Med anledning av titeln kan ni idag läsa en kraschkurs i Balkans 1900-talshistoria, innehållandes bland annat ockupation, kommunism, Tito och vilka faktorer som bidrog till att Slovenien blev det första landet från forna östblocket att gå med i EU och NATO.
En gång i tiden var Balkan en del av Österrike-Ungern men efter första världskriget splittrades det stora riket. Serbiska nationalister drev på för att skapa ett enat rike med alla slaviska folkslag på Balkan. 1918 bildades följaktligen ett jugoslaviskt kungarike under namnet Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike. 1941 invaderades riket av axelmakternas trupper vilket ledde till att kung Peter II tvingades i exil.
Josip Bronz eller Tito som han är mer känd som föddes i en by vid namn Kumrovec
och kom att vinna stort inflytande genom sitt samarbete med de allierade trupperna under ockupationstiden. 1944 var året då Tyskarnas ockupation av Jugoslavien föll samman och Tito kom att bli stor nationalhjälte när han sida vid sida med Röda Armén tågade in i Belgrad. Efter kriget utnyttjade Tito sin ställning som nationalhjälte till att bilda den socialistiska Federationen Jugoslavien. Federationen kom att bli ett rike med sex delrepubliker med namnen Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien.
Jugoslavien var det enda socialistiska/kommunistiska riket i Europa som inte var allierat med Sovjet. Tito lyckades få alla de olika folkslagen att hålla sams under sin tid vid makten. Men när Tito, rikets obestridlige ledare, dog den 4 maj 1980 började federationen att knaka i fogarna. Under hela 80-talet präglades federationen av inre oroligheter och såg inte längre ut som det enade land det hade gjort under Titos tid. Slovenien var den första delrepubliken som gjorde allvarliga försök för att bryta sig ur federationen då man den 23 december 1990 hade en folkomröstning om självständighet. Med en klar majoritet vann sidan som var för en självständighet och den 25 juni året därpå förklarade Slovenien sig självständigt från Jugoslavien. Denna självständighetsförklaring i kombinations med landets strategiska läge i norr gjorde att Slovenien klarade sig undan 90-talet alla krig i Jugoslavien. Slovenien kunde därför snabbt arbeta mot att demokratisera sitt land och bygga upp en stabil ekonomi. År 2004 blev Slovenien därför det första landet från forna Östeuropa att ansluta sig till EU och NATO.
av Fredrik Sundquist
