Det kan tyckas långsökt att tro att ett västerland som Italien skulle kunna delas i två eller fler separata stater, men saken är att det inte är ett alltför orealistiskt scenario. Norra Italien är en av Europas rikaste och mest välmående regioner. I kontrast till detta finns det södra Italien där nästan all finansiell makt ligger direkt eller indirekt hos de tre stora maffiaorganisationerna: Cosa Nosta, Ndrangheta och Comorra.
Historia och bakgrund
Olikheterna är inget som växt fram under de senaste decennierna, inte ens under de senaste århundradena. De har en mycket äldre historia än så och under årens lopp har klyftan bara växt och växt. Det norra Italien har under lång tid varit en rik och välmående region, man kan titta på mäktiga medeltida städer som Florens, Venedig och Milano för att se detta i historisk mening. Det var härifrån som romarna skapade mycket av sina tidiga rikedomar. I de norra delarna har det alltid funnits en stark stat som styrt, en statsmakt att lita på, en statsmakt som kan beskydda sin befolkning från yttre och inre faror. Syditalienarna har inte haft samma beskydd, samma rikedom eller samma starka etik och moral.
Syditalien har genom historien nästan aldrig ägt sin egen mark, man har haft olika brutala erövrare som bytts ut med ett par hundra års mellanrum. Faktum är att Sicilien bara varit en del av Italien i ca 150 år vilket motsvarar en normallång erövring av ön. Erövrare har ofta utnyttjat befolkningen och använt sig av tyranniska metoder för att utöva sin makt. Detta har lett till en misstro mot staten bland den syditalienska befolkningen. Det var med detta som bakgrund som maffian växte fram som ett alternativ till staten. En stat i staten dit människor kunde vända sig och få hjälp med sina problem. Maffian skyddade allt från storgods till butiksinnehavare, praktiskt taget allt som kunde inbringa pengar. Folket litade mer på den alternativa staten i form av maffian än den riktiga. Medan tyranniska makthavare ersatte varandra på löpande band så fanns maffian kvar och ”skyddade” folket. Detta tänk finns kvar än i dag, befolkningen i syd litar i hög grad mer på att maffian kan beskydda dem än att staten kan göra det. Syditalienarna litar inte på norditalienarna, då de anser att de är förtryckare. Samtidigt anser norditalienarna att syditalienarna är en grupp kriminella med låg moral som tär på statens finnanser.
Man kan tro att denna splittring är något som ligger och bubblar under ytan och något som är svårt att se. Men faktum är att sprickan är väldigt lätt att skåda även för oss som inte är från Italien. Den redan klassiska amerikanska TV-serien Sopranos handlar om en amerikansk maffiafamilj med sina rötter i Italien. I ett avsnitt kan man se ett tydligt tecken på splittringen mellan norra och södra Italien. Avsnittet handlar om firandet av Columbus Day, som är en stor högtidsdag för amerikaner med italienskt påbrå. Den amerikanska urbefolkningen, indianerna, försöker i detta avsnitt stoppa firandet på officiell plats, då de anser att Columbus våldsförde sig på urbefolkningen när han upptäckte Amerika. Alla maffiabossar blir upprörda utan den som är född i Italien. För honom är Columbus en förtryckare, eftersom han kom från Genoa i norra Italien. Denna populärkulturella anekdot visar ganska tydligt splittringen mellan nord och syd och den är långt ifrån unik.
Maffiaområden
Nutid
Denna historiska splittring har format Italien och befolkningens sinnen, moral och etik. Inom maffian finns Omerta, enkelt översatt som tystnadsplikt. I Syditalien är det inte bara mafiosi som följer Omerta, utan det gör även gemene man. Ser en napolitan ett brott så går han inte till polisen eller ens till sin fru och berättar vad han såg, utan han håller sin mun täppt. Det är ett typexempel på ett grundelement i den syditalienska mentaliteten vilket är en stor kontrast mot den norra delen av landet. En norditalienare som såg samma brott skulle självfallet gå till polisen.
År 2006 beräknades att 70 procent av sicilianska företag betalade beskyddarpengar till maffian, i regionhuvudstaden Palermo var det hela 80 procent. De tre stora maffiornas totala omsättning det året troddes vara ca 500 miljarder svenska kronor, vilket motsvarar 10,5 procent av Italiens totala BNP (Johan Follan, Den siste Gudfadern, 2008 sid 316). Allt som sker i södra Italien sker via maffian. Den italienska staten, eller som syditalienarna ser det, den norditalienska staten, lägger ner ofantliga summor på att motarbeta maffian, men resultaten är knappa. Tar polisen en boss finns det alltid en ny som kan ta över, man kan inte krossa maffian, för man kan inte krossa något som försvaras av ett helt folk. Det är detta som ligger till grund för en eventuell splittring. Norditalien vill fortsätta utveckla sin ekonomi och sitt välstånd, Syditalien ”vill” leva kvar i sin maffiastyrda, underutvecklade värld. Man kan lätt förstå varför norditalienarna vill bli av med landområden som är pengamässigt svarta hål, platser som är så omoraliska att L. Ron Hubbards svindleri framstår som en god gärning.
En futuristisk spådom
Jag tror inte att vi inom en snar framtid kommer att få se ett delat italienskt rike, men konstigare saker har skett. Jag tänkte därför avsluta denna artikel med en liten spådom om vad jag tror skulle hände med Italien och dess omvärld vid en eventuell delning av Europas stövel.
Maffiabossen Michele Greco, är det en man som honom som skulle bli syditaliensk president?
Jag tror att Norditalien ganska lätt skulle klara av att skapa ett nytt land med en ny konstitution och nytt styre etc. I förhållande till en sådan uppgifts storlek så tror jag också att det skulle gå snabbt, anpassat till rådande internationella relationer. Men däremot tror jag inte att Norditalien skulle slippa tampas med maffiaproblematiken bara för att maffians hemorter nu finns i ett annat land. Världen blir mer och mer globaliserad, så även den organiserade brottsligheten. Maffian bryr sig inte om gränser mellan länder, gränserna innebär i deras ögon bara andra ledare att blåsa, andra ungdomar att sälja knark till och andra konkurrenter att döda eller förhandla med. Det enda jag tror kommer hända med Norditaliens roll i krigen mot maffian är att man får sämre koll på den då man inte längre kan vara lika effektiva i sin kamp. Jag tror att den stora vinnaren av en splittring är maffian. De skulle på sin hemmaplan ha en extremt svag stat att slåss mot, en stat de skulle kunna styra ännu mer än politikerna i dagens Italien.
Jag tror nämligen att södra Italien skulle få extremt svårt att skapa en stabil stat. En splittring skulle vara ett perfekt tillfälle för maffian att flytta fram positionerna för att själva forma den ”perfekta” staten. En splittring skulle kunna innebära att Syditalien blir ett totalt laglöst land helt styrt av maffian. Norditalien kommer bli tvungna att fortsätta motverka maffian då de inser att den fortfarande påverkar dem exakt lika mycket som innan. Problemet blir då att de har mycket sämre förutsättningar för att lyckas. Jag är övertygad om att en splittring är det sämsta möjliga om man vill bekämpa organiserad brottslighet – ”keep your friends close and your enemies closer”.
av Fredrik Sundqvist
