Adolf Hitler är en av vår tids största tyranner, en fruktad man som trodde på en raspolitik där de nordiska folken, arierna, var överlägsna alla andra. De svaga raserna ville han utrota för mänsklighetens utveckling, en åsikt som fortfarande lever kvar på många håll. Hans resa mot makten började flera decennier innan hans massavrättningar ägde rum och det är om den resan som denna artikel skall handla.

Under det första världskriget var den österrikiskt födde Hitler en soldat i den tyska armen. Han var en skicklig soldat som erhöll inte mindre än fem utmärkelser under kriget, där det eftertraktade Järnkorset var det allra främsta. Efter kriget fortsatte Hitler i armén ett par år för att sedan bli politisk agent. Han genomgick då ett ”antibolsjevikisk skolning” ledd av högerradikala professorer vid Münchens universitet. Under sin tid som politisk agent fick han i uppdrag att granska ett parti vid namn Deutsche Arbeiterpartei DAP. Under denna granskning kom han att med stor framgång vara delaktig i partiets debatter. Trots att han inte var medlem i partiet blev han tillfrågad att bli en del av partiets arbetsutskott, vilket han tackade ja till. Han blev snabbt väldigt popular och steg i graderna, först blev han propagandaansvarig och 1921 blev han partiledare. Hitler bytte då namn på partiet till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP), vilket resulterade i att partimedlemmarna i dagligt bruk blev kallade för nazister.

Som partiledare genomförde Hitler en misslyckad statskupp i november 1923 vilket fick som följd att Hitler dömdes till ett femårigt fängelsestraff. Man skulle kunna tro att detta skulle vara slutet på Hitler men så blev inte fallet. Hans tid i fängelset gjorde honom till martyr och hans popularitet bara ökade. Han var ganska produktiv i fängelset och skrev då boken Mein Kamp, en bok som blivit som en handbok för de nazistiska tankegångarna.

Den 20 december 1924, ett år efter att han sattes i fängelse, släpptes Hitler ur fängelset och det var då hans framgångar på allvar började. De kommande åren efter frisläppandet arbetade Hitler upp sitt partis rykte och finslipande deras rashatiska tankegångar. Depressionen, allmänt politikerförakt och missnöje med Versaillesfreden – det fredsavtal som slöts efter första världskriget och som ålade Tyskland mycket höga krigsskadestånd och inskränkningar i sin krigsindustri, med mera – var tre starkt bidragande orsaker till att Hitlers nazistiska parti blev det näst största partiet i det tyska valet 1930. Under åren till nästa val reste Hitler land och rike runt för att vinna gehör för sina åsikter vilket han lyckades mycket bra med då hans parti vid valet 1932 blev det största partiet i landet. Efter valet uppstod en parlamentarisk kris då inget parti lyckades bilda regering. För att lösa denna kris presenterade den förre rikskanslern (statsminister) Franz von Papen ett förslag till landets president. Detta förslag innebar en koalitionsregering med en majoritet av icke-nazister i regeringen men med Hitler som rikskansler. President Hindenburg gick med på förslaget och den 30 januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler.

Den 27 februari samma år brändes riksdagshuset ner. Hitler utnyttjade situationen till att skylla på sina bittra politiska motståndare kommunisterna. Detta resulterade i att ett stort antal kommunistiska ledamöter arresterades och att president Hindenburg tvingades underteckna en rad lagar som inskränkte de mänskliga rättigheterna. Hitler lyckades dessutom få ett nyval ur situationen, ett nyval som säkrade Hitler ställning som regeringschef. När presidenten dog i slutet av sommaren 1934 lyckades nazisterna få Hitler att överta alla hans befogenheter. Hitler blev därmed Führer och i praktiken Tysklands diktator.

Resten av historien med koncentrationsläger där över 6 miljoner judar dödades och ett 6 år långt krig som förstörde stora delar av Europa tänker jag inte berätta om för jag hoppas och antar att ni alla kan rabbla den baklänges. Det jag i stället vill avsluta denna artikel med är en uppmaning. Tänk tillbaka på vad som hände, tänkt tillbaka på detta fruktansvärda brott mot mänskligheten. Allt skapades av en man med ett hat mot människor han inte förstod sig på, ett hat mot andra raser och religioner. Jag vill inte sätta ord i era egna munnar men vilket svenskt riksdagsparti vill driva bort alla oliktänkande och kämpa emot ”terroristreligioner”?

av Fredrik Sundqvist