Det finns många konflikter på vårt jordklot som är allmänt kända. Konflikter som snor åt sig all uppmärksamhet i media. Det går till exempel inte att undgå att ha ett uns av kunskap om Palestinakonflikten, kriget i Irak, eller Kosovos frigörelse, bara för att nämna några. Det är konflikter som oftast tar upp en stor del av nyhetsrapporteringarna och som alla dagligen hör talas om. Detta är historien om en konflikt som inte är sån.
Folk påverkas och tar intryck av vad de hör på nyheterna och får vetskap om runt omkring i världen. Men det finns även områden av världen som media helt enkelt ignorerat. Kanske för att de inte är en tillräckligt intressant konflikt, de stora stormakterna är inte inblandade eller för att de utspelar sig i en del av världen som anses mindre intressant. Vad händer med dessa länder? När kommer folk att uppmärksamma de hemskheter befolkningen där dagligen får genomlida?
Marockos ockupation av Västsahara är just ett exempel på en sådan konflikt, ibland kallad en av världens mest bortglömda konflikter. Västsahara är ett ökenland som ligger ett tiotal mil sydöst om Kanarieöarna längs kusten nedanför Marocko. Landet, som är erkänt av ett 70-tal länder, är sedan 1975 ockuperat av Marocko. Större delen av befolkningen lever som flyktingar i Algeriet. Det land som de en gång bodde i är delat av en mur där de är förpassade till den östra delen av landet, i Saharas öken.
Historien om Västsahara börjar med Spanien som var det första landet som koloniserade Västsahara år 1884. Kolonin gick då under namnet Río de Oro. Efter andra världskriget då de europeiska länderna började avkolonisera Afrika, gav även Spanien till slut upp sin koloni i Västsahara. Efter påtryckningar från den nybildade nationalistiska befrielserörelsen Polisario gavs även ett svagt löfte om självständighet.
Men de båda grannländerna Marocko och Mauretanien ansåg att Västsahara egentligen tillhörde dem, och att det hade blivit separerat från deras länder under den europeiska kolonisationen. De försökte med påtryckningar förmå Spanien att överlämna kontrollen över Västsahara till dem. Planen var att Marocko skulle ta över de norra två tredjedelarna av Västsahara och Mauretanien den södra delen. Utan någon hänsyn till tidigare löften till Polisario och Västsaharas befolkning gick Spanien med på planen, och ett avtal slöts 1975. Detta sågs inte med blida ögon av Polisarios front som nu hade blivit snuvade på sin självständighet, och fått en kolonialmakt ersatt av två nya. Algeriet oroade sig över Marockos ökade makt i området och ställde sig på Polisarios sida.
Då Marocko och Mauretanien tågade in i Västsahara med sina trupper började Polisario, med stöd från Algeriet, utöva gerillakrig. Mauretanien drog sig tidigt ur, och lämnade området på grund av oväntat starkt motstånd från Polisario. Men flera år av stridigheter mellan Marocko och Polisario följde. För att undvika gerillaattacker från Polisario påbörjade Marocko byggandet av en stor mur för att skära av Polisario från resten av Västsahara. Stridigheterna nådde sitt slut 1991 då FN ingrep och fick parterna att ingå vapenvila.
Men konflikten var långt ifrån löst. FN har flertalet gånger försökt hitta en diplomatisk lösning på konflikten utan resultat. Marocko vägrar bestämt att ge Västsahara självständighet. Ett av FN:s förslag var att låta folk demokratiskt rösta om huruvida de vill bli en självständig stat eller tillhöra Marocko. Dock består oenigheten i vilka som ska tillåtas rösta. Marocko har låtit marockaner bosätta sig i de västra delarna som de kontrollerar och vill att de ska ha full rösträtt. Polisario motsätter sig detta och anser att endast de som bodde i Västsahara innan Marockos invasion ska få rösträtt.
I dagsläget bor cirka 160 000 flyktingar i ett flyktingläger i närheten av den algeriska staden Tindouf. Den delen av Västsahara som ligger öster om muren kontrolleras av Polisario. Dock är befolkningen här begränsad och större delen av Västsaharas ursprungliga befolkning bor i det algeriska flyktinglägret, där Polisario även har sitt högkvarter. Muren som Marocko byggt sträcker sig igenom hela Västsahara och har en längd som överstiger Sveriges längd i nordsydlig riktning. Längs med muren ligger det minfält och bunkrar och gränsen bevakas av marockansk militär.
Det är förbjudet att stödja eller på något sätt uttala sig till förmån för ett självständigt Västsahara. Även de som på fredlig väg stödjer Västsaharas frihetskamp riskerar fängelse och i vissa fall även tortyr.
Det finns idag inget land som erkänner Marockos krav på Västsahara. Men både Frankrike och USA stödjer Marockos plan på att ge Västsahara begränsat självstyre utan självständighet. Västsahara erkänns som en självständig stat av 80 länder och av den afrikanska unionen i vilken samtliga Afrikas länder ingår, förutom Marocko som avgick i protest då Västsahara fick medlemskap i unionen.
Polisario är ingen terroristorganisation trots att Marocko försökt få dem listade på USA:s berömda terroristlista. De slåss endast för sin frihet, och för att få ett självständigt Västsahara som de än gång blivit lovade. Eftersom FN inte hittat någon lösning på konflikten, och Marocko vägrat att gå med på några förslag som skulle ge Västsahara självständighet finns det inga förhoppningar om en lösning inom snar framtid. Polisario har flertalet gånger hotat att återuppta stridigheterna om inte Marocko går med på en omröstning om självständighet.
Man kan till exempel jämföra med det stöd som Kosovo mottagit vid sin frigörelse från Serbien, och det erkännandet de fått av världens länder. Men Västsahara har inte den förmånen, varken USA eller EU står på deras sida och ger dem det faderliga stödet som Kosovo fått.
Om du vill du läsa mer:
av Joakim Carbonnier
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.