WikiLeaks – yttrandefrihetens väktare?

WikiLeaks utsätts för cyberattacker och tvingas byta servrar efter politiska påtryckningar på värdarna och uttalandena om grundaren Julian Assange sträcker sig från ”hjälte” till ”avrätta honom”. Cirkusen kring WikiLeaks var stor redan innan de publicerade 250 000 ambassaddokument men det har nu nått en helt ny nivå. I denna stund sker en hetsjakt efter WikiLeaks med ett syfte: att tysta spridningen av diplomatdokumenten där verkligheten uttalas innan den förfinas för att passa allmänheten. Frågorna är många. Är detta det internet vi bad om? Ett internet där vi censurerar allt vi inte gillar? Kommer WikiLeaks bli 10-talets svar på 9/11?

Vanligtvis brukar jag vara rätt ointresserad av allt det som händer i nyheter och på internet. Det som händer nu är ett undantag. Att WikiLeaks har stängts ner och att jag som svensk medborgare inte kan gå in och läsa dokumenten, vilket jag gjorde för mindre än en vecka sedan, får mig att ilskna till. Kallar vi det här yttrandefrihet och tryckfrihet när jag ena veckan kan läsa dokument upplagda på internet och nästa vecka inte ens kan gå in på sidan?

WikiLeaks har jagats över nätet och var först tvungen att flytta sina servrar från Sverige till Amazon, närvaron där blev dock kortvarig då den amerikanska senaten, företrädd av Joe Lieberman för senatens utskott i inrikes frågor, pressade företaget Amazon att stänga ner WikiLeaks, vilket skedde. Då bytte WikiLeaks till en fransk server hos företaget OVH. Nu undersöker Frankrikes minister för digitala frågor Eric Besson möjligheterna för Frankrikes regering att neka WikiLeaks tillstånd. Den nuvarande adressen är wikileaks.ch. Vid de övriga möts man med ”fel vid sidhämtning”. [UPDATE: enligt savewikileaks.net finns det numera närmare 1000 sajter som speglar WikiLeaks. Detta efter att WikiLeaks i helgen bad allmänheten om just detta för att hålla sitt material tillgängligt.]

Reportrar utan gränser konstaterar att detta är första gången det internationella samfundet försöker censurera en webbsajt som förespråkar öppenhet och transparens. Vidare säger Reportrar utan gränser sig även vara ”chockade över att yttrandefrihetspolitiken i länder som USA och Frankrike plötsligt hamnar i linje med Kinas”. Reportrar utan gränser vill även försvara principen om nätneutralitet vilket innebär att information som finns på nätet skall vara fritt oavsett regering och leverantör.

Det som är upprörande är att allt sker så tydligt och öppet. Vad en person kan fråga sig är: Vilka ”vinner” på att WikiLeaks inte kan publicera sina dokument? Det talas om cyberattacker, men vilka genomför dessa cyberattacker? Vanliga skurkar, eller några som inte borde hålla på med cyberattacker, måhända? För en gångs skull anser jag att nyhetstidningarna uppfyller sin plikt när problematiken och fokuset ligger på WikiLeaks. Detta är något som ligger i allmänhetens intresse. Detta handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet vilket samhällen i väst brukar förespråka med varmt hjärta. Vi fördömer i vanliga fall Kinas censur, kanske skall vi fokusera mer på de problem som uppkommer hemmavid, eller åtminstone reflektera något mer över dem? De var längesedan en censur gentemot västerländska medborgare har skett så tydligt. Uppskattar vi detta? Vill vi bli censurerade? Är det verkligen för allas bästa? Av vad jag har sett så verkar det snarare så att en majoritet av de civila befolkningarna uppskattar WikiLeaks och vad de gör för en öppnare världspolitik och för att ställa regeringar och institutioner till svars.

Amerikanska diplomater anser att det WikiLeaks publicerat i viss mån hämmar deras möjligheter att bedriva effektfull diplomati men att det troligtvis inte kommer få långtgående eller allvarliga konsekvenser då länder fortfarande måste och vill tala med USA. Dock kan det dröja mellan två till fem år innan allt är som normalt igen. USA:s försvarsminister Robert Gates verkar hålla med då han säger att ”Regeringar har kontakt med USA för att det ligger i deras intresse, inte för att de gillar oss eller för att de litar på oss.”

