en anställd ger upphov till lika mycket utsläpp som 10 veckors business as usual på hela firman. Att så tydligt redovisa och prata om sådana här saker tror Hagman ger upphov till en väldigt positiv ”tävlingsanda” där de anställda gör sitt bästa för att sänka utsläppen på alla olika sätt. Kollektivåkandet till jobbet ökade mycket för att nämna ett exempel.
Frågetecken
Allt detta är väldigt positiva exempel på företag och organisationer som brinner för att förbättra för oss alla, även om alla säkert skulle kunna göra ännu lite mer. Vi får väl se hur det går. Som vanligt kan man inte bortse från risken med greenwashing, som Wirtén även nämnde flera gånger. Men hur är det då med organisationen 10:10 i sig? Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av vad de åstadkommit på så kort tid. De sällar sig sannerligen till vår tids hjältar, och CongressEA ska ha allt beröm de kan få för att de tar 10:10 till Sverige. Ändock återstår vissa frågetecken för mig.
Det handlar dels om 10:10:s policy att fira alla utsläppsminskningar över 3%. Man behöver alltså inte klara tioprocentsmålet för att uppmärksammas och berömmas. Självklart är varje litet gram mindre koldioxid som kommer ut i atmosfären av stor betydelse, men jag ser en risk i att det blir för lätt att säga att ”vi försökte men nådde inte hela vägen fram”. Till exempel flaggade Helmfrid, kommunstyrelsens ordförande, redan nu för att kommunen troligtvis inte kommer klara målet – är inte det lite fel inställning? Det är en svår balansgång det här men kanske borde 10:10 ändå höja ribban till 5%? Då har man i alla fall kommit halvvägs samtidigt som det inte borde skrämma bort alltför många från att skriva upp sig.
Kritik som gäller CongressEA och inte 10:10 är hur absolut kusligt frånvarande 10/10/10 var från dagsordningen. Inte en enda gång nämndes det trots att det låg endast tre dagar bort. Det var faktiskt så illa att världens största manifestation någonsin i princip motarbetades då flygblad för söndagens aktion inte fick delas ut. Väldigt konstigt beteende fredliga klimatorganisationer emellan tycker jag. Mer om detta nedan. Nämnas bör också det paradoxala i detta beslut med tanke på att 10:10 har samarbetat med 350.org under hela planeringen och samordningen, ända fram till en viss film lades upp på nätet.
Så har vi alltså äntligen kommit till elefanten i rummet. Även om jag inte är tillnärmelsevis lika upprörd som många andra över 10:10:s omtalade splatterkortfilm så kan jag inte förneka att den är högst osmidig, även om jag gärna slår ett slag för satiren. För er som inte sett den går den kort sagt ut på att skolbarn, anställda, fotbollsspelare, radioankare – ja, kort sagt alla – som inte planerade att göra någonting på 10/10/10 helt sonika sprängdes i luften. Med ett väldigt blodigt snarare än komiskt resultat. 10:10:s högsta ledning låg bakom kortfilmen och har tagit på sig hela skulden och påpekar skarpt att ingen av organisationens partners eller hade något med saken att göra. Detta plus en ursäkt och att filmen plockades ner från Youtube räckte dock inte långt och världens alla klimatskeptiker fick bränsle på elden och mer skit att kasta på de ”galna klimatdårarna”, för att inte tala om alla klimatkämpar världen runt som tog oerhört illa vid sig. Det slutgiltiga beviset för snedstegets magnitud var när 350.org sade upp partnerskapet med 10:10 bara en vecka innan 10/10/10. Och allt detta över en fyra minuter lång film. Överdrift? Prova inget val.
CongressEA å sin sida har gjort det motsatta: de har vänt sig bort från 350.org, och de gjorde det långt innan den olyckliga filmen ens var klar. Ordförande Lindberg motiverar beslutet med att man vill fokusera på affärs- och näringslivssidan av klimatmyntet, att man inte vill förknippas med protester. Jag tycker detta är ett väldigt trångsynt synsätt, ja rentutav fegt och dumt. Hur kan man vända sig bort från en så enorm folkrörelse som redan förra året samlade 5200 grupper bakom ett tydligt, vetenskapligt budskap, med anledningen…ja vadå? Att de protesterade? Sen när är det något dåligt i sig?
Jag ser liksom inte problemet. Om huvudorganisationen tycker det är en bra idé, varför inte följa det? På nåt sätt får man väl ta hela paketet. Varför CongressEA inte vill röra i 350.org med tång är för mig oförståeligt – vill vi inte alla samma sak?
av Tim Isaksson