Rätt bistra och cyniska ord kan man tycka. Jan Eliasson konstaterar att han är ”största vän av en öppenhet inom internationella relationer” men att han ändock oroar sig över exponeringen av dessa dokument då detta kan få diplomater att bli formella vilket i sin tur kan leda till att underrättelserna blir mer uddlösa. Eliasson hävdar att diplomatin måste få verka som på vanliga arbetsplatser där språkbruket för de mesta är både informellt och formellt beroende på situation.  Att såväl öppenhet som slutenhet är nödvändig för en fungerande diplomati med legitimitet känns lite som en demokratisk paradox.

Även Sverige har fått sin beskärda del av dokument uppvisade där det talas om skillnaden mellan Sveriges offentliga och icke offentliga åsikt om bland annat medlemskap i NATO och till vilken grad Sverige skyddar sina medborgare. Nedan följer till exempel två citat från dokumentet 07STOCKHOLM506:

“While Sweden’s official foreign policy doctrine emphasizes non-alignment, in practice Sweden is a pragmatic and strong partner with NATO, having troops under NATO command in Kosovo and Afghanistan, where it leads a Provincial Reconstruction Team.”

“The good cooperation on counterterrorism, both domestically and internationally, has helped Swedish authorities carry out their mandate to protect Swedish citizens and national interests. Due to domestic political considerations, the extent of this cooperation is not widely known within the Swedish government and it would be useful to acknowledge this cooperation privately, as public mention of the cooperation would open up the government to domestic criticism.”

Detta är förvisso ett telegram från amerikanska ambassaden till Washington och inte svenska uttalanden, men de talar sitt tydliga språk. Även om det kanske inte är många som fortfarande tror att vi verkligen är neutrala så är det ändå upplysande att strategin så tydligt är att försöka hemlighållas det för allmänheten.

Det gäller ändå att hålla i perspektiven och inte bli allt för blind och antingen ensidigt fördöma WikiLeaks eller helt hålla dem ryggen. En person kan i tider som dessa fråga sig: vad är sant och vad är falskt samt vad är syftet med publiceringarna och uttalanderna? Niclas Ericsson på Sydsvenskan ifrågasätter Assanges och WikiLeaks syfte då han hävdar att den information som sprids är relativt harmlös men sveps in i vackert papper för att locka till sig läsare. Men oavsett om det som WikiLeaks presenterar bara skulle ge fog för mångas farhågor så är det tillräckligt, då det ger bevis för fördomar, som numera inte är fördomar utan en exponerad verklighet. Även om WikiLeaks inte publicerar världsomvälvande information (vilket vissa anser att den gör) så är det ändå något nytt och annorlunda mot hur det var innan. Därav kvittar det vilket syfte WikiLeaks har, då det rådande läget inte precis är den bästa av alla världar, och att oavsett hur bra eller dåligt ett system är, så är de alltid tillrådigt att kritisera och debattera det för att om möjligt nå till något bättre? Och detta hjälper WikiLeaks till med, oavsett agenda. Hade WikiLeaks inte publicerat dokumenten hade allt varit som vanligt. Nu har vi åtminstone något att debattera och har fått medel för förändring.

Det gäller att granska det som sker kritiskt. Även fast både WikiLeaks, regeringars och medias rapportering säkerligen delvis och tidvis är bristfällig, gäller det ändå att kvarhålla ett uns av förtroende för andra människors ärlighet och hederlighet. Även om det som framställs är snedvridet eller inte snedvridet så kan det ändå ligga till grund för något positivt. Var öppen.

Propagerandet för ett fritt internet bör ligga i allas intresse så att företag, regeringar och institutioner inte bestämmer vad den vanliga medborgaren skall få läsa och skriva. Jag önskar inte att det internet vi kan nå i Europa och Sverige skall bli som Kinas. Diskursen som används när västerländska regeringar vill censurera vad medborgare får läsa börjar bli lite uttjatad, det handlar om säkerhet, säkerhet, säkerhet. Tur att någon håller oss om ryggen, för de är horribelt att vara osäker. Vi är säkra från vaggan till graven, med ett leende på läpparna.

Årtionden brukar ofta karaktäriseras av händelser som får hela västvärlden att ändra attityd i frågor som tidigare varit relativt orörda. Tjugohundratalets första årtionde kännetecknades av 9/11, vilket inte behöver mer förklaring. Detta det andra årtionde kommer vi kanske alla minnas som startskottet för det nya och ändrade internet. Kommer detta leda till att internet begränsas och fortsätter begränsas mer och mer? De har redan börjat med tanke på hetsjakten på WikiLeaks. Kommer vi om tio år ens ha möjlighet läsa något som ens liknar detta eller kommer internet då vara än mer kontrollerat och strikt än det är idag? Är WikiLeaks tiotalets 9/11?

För yttrandefrihetens skull får vi hoppas att det inte är så.

av Daniel Tell och Tim Isaksson